20.5.2020/ 2193

Föräldrarna ansökte för sitt år 2011 födda barn A om att få ett personligt biträde till lektionerna så att A kunde delta i undervisningen.

Tjänsteinnehavaren i X stad beslöt i september 2018 att A beviljas särskilt stöd från 9.8.2018 till och med slutet av årskurs 2. Enligt beslutet har A förlängd läroplikt till slutet av den nionde årsklassen. Specialundervisningen ges i Y skola. A får undervisning enligt verksamhetsområde och undervisningen förverkligas helt i en grupp för specialundervisning. I beslutet konstaterades ytterligare att "A får biträdestjänster under alla lektioner" och att för att verkställa beslutet om särskilt stöd ska för eleven en individuell plan för anordnande av undervisningen tas fram. Ur planen ska framgå anordnandet av undervisningen och övrigt stöd i enlighet med beslutet om särskilt stöd för A. Planen granskas vid behov, dock minst två gånger om året.

I förvaltningsdomstolen yrkades att beslutet skulle upphävas bland annat på den grunden att det inte framgick av beslutet om A beviljats ett personligt biträde för lektionerna enligt lagen om grundläggande utbildning eller inte. Förvaltningsdomstolen avslog besvären gällande dessa och de övriga i besvären framförda besvärsgrunderna.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljade besvärstillstånd till den del frågan gällde skälen till tjänsteinnehavarens beslut. Tjänsteinnehavarens och förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och ärendet återförvisades till tjänsteinnehavaren för ny behandling till den del det gällde beviljande av ett personligt biträde.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det ur beslutets ordalydelse "A får biträdestjänster under alla lektioner" inte framgick om A beviljats ett personligt biträde eller inte. Ur beslutet framgick inte heller i övrigt i vilken omfattning biträdestjänsterna hade beviljats. Beslutet uppfyllde därför inte innehållskraven på ett förvaltningsbeslut enligt 44 § 1 mom. i förvaltningslagen och på ett beslut om särskilt stöd enligt 17 § 2 mom. i lagen om grundläggande undervisning.

I regeringens proposition (RP 109/2009 rd) till 17 a § i lagen om grundläggande utbildning konstaterades uttryckligen att planen för anordnande av individuell undervisning i motsats till tidigare inte längre är ett förvaltningsbeslut utan ett pedagogiskt dokument som styr att beslutet om särskilt stöd verkställs planenligt. De frågor som har betydelse för elevens rättssäkerhet och undervisningsarrangemang ska enligt regeringspropositionen avgöras i beslutet om särskilt stöd.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att tjänsteinnehavaren inte kunde lämna omfattningen av biträdestjänsterna enligt 31 § i lagen om grundläggande utbildning att närmare fastställas i den individuella planen för anordnande av undervisning som senare skulle tas fram. Beslutet uppfyllde inte heller i övrigt 45 § i förvaltningslagen då det endast innehöll en hänvisning till ett visst läkarutlåtande.

Omröstning 4 – 1. Omröstningen gällde beviljandet av besvärstillstånd och slutresultatet i högsta förvaltningsdomstolens beslut.

Lagen om grundläggande utbildning 3 § 2 mom., 17 § 2 mom., 17 a § och 31 § 1 mom.

Förvaltningslagen 44 § 1 mom. och 45 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta (skiljaktig), Toomas Kotkas, Antti Pekkala och Ari Wirén. Föredragande Milla Wartiovaara.