Annat beslut 1810/2015

Besvär i ett ärende som gäller rivningslov (Åbo)

Givet: 25.6.2015
Liggarnummer: 1810
Diarienummer: 15/1/2015
ECLI: ECLI:FI:KHO:2015:T1810

Ärende Besvär i ett ärende som gäller rivningslov

Ändringssökande Stiftelsen för Åbo Akademi

Beslut som överklagas

Åbo förvaltningsdomstol 2.12.2014 nr 14/0362/1

Ärendets tidigare handläggning

Byggnadsnämnden i Åbo har med sitt beslut 27.5.2014 (§ 233) beviljat Stiftelsen för Åbo Akademi rivningslov för rivning av före detta sjöfartsskolan vid Malmgatan 5 i Åbo.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Åbo förvaltningsdomstol har med det överklagade beslutet på besvär av Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland (NTM-centralen)

upphävt byggnadsnämndens beslut och avslagit stiftelsens ansökan om rivningslov.

Förvaltningsdomstolen har i motiveringen till sitt beslut anfört följande:

Innehållet i de bestämmelser som ska tillämpas

För att rivningslov skall beviljas förutsätts det enligt markanvändnings- och bygglagen att rivningen inte innebär att traditions- eller skönhetsvärden eller andra värden som ingår i den byggda miljön förstörs och att den inte medför olägenheter för genomförandet av planläggningen.

Vad som utretts i ärendet

På området gäller en 14.4.1966 fastställd detaljplan, i vilken det inte finns skyddsbeteckningar som skulle gälla kvarter 11. Tomt nr 1 finns på ett kvartersområde för undervisningsbyggnader (YO).

Åbo museicentral har i sitt 10.1.2014 daterade utlåtande över ansökan om rivningslov konstaterat att den år 1967 färdigställda sjöfartsskolan tillsammans med den intilliggande skolan, Hertig Johans skola, bildar en byggnadshistoriskt och med tanke på stadsbilden värdefull helhet, som har en stor utbildnings- och kulturhistorisk betydelse. Museicentralens ståndpunkt är att sjöfartsskolan bör skyddas i samband med en ändring av detaljplanen. Enligt utlåtandet förordar museicentralen inte en rivning av den kultur- och byggnadshistoriskt värdefulla byggnaden, som är i gott skick. Unika värden är förknippade med byggnaden, som är planerad för sjöfartsskolans behov. Såväl genom sitt läge som sina yttre särdrag är byggnaden en förmedlare av den 200 år långa traditionen med sjöfartsutbildning i Åbo samt den strävan efter att skapa arkitektoniskt ambitiösa lösningar som var typisk för den tid när byggnaden uppfördes och för den som lät uppföra byggnaden. Byggnaden är ett högklassigt verk av kända arkitekter, varför den med anledning av sina särskilda förtjänster bör hänföras till den moderna byggnadsarkitektur som bevaras för kommande generationer som ett exempel på hur man byggde under ifrågavarande tidsperiod.

Planläggningsenheten vid stadsplaneringen i Åbo har i sitt utlåtande 4.3.2014 konstaterat att den nuvarande byggnaden befinner sig i skäligen gott skick och att det i första hand är önskvärt att man skulle finna användning för den nuvarande byggnaden, även om den skulle komma att användas för annat ändamål än undervisningsverksamhet, som platsen anvisats för i planläggningen. Om avsikten är att bygga en ny bostadsbyggnad på tomten, förutsätter detta en ändring av detaljplanen. Enligt utlåtandet är så många synpunkter förknippade med användningen av marken på området att möjligheterna att riva byggnaden och den framtida användningen av området bör utredas i ett detaljplaneringsförfarande.

I sitt utlåtande till förvaltningsdomstolen har byggnadsnämnden konstaterat bland annat att rivningslov har kunna beviljas, eftersom byggnaden inte har skyddats genom bestämmelser i detaljplan eller lagen om skyddande av byggnadsarvet och något beslut om skyddande av byggnaden med stöd av lagen om skyddande av byggnadsarvet inte är under beredning och någon sådan ändring av detaljplanen inte är anhängig.

Stiftelsen för Åbo Akademi har i sin förklaring konstaterat bland annat att byggnaden inte är nämnd i någon utredning över värdefulla byggnader i Åbo. Byggnaden är i dåligt skick. Den lämpar sig i praktiken endast för undervisningsändamål, och det föreligger inte behov av utrymmen för undervisningsändamål i Åbo. Stiftelsen har redan i ett tidigt skede meddelat att stiftelsen har för avsikt att bygga ett bostadshus på platsen. Avsikten följer stadens målsättning att skapa nya bostäder.

Förvaltningsdomstolens slutsatser

Systemet med rivningslov är nära kopplat till byggnadsskyddet. Avsikten är att säkerställa att byggnader som är värda att skyddas inte rivs förrän frågan om de ska skyddas avgörs antingen med en tidsenlig plan eller sådant skydd som avses i lagen om skyddande av byggnadsarvet. Om man inte beslutar skydda byggnaden med en detaljplan eller lagen om skyddande av byggnadsarvet och är inte något sådant ärende heller anhängigt, finns det inte något i lagen föreskrivet hinder att riva byggnaden.

Skyddet av byggnaden ska i första hand avgöras genom en detaljplan. Vid detaljplanläggning bedöms markanvändningen på området på bredare bas än när en enskild ansökan om rivningslov avgörs. Staden ska se till att detaljplanen uppdateras i den takt som stadens utveckling eller behovet att styra markanvändningen förutsätter. På tomten gäller en detaljplan från 1966, i vilken man inte har tagit ställning till om byggnaderna på tomten ska skyddas. Utan ändring av detaljplanen är det inte heller möjligt att bygga bostäder på tomten i stället för de byggnader som man nu vill riva, vilket stiftelsen har meddelat sig ha för avsikt att göra. Åtgärder för revidering av detaljplanen är således behövliga.

Enligt museimyndighetens utlåtande är skolbyggnaden i fråga kulturhistoriskt och byggnadskonstnärligt värdefull samt värdefull för stadsbilden. Eftersom frågan om det finns behov att skydda byggnaden avgörs i samband med en ändring av detaljplanen, kunde en rivning av byggnaden i denna planläggningssituation innebära att traditions- eller skönhetsvärden eller andra värden som ingår i den byggda miljön förstörs. Det finns således inte förutsättningar för rivningslov.

Rättsnormer som förvaltningsdomstolen tillämpat

Markanvändnings- och bygglagen 51 §, 127 § 1 mom ja 139 § 1 mom

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Hannu Renvall och Tuire Nurmio. Föredragande Timo Saarinen.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Stiftelsen har i sina besvär yrkat att förvaltningsdomstolens beslut upphävs och byggnadsnämndens beslut att bevilja rivningslov sätts i kraft.

Stiftelsen har hänvisat till vad den tidigare anfört i ärendet och den utredning som den tidigare åberopat samt som motivering till sina yrkanden anfört bland annat följande:

Byggnaden har inte sådana kulturhistoriska eller byggnadskonstnärliga värden att en rivning av den skulle innebära att traditions- eller skönhetsvärden eller andra värden som ingår i den byggda miljön skulle förstöras. Rivningen av byggnaden medför inte heller olägenheter för genomförandet av planläggningen.

Byggnadens kulturhistoriska eller arkitektoniska värde har veterligen inte tidigare påtalats i något sammanhang av någon myndighet. Byggnaden är inte nämnd i någon av de många utredningar eller inventeringar av kulturhistoriskt och arkitektoniskt värdefulla byggnader som under årens lopp har gjorts i Åbo.

Byggnaden är inte heller föremål för något ärende som har som syfte att skydda den. Den har inte heller någon skyddsbeteckning i den gällande stadsplanen.

Den enda utredning som stöder tanken att byggnaden borde skyddas är Åbo museicentrals utlåtande 10.1.2014. I utlåtandet konstateras att byggnaden är ett högklassigt verk av kända arkitekter och byggnadens skyddsbehov bör utredas genom stadsplanering.

Museicentralens utlåtande är något förvånande, eftersom det strider mot det faktum att byggnaden inte har noterats som värdefull i tidigare inventeringar av värdefulla byggnader.

Museicentralens utlåtande strider också mot den bedömning av saken som professor Matti Rautiola har gjort. Rautiolas synpunkter framgår av hans utlåtande 30.5.2014, som har inlämnats till förvaltningsdomstolen. Museiverkets bedömning om byggnadens arkitektoniska värden är mot bakgrunden av Rautiolas utlåtande ifrågasättbar.

För envar som betraktar den på 1960-talet byggda massiva betongbyggnaden är det svårt att förstå att den skulle kunna ha ett skönhetsvärde. Byggnaden kan knappast heller ha något kulturhistoriskt värde, eftersom sjöfartsutbildning har skett där bara under en relativt kort period (1967–2013). Den verkliga kulturhistoriska dimensionen i sjöfartsutbildningen i Åbo relateras nog till den byggnad där utbildningen skedde tidigare, d.v.s. till observatoriet.

Museicentralen anför i sitt utlåtande att byggnaden skulle vara i gott skick. Påståendet om skicket är direkt oriktigt. Byggnaden är de facto i synnerligen dåligt tekniskt skick, vilket framgår av det som Stiftelsen för Åbo Akademi har anfört i ärendet tidigare och också av professor Rau­tiolas utlåtande.

Byggnaden lämpar sig på grund av sin säregna planering i praktiken endast för undervisningsändamål. Behov av utrymmen för undervisningsändamål i Åbo föreligger inte, vilket Stiftelsen som den sannolikt största ägaren av utbildningsfastigheter i Åbo med säkerhet känner till.

I markanvändnings- och bygglagens 139 § stadgas att för att rivningstillstånd skall beviljas förutsätts att rivningen inte innebär att traditions- eller skönhetsvärden eller andra värden som ingår i den byggda miljön förstörs och att den inte medför olägenheter för genomförandet av planläggningen.

Paragrafen är formulerad så att inte endast en risk för att traditions- eller skönhetsvärden eller andra värden skall gå förlorade är en tillräcklig grund för att förvägra tillstånd. Ifall endast en risk skulle vara en tillräcklig grund, hade paragrafen formulerats på ett annat sätt, exempelvis så att rivningstillstånd skall beviljas om inte traditions- eller skönhetsvärden kan förstöras.

Paragrafens formulering innebär också att bevisbördan för att dylika värden förstörs åvilar den som påstår detta.

I tidigare avgöranden av högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2002:73) har rivningstillstånd förvägrats i en situation där det förelåg ett skyddsbeslut (dock utan laga kraft) gällande byggnaden. Situationen i det nu aktuella ärendet är helt annan. I det nu aktuella ärendet föreligger inget skyddsbeslut. I ärendet föreligger endast ett utlåtande av stadens museicentral, vilket utlåtande på mycket goda grunder kan ifrågasättas.

Den företedda utredningen om byggnadens arkitektoniska, traditions- eller skönhetsvärden uppfyller inte paragrafens krav på utredning om att rivningen skulle förstöra dessa värden.

Förvaltningsdomstolen har i sina motiveringar fastställt att en rivning av byggnaden i det rådande planeringsläget skulle kunna innebära ("saattaisi merkitä") att traditions- eller skönhetsvärden eller andra värden förstörs. Förvaltningsdomstolen har tillämpat markanvändnings- och bygglagens 139 § på annat sätt än paragrafen är skriven. Förvaltningsdomstolen har uppenbarligen ansett att en risk för att dylika värden skulle förstöras är en tillräcklig grund för att avslå ansökan om rivningstillstånd. Förvaltningsdomstolens bedömning är oriktig.

En ändring av stadsplanen för tomten kommer att bli aktuell. Rivningen av byggnaden skulle inte försvåra den kommande planeringen. Förvaltningsdomstolen har inte heller motiverat sitt beslut med en motsatt synpunkt.

Byggnadsnämnden i Åbo har i sin förklaring med anledning av besvären framfört att byggnadsnämndens beslut ska sättas i kraft. Planläggningschefen vid Åbo stads stadsplanering har vid behandlingen av ansökan om lov meddelat att planläggningen av området kommer att påbörjas inom ramen för de tillgängliga resurserna efter att staden fått ett initiativ av markägaren om att detaljplanen ska ändras. Markägaren har inte lämnat in något initiativ om att detaljplanen ska ändras.

Stadens planläggningsprogram har behandlats inom miljösektorns strategiska avtal, som godkändes vid Åbo stadsfullmäktiges sammanträde 17.11.2014 under § 165, i samband med budgetbehandlingen.

I miljösektorns strategiska avtal presenteras de planläggningsprojekt som är under arbete samt i en separat bilaga de projekt som ska påbörjas under perioden 2015–2018. Ändringen av detaljplanen för den angivna tomten ("Sjöfartsskolan–Trädgårdsgatan 55") har i detta sammanhang inprogrammerats för perioden 2017–2018. Den separata bilagan behandlades inte vid statsfullmäktiges sammanträde.

Enligt byggnadsnämndens tolkning har detaljplanläggningen av tomten inte inletts. Fastställandet av planläggningsprogrammet för de närmaste åren är inte en sådan faktor som påvisar att planläggningen har inletts.

NTM-centralen i Egentliga Finland har i sitt utlåtande med anledning av besvären och byggnadsnämndens förklaring framfört att besvären ska avslås.

Stiftelsen har inkommit med ett genmäle.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet och avslår besvären. Förvaltningsdomstolens beslut ändras inte.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Med beaktande av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har anfört till stöd för sitt beslut, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet finns det inte skäl att ändra förvaltningsdomstolens beslut.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Hannu Ranta, Tuomas Lehtonen, Mika Seppälä, Liisa Heikkilä och Janne Aer. Föredragande Esa Hakkola.

 
Publicerad 25.6.2015