Annat beslut 5431/2016

Besvär som gäller inlösningstillstånd (Vasa, Korsholm)

Givet: 20.12.2016
Liggarnummer: 5431
Diarienummer: 264/1/14
ECLI: ECLI:FI:KHO:2016:T5431

Ärende Besvär som gäller inlösningstillstånd

Ändringssökande A och hans medparter

Beslut som överklagas

Statsrådet 19.12.2013 nr TEM/3150/05.03.03/2011

Statsrådets beslut

Statsrådet har med sitt överklagade beslut med stöd av 4 § i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (inlösningslagen) beviljat Vasa Elnät Ab tillstånd till att genom inlösen förvärva bestående nyttjanderätt till de områden i Vasa stad och Korsholms kommun som tillhör de fastigheter som räknas upp i ansökan och som behövs för en 110 kV:s elöverföringsledning (Gerby–Alskat) och utrustning för dataöverföring. Inlösningen börjar vid lägenheten Norrskog Rnr 3:284 i Gerby by i Vasa stad och slutar vid lägenheten Ahl Rnr 3:282 i Iskmo by i Korsholms kommun. Ledningens längd är cirka 8,4 kilometer. Ledningsgatans bredd är huvudsakligen 26 meter och delvis 16 meter och på bägge sidor om den inlöses 10 meter breda kantområden. Med stöd av 58 § i inlösningslagen har Vasa Elnät Ab även beviljats tillstånd till förhandsbesittningstagande.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

A och hans medparter har i sina besvär yrkat att stats­rådets beslut om beviljande av inlösningstillstånd ska upphävas. I andra hand har de yrkat att statsrådets beslut ändras så att Vasa Elnät Ab åläggs att bygga 110 kV:s elledningen som jordkabel från området söder om Södersidsvägen fram till Alskat elstation.

Till stöd för sina besvär har A och hans medparter anfört bland annat följande:

Allmänt behov för 110 kV:s elledning finns ej. Vasa Elnät Ab har inte kunnat påvisa att elledningen behövs för att trygga elöverföringen till Replot och Köklot.

Bolagets ansökan om inlösningstillstånd är bristfällig och dåligt motiverad och väsentlig information har lämnats bort. Noggrann kostnadskalkyl över olika alternativa linjer och byggnadssätt saknas liksom motiveringar till varför projektet plötsligt är så brådskande att bolaget krävt förhandsbesittningstagande till markägarnas områden. Inte heller finns det någon utredning om ledningens nödvändighet.

Det mest anmärkningsvärda är dock att den nya 20 kV:s ledningen som var under byggande 2011 inte nämnts. Denna ledning förstärker elförsörjningen till det aktuella området och möjliggör ringmatning. Denna information är av yttersta vikt för att myndigheter ska ha korrekt information för att kunna bedöma huruvida den planerade 110 kV:s kraftlinjen överhuvudtaget behövs. Trots att statsrådet blivit uppmärksamgjort på denna brist, har man inte beaktat det i sitt beslut. Statsrådet skriver i sitt beslut att för närvarande sker elförsörjningen till Replot och Köklot med en 20 kV:s linje. Detta påstående stämmer alltså inte. Det finns två parallella 20 kV:s linjer på sträckningen i dagsläget. Därmed finns det inget allmänt behov av ytterligare en 110 kV:s högspänningsledning.

Bolaget har inte presenterat några som helst konkreta uppgifter som skulle visa att det finns ett allmänt behov att förstärka elnätet ut till Replot, vare sig i dagsläget eller under överskådlig framtid. Statsrådet konstaterar i sitt beslut enbart att projektet är påkallat av allmänt behov, men motiverar inte beslutet på något sätt.

Anmärkningsvärt är att bolaget vagt motiverar sin ansökan med att elanvändningen i Replot ökar stadigt från år till år, utan att närmare presentera statistik och prognoser för sitt påstående. Samtidigt uppges i statsrådets beslut att sökanden konstaterat att behovet att bygga kraftledningen baserar sig på den dåliga elkvaliteten i norra Korsholm och behovet att stärka elnätet i området. Dessa argument är två vitt skilda saker. Replot är en ö belägen västerut från fastlandet och ligger inte i norra Korsholm. Om det verkligen är så viktigt och bråttom att stärka den allmänna elförsörjningen till något område, borde nog bolaget kunna precisera behovet och det aktuella området i sin ansökan. Med beaktande av den sträckning på högspänningsledningen som bolaget valt kan det inte förstås annat än att syftet med den nya linjen är att dra en kraftigare elkabel som betjänar ön Replot.

Det föreligger inte något sådant allmänt behov som skulle kräva att det byggs en 110 kV:s högspänningsledning från Gerby till Alskat (inga planerade nya bostadscentra på ön Replot, inga stora industrier osv., förutom den vindkraftspark som nämns nedan). Bolaget har inte heller presenterat några som helst fakta som skulle visa att det finns ett så stort allmänt behov eller ökad efterfrågan på el i Replot, Köklot, Alskat och Grönvik att det skulle kräva att en så stor elledning som 110 kV byggs. I diskussioner mellan markägarrepresentanter och bolagets representant har bolaget endast hänvisat till att det planeras en bensinstation och ett informationscenter för skärgårdens världsnaturarv på Replot. Sådana anläggningar behöver inte en 110 kV:s elledning och det behöver inte heller de nya tomter som planeras in i Korsholms kommuns delgeneralplan, som berör Grönvik, Alskat och Köklot.

Markägarna som är bosatta i området har inte märkt av någon dålig elkvalitet eller ofta återkommande elavbrott i norra Korsholm (Karperö, Singsby, Jungsund och Iskmo). Högspänningens sträckning från Gerby genom Grönvik till Alskat betjänar heller inte de större byarna i området norra Korsholm. Ifall problemen finns i norra Korsholm så borde ledningen dras genom Karperö, Singsby och Jungsund. De flesta elavbrott som uppstår i området orsakas av stormar med nedfallna träd som förorsakar brott på luftburna ledningar. Sådana avbrott kommer inte att minska eller undvikas i och med den planerade luftburna högspänningsledningen.

Den nya parallella 20 kV:s elledningen har motiverats med elkonsumtionsökningen i Replot och stabilisering av eldistributionen för att förhindra strömavbrott, dvs. samma argument som man framfört för att få bygga 110 kV:s linjen. Att det ytterligare skulle behövas en 110 kV:s kabel för att försörja området med el faller på sin egen orimlighet. För att kunna motivera byggandet av 110 kV:s kabeln bör bolaget kunna redogöra grundligt för det allmänna behovet och vilken direkt samhällsnytta denna kabel kommer att tillföra i förhållande till det redan befintliga elnätet på 20 + 20 kV, i dagsläget och på sikt.

Den enda trovärdiga orsaken till att det på sikt behövs en 110 kV:s ledning på sträckningen Gerby–Alskat är EPV Energias planerade vindkraftspark i Södra Vallgrund på Replot. I samband med vindkraftprojektet har EPV offentligt presenterat planer på att i Alskat koppla ihop eltillförselkabeln från vindkraftverken med den 110 kV:s högspänningsledning som Vasa Elnät Ab vill bygga mellan Gerby och Alskat för att kunna överföra den el som vindkraftverken producerar ut i stamnätet. Vasa Elnät Ab har dock på markägarmöten och i andra sammanhang förnekat att högspänningsledningen skulle ha något samband med vindkraftsparken. Bolaget uppger att oberoende av om vindkraftsparken förverkligas eller inte kvarstår behov av en 110 kV linje till Alskat, men det finns inga fakta som talar för ett sådant allmänt behov.

Det bör också noteras att Vasa Elnät Ab själv konstaterar att EPV:s kraftledning från vindkraftsparken på Replot kommer att kopplas ihop med den 110 kV:s kraftledningen. Om den huvudsakliga orsaken till 110 kV:s ledningen är EPV:s vindkraftsprojekt, har markägarna, myndigheter och allmänheten fått vilseledande information från Vasa Elnät Ab och tillstånd som beviljats bolaget av Energimarknadsverket, regionförvaltningsverket och närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) har baserat sig på felaktiga grunder och bristfälliga fakta. Vindkraftsparken som planeras i Södra Vallgrund är ett privatägt projekt i vinstbringande syfte. Byggandet av parken och därtill anknutna elöverföringslinjer utgör inte ett allmänt behov som enligt 15 § i grundlagen skulle berättiga till inlösen av privat mark.

NTM-centralen i Södra Österbotten har 24.2.2011 beslutat att ett förfarande med miljökonsekvensbedömning inte behöver tillämpas i Vasa Elnät Ab:s projekt för en 110 kV:s kraftledning på avsnittet Gerby–Alskat. Efter att NTM-centralen fattat sitt beslut har högt uppsatta tjänstemän inom NTM-centralen insett att det var fel från myndighetens sida att inte inbegripa även kraftöverföringslinjen i utredningen. Så görs det ju i allmänhet när vindparker planeras. Markägarna anser att statsrådet vid övervägandet om beslut om inlösningstillstånd borde ha noterat lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning, dess 13 §, som föreskriver att en myndighet inte får bevilja tillstånd att genomföra ett projekt och inte heller fatta något annat därmed jämförbart beslut innan den har fått konsekvensbeskrivningen och kontaktmyndighetens utlåtande om denna till sitt förfogande.

NTM-centralens beslut bör omprövas och nytt beslut fattas om att ett förfarande med miljökonsekvensbedömning ska genomföras för denna 110 kV:s kraftledning som Vasa Elnät Ab planerar. Denna MKB-utredning bör sammanlänkas med motsvarande utredning för vindkraftsprojektet för att få en så heltäckande utredning som möjligt över hela det massiva projektet och även över alternativa lösningar avseende elöverföringen, såsom sjökabel.

För att bättre se sambandet mellan högspänningsledningen och vindkraftsparken kan det påpekas att EPV är ett systerbolag till Vasa Elnät Ab och således har dess ägare synnerligen stort intresse av att elöver­föringen från vindkraftsparken är tryggad. Vasa stad äger 99,9 procent av Vasa Elnät Ab via sitt ägande i Vasa Elektriska Ab och 40,7 procent av EPV och är därmed överlägset största aktieägaren i EPV.

Elledningen förorsakar markägarna större skada än den nytta den eventuellt skulle medföra för allmänt intresse.

I och med byggandet av den nya parallella 20 kV:s ellinjen har elförsörjningen till Replot, Alskat och Köklot tryggats. En 110 kV:s ledning skulle därmed inte tillföra någon ytterligare nytta för allmänheten, utan enbart förorsaka men för markägarna.

Korsholms kommun har fattat beslut om och inlett arbetet med att uppgöra en delgeneralplan som omfattar området norr om Alskatvägen där den planerade elledningen skulle dras. Avsikten med planen är att planera för mera fast bebyggelse på området. Det är uppenbart att en högspänningsledning, som tar ett stort område i besittning och som begränsar möjligheterna till användning av områden under och omkring ledningen, försvårar planeringen över ett område som är ypperligt för bebyggelse, eftersom denna skulle inkräkta på placering av bostadstomter och byggrätter samt försvåra genomförandet av planen. En jordkabel däremot skulle inte påverka planeringen nämnvärt.

Den planerade linjerutten går nära inpå flera bostadstomter i Iskmo och Grönvik. Den kommer att passera rakt över eller precis intill ett flertal bostadstomter och kommer att påverka både utsikt och livsmiljöerna för ett tiotal bostadshus längs sträckan. Det är uppenbart att dessa invånare och deras tomter lider stor skada av att få en högspänningsledning dragen rakt förbi deras hus. En jordkabel däremot skulle utgöra ett avsevärt mindre ingrepp i naturen och inte nämnvärt påverka värdet av marken eller annan olägenhet på lång sikt för invånarna.

Med beaktande av att delgeneralplanen är så långt framskriden är det uppenbart att det inom en snar framtid kommer att finnas tomter och bosättning på området norr om Alskatvägen. De bostadstomter som kommer att vara belägna intill ledningen minskar betydligt i värde på grund av försämrad utsikt, strålningsrisker och begränsningar i att använda marken under och omkring ledningsgatan. Högspänningslinjen norr om Alskatvägen är planerad att dras på ställen där markbeskaffenheten är som bäst, dvs. på sådana ställen som definitivt lämpar sig för fast bosättning. Värdefull framtida tomtmark går därmed för alltid förlorad för markägarna.

Med beaktande av den planerade omfartsvägen norr om Grönvik bostadsområde som är inritad i landskapsplanen och i förslaget till delgeneralplan är det troligt att marken där ellinjen nu är planerad i framtiden skulle utgöra attraktiv och värdefull tomtmark. En luftburen 110 kV:s linje, vilket betyder en 46 meter bred, skövlad ledningsgata genom terrängen, skulle innebära stora ekonomiska förluster för markägarna, för att inte tala om försämrad utsikt och livsmiljö.

Det finns alternativa lösningar till den luftledning som bolaget ämnar bygga. Dessa bör utredas grundligt och övervägas innan inlösningstillståndet vinner laga kraft. Inlösningens syfte kan uppnås genom att dra jordkabel eller sjökabel i stället för luftledning och enskilt, dvs. markägarnas, intresse bör väga större än det allmänna intresset i detta fall, eftersom bolaget inte kunnat redogöra för ett verkligt behov av kapacitetsökning till Replot som inte skulle täckas med den nya 20 kV:s ledningen.

Det finns även andra aspekter inom ramen för enskilda intressen som bör beaktas, såsom natur­vårds- och kulturhistoriska intressen samt hälsorisker. Dessa motiveringar framgår av markägarnas utlåtande till statsrådet.

Statsrådet har förbisett lagen angående expropriation av fast egendom för elektrisk anläggning. Eftersom den planerade högspänningsledningen kommer att gå närmare än 100 meter från närmaste hus och gårdsplan, måste även expropriationslagens ytterligare förutsättningar för inlösen uppfyllas. Detta ställer höga krav på motiveringar varför högspänningsledningen inte kan byggas med annan sträckning som inte i lika hög grad förstör våra marker, inte kan byggas som jordkabel genom södra Jungsund, Grönvik och Alskat eller dras som en sjökabel direkt till Replot. Statsrådet borde i sitt beslut ha övervägt och beaktat de alternativa lösningar som markägarna fört fram, men det har helt förbisett detta.

Inlösningens syfte, dragande av ellinje till Replot, kan uppnås på annat lämpligt sätt. Kabeln kan anläggas som sjökabel direkt från Gerby till Replot, alternativt från Vasklot till Replot. Då behöver bolaget överhuvudtaget inte nyttja ändringssökandenas mark för ellinjen och inte heller förstöra värdefulla naturvärden, miljön kring lokalhistoriska platser, boplatser för flygekorrar, skyddade skogsområden och känslig miljö för havsörnar och andra fridlysta fåglar. Bolaget verkar inte ens ha utrett detta alternativ ordentligt, utan konstaterar enbart att undervattenskabeln skulle flerdubbla kostnaderna för byggandet och sålunda är ett uteslutet alternativ. Ökade byggkostnader kan inte vara ett tillräckligt argument utan ordentliga utredningar och kostnadskalkyler.

Ifall syftet med högspänningsledningen är att förstärka elnätet i Norra Korsholm, borde elkabeln dras genom Karperö, Singsby och Jungsund, som utgör Norra Korsholm, och inte från Gerby ut till Alskat. Allt annat är ologiskt.

Ett annat alternativ är att bygga kabeln som jordkabel. Även Korsholms kommun har yrkat att kraftledningen byggs i form av jordkabel och inte som luftburen ledning. Ifall inlösningstillståndet förblir i kraft, yrkar markägarna att bolaget förpliktas bygga kraftledningen i form av nergrävd jordkabel med början från det naturmässigt känsliga området söder om Södersidsvägen (habitat för flygekorrar) och genom hela Alskat, där de nya bostadsområdena planeras, fram till elstationen i Alskat.

Bolagets motivering till att inte kunna bygga en jordkabel i stället för luftledning är att jordkabel med 110 kV:s spänning inte hör till sökandens tekniska lösningar och sökanden inte har sådan utrustning eller kompetens som krävs för reparation av en sådan, utan man skulle vara tvungen att skaffa den någon annanstans. Detta argument är inte hållbart. I dagsläget planeras 110 kV:s jordkablar på flera ställen. I spåren av de häftiga stormar som drabbat vårt land under senaste år har elbolagen börjat frångå luftlinjer och istället bygga jordkablar. Att Vasa Elnät Ab inte skulle kunna få fram personal som kan reparera haveri på en 110 kV:s jordkabel låter orimligt.

Bolaget skriver också att en jordkabel skulle flerdubbla projektets kostnader. Trots upprepade förfrågningar har markägarna inte kunnat få ta del av kompletta kostnadsberäkningar för alternativen luftledning och jordkabel på sträckningen Gerby–Alskat samt sjökabel direkt från vindkraftsparken. Kostnadsberäkningen bör beakta byggnadskostnader, framtida underhåll av linjer och linjegator samt kostnader för inlösen av mark. Oberoende så bör bolaget åläggas att presentera kompletta, tillförlitliga och jämförbara kostnadsberäkningar för de olika alternativen innan domstol, myndigheter och sakägare kan ta ställning till huruvida det med beaktande av natur, miljö och markägarnas olägenheter trots allt är befogat att bygga luftledning. Detta har statsrådet förbisett i sin behandling.

Lagstiftningen förutsätter numera att driftssäkerheten sätts i fokus vid planering och byggande av elnät. I praktiken är avsikten med den nya elmarknadslagen att uppmana elbolagen att frångå luftburna ellinjer till förmån för jordkablar. Även Energimarknadsverket gör sitt till för att uppmuntra till väderbeständig eldistribution. Vasa Elnät Ab kan inte nonchalera dessa bestämmelser och krav och avfärda jordkabel som alternativ till luftledning enbart med hänvisning till icke-kompetent personal och ökade byggnadskostnader.

A och hans medparter har kompletterat sina besvär med en kungörelse som gäller miljökonsekvensbedömning om ett planerat vindkraftsområde i Kristinestad.

Ändringssökandena har anfört bland annat att kompletteringen påvisar att det numera är tekniskt och ekonomiskt fullt möjligt att bygga och underhålla jordkablar även i Vasatrakten. Kutymen är att bygga jordkabel på områden som är bebyggda, planerade eller under planering. I samband med så stora projekt som vindkraftsparker borde det göras en miljökonsekvensbedömning som omfattar även alla nya kraftöverförings­linjer som betjänar vindkraftverken.

A och hans medparter har i sin kompletteringsskrivelse yrkat att verkställigheten av statsrådets beslut ska förbjudas.

Ändringssökandena har anfört bland annat att ledningen planeras gå precis intill existerande boningshus och över framtida tomtmark, vilket förfular boendemiljön oerhört, medför hälsorisker och sänker värdet på området betydligt. Ledningen skulle även dras rakt över ett område med boplatser för flygekorrar. I området Jungsund–Alskat finns också andra fridlysta arter, bland annat havsörn. Ledningsgatan kommer också att korsa ett skyddat skogsområde kring den kulturhistoriskt värdefulla platsen kring forna Jungsund pappersbruk.

Arbets- och näringsministeriet har i sitt yttrande anfört att yrkandet om verkställighetsförbud ska förkastas.

Vasa Elnät Ab har i sin förklaring med anledning av yrkandet om verkställighetsförbud yrkat att besvären ska förkastas.

Bolaget har anfört bland annat följande:

Ledningens bredd är totalt 46 meter, men ytan som skall kalhuggas är endast 16–26 meter. Ledningen kommer inte att dras över områden med boplatser för flygekorrar. Vasa Elnät Ab har i sin plan samarbetat med närings-, trafik- och miljöcentralen och flyttat linjen och ändrat linjens konstruktion på områden som är känsliga. NTM-centralen har i ett utlåtande gett klartecken för 110 kV:s linje.

Museiverket har också varit i kontakt med bolaget angående Jungsunds pappersbruk och Österbottens museum kommer att samarbeta med bolaget under byggandet. Museiverket har givit ett positivt utlåtande för byggandet av denna 110 kV:s kraftledning.

Kraftledningens placering har gjorts i samförstånd med Korsholms kommun och placeringen har beaktats i det pågående delgeneralplansarbetet över Grönvik–Alskat-området. Enligt planförslaget kommer det att byggas kraftigt på detta område i en nära framtid. Då är det befogat med en ny elstation.

I det 20 kV:s elnät som matar el till delar av Jungsund, Västervik, Replot, Björkö, Vallgrund och Köklot sker matningen fortsättningsvis via ett stycke 20 kV:s ledning. Ledningen har 2012 förstärkts med två jordkablar mellan Grönvik och Alskat. Eftersom belastningen under vinterhalvåret är stor och avståndet till Replot, Björkö och Vallgrund är långt, sjunker spänningsnivån under tillåtna gränser. Bolaget har för att klara av elkvaliteten år 1985 på Replot installerat en transformator, som höjer spänningen. Denna transformator blir kraftigt överbelastad under vinterhalvåret.

Genom att bygga en ny elstation i Alskat förkortar bolaget 20 kV:s ledningslängden med 8 kilometer och kan då rasera transformatorn i Replot. Med hjälp av kablarna som grävts från Alskat till Grönvik kan fördelningsnätet delas upp i hela norra Korsholm och elleveranssäkerheten förbättras. Bolaget har undersökt olika platser och kommit till den slutsatsen att Alskat är den optimala platsen för en ny inmatningspunkt till elnätet.

Bolagets ansökan till Energimarknadsverket har på grund av Korsholms kommuns överklagan redan granskats av högsta förvaltningsdomstolen. Bolaget har fått ett beslut om att Energimarknadsverket har handlat enligt gällande regler.

EPV är inget dotterbolag till Vasa Elnät Ab. Vasa stad äger Vasa Elektriska Ab, som äger Vasa Elnät Ab till 100 procent och 40,7 procent av aktierna i EPV.

När alla lov är beviljade, kommer Vasa Elnät Ab att påbörja byggandet av 110 kV:s linjen oavsett hur det blir med EPV:s vindkraftspark. Om EPV:s planer förverkligas någon gång i framtiden, förhandlar Vasa Elnät Ab säkert om en eventuell fortsättning på 110 kV:s linje.

Den nya elmarknadslagen uppmanar elbolagen att bygga ellinjer som vädersäkra. Det finns olika metoder för detta, men något förbud mot luftlinjer anges inte.

Kraftlinjen till Alskat byggs trädsäker och kommer därför att förlänga bolagets vädersäkra elmatning med 8 kilometer. Till följd av den nya elstationen i Alskat kommer elmatningarna att delas i flera korta utmatningar, vilket betyder att färre kunder drabbas vid eventuella fel.

Vasa Elnät Ab följer samma principer som övriga elverk då det gäller att gräva ner kablar. I Finland är det allmänna förfarandet att bygga 110 kV:s kraftledningar som luftledning på landsbygden, men även i tätorter. Endast i centrum av storstäderna byggs 110 kV:s jordkablar.

A och hans medparter har i sitt genmäle anfört bland annat följande:

Linjegatan kommer att ha en ytterst negativ inverkan på naturen och kulturella värden, genom frivilligt skyddade skogsområden och området som representerar ett postindustriellt område, där en gång Nordens största glasbruk varit beläget, samt en idag naturskön fors ur vilken Grönviks pappersbruk en gång fick sin energi. Utöver detta kommer kabeln att även delvis vara synlig ända ut till havet, vilket även drar ner på värdet i området som Korsholms kommun nyligen låtit detaljplanera. Kommunstyrelsen har yrkat att om denna kabel skall byggas enligt nuvarande planer, ska den ovillkorligen grävas ner.

I hela Norra Korsholm bor det cirka 3 100 personer. En 110 kV:s kabel i ett dylikt område skulle enbart kunna motiveras med omfattande industriell verksamhet eller motsvarande, vilket inte är fallet. Om man vill trygga elförsörjningen i området, torde det räcka med att gräva ned ytterligare en 20 kV:s kabel.

Enligt Vasa Elnät Ab behövs det en elstation i Alskat för att åtgärda problem med sjunkande spänningsnivå. Det torde vara möjligt att bygga en elstation utan att dra en högspänningsledning på 110 kV, som verkar helt överdimensionerad för detta ändamål.

I sitt utlåtande till Korsholms kommun, som bolaget gett angående den 110 kV:s kraftledningen i samband med att kommunen gjort upp delgeneralplanen, skriver det att ellinjen är nödvändig på grund av den ökande bosättningen och vindkraften. Här uppger man alltså klart att det finns en koppling mellan den planerade ellinjen och den planerade vindkraftsparken. Detta faktum aktualiserar att en utförlig miljökonsekvensbedömning ovillkorligen bör omfatta denna ellinje och att MKB skall vara utförd om och när ett eventuellt byggande av ellinjen inleds.

Man har numera speciellt i särskilt blåsiga regioner mer och mer gått in för jordkabel. Därför vore det mycket märkligt att man här i detta område skulle gå in för alternativet luftledning.

Bolaget måste presentera en utredning över vad det tilltänkta projektet kommer att kosta samt kostnadsberäkningar för de alternativa linjerna (jordkabel från södra Jungsund och genom Grönvik–Alskat samt alternativet sjökabel) och statistik över nuvarande och kommande elkonsumtion i området för att få samhällsnyttan bekräftad. Först då kan man göra en avvägning mellan den eventuellt ökade totalkostnaden för byggande och underhåll av ellinjen och den skada markägare och invånare åsamkas.

Arbets- och näringsministeriet har i sitt yttrande anfört bland annat följande:

Det allmänna behovet av ledningen har motiverats på ett tillförlitligt och tillräckligt detaljerat sätt i ansökan om inlösningstillstånd och i sökandens genmäle till markägarnas synpunkter.

Motiveringarna har också skrivits in i statsrådets beslut. I beslutet konstateras också att de två 20 kV:s medelspänningskablar som dragits i Grönviksområdet är en tillfällig lösning och att kraftledningen för 110 kV:s spänning måste byggas oberoende av om några vindkraftverk kommer att uppföras på området eller inte. Lagen angående expropriation av fast egendom för elektrisk anläggning och det krav angående skyddsavstånd som föreskrivs i den tillämpas inte då den allmänna inlösningslagen tillämpas.

En jordkabel med en spänning på 110 kV har inte presenterats som alternativ på grund av höga kostnader och de problem som skulle kunna uppstå i samband med eventuella fel i kabeln. Den luftburna ledningens väderbeständighet tryggas genom en ledningsgata och kantzon som inrättas i enlighet med inlösningsbeslutet. Det beviljade inlösningstillståndet strider inte mot lag.

Vasa Elnät Ab har i sin förklaring hänvisat till förklaringen som bolaget har givit med anledning av yrkandet om verkställighetsförbud.

A och hans medparter har i sitt genmäle anfört bland annat följande:

Vasa Elnät Ab har inte alls motiverat det allmänna behovet. Bolaget har inte presenterat några som helst detaljer eller uppgifter om till exempel nuvarande och kommande byggnation i området, nuvarande och uppskattad framtida elförbrukning i området och dess orsaker, statistik över påstådda, upprepade elavbrott och dess orsaker, samt tekniska detaljer om elnätets uppbyggnad och på vilket sätt bland annat de nya 20 kV:s jordkablarna har förbättrat elförsörjningen.

Med hänsyn till att byggnadstakten i området enligt byggnadsinspektören är i snitt fem nya bygglov för bostadshus per år, kan det inte vara motiverat att bygga en högspänningsledning på 110 kV. Enligt de experter som markägarna hört i saken byggs så stora kraftledningar till förorter där invånarantalet ökar med tusentals per år, industriområden eller dylikt där det krävs stor elkapacitet. I Jungsund, Alskat och Replot finns inga sådana områden och sådan utbyggnad planeras inte heller i framtiden.

Den enda trovärdiga motivering som Vasa Elnät Ab har presenterat till varför bolaget föredrar luftlinje är kostnaderna. Däremot har bolaget inte presenterat några som helst kostnadsberäkningar för de olika byggnadssätten, utan konstaterar bara att alternativet jordkabel skulle tredubbla kostnaderna. Ministeriet har inte jämfört de olika alternativen och vägt sökandens och markägarnas intressen, men och skador mot varandra, vilket inlösningslagen förutsätter.

Ministeriets beslut grundar sig på missvisande och otillräcklig information också såtillvida att bolaget inte i sin ansökan har beskrivit att kraftlinjen även byggs för att betjäna den av systerbolaget EPV planerade vindkraftsparken i Södra Vallgrund.

A och hans medparter har sänt en tilläggsskrivelse.

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten har i sina utlåtanden konstaterat bland annat att enligt tidigare observationer rör sig flygekorrarna till exempel i närheten av Södersidsvägen och lämpliga födosöksträd växer på båda sidor av den planerade kraftlinjen. En anmälan angående specialavverkningar för kraftlinje på lägenhet 499-409-5-15 har lämnats till skogscentralen och kommit till NTM-centralen enligt 14 b § i skogslagen. Därför kommer NTM-centralen att enligt 72 a § i naturvårdslagen bestämma läget för föröknings- eller rastplatser för flygekorrar och villkoren för tillåten skogsbehandling. NTM-centralen har förespråkat att verkställigheten av statsrådets beslut förbjuds.

A och hans medparter har sänt tilläggsskrivelser.

Vasa Elnät Ab har i sin förklaring anfört bland annat följande:

Byggandet av kraftledningen Gerby–Alskat är en del av utvecklingen av eldistributionen i Replot skärgård och Iskmo–Jungsund samt en nödvändig investering för att tillgodose det ökade elbehovet inom området. Investeringen medför även förbättrad elkvalitet och färre elavbrott.

När elledningarna blir långa och belastningen stor, uppstår ett motstånd i ledningen, varvid spänningen i ledningen sjunker. Spänningsfallet i ett överföringsnät kan delas i tre delar, spänningsfallet i 20 kV:s ledning, spänningsfallet i distributionstransformatorn och spänningsfallet i 0,4 kV:s ledning. Högsta tillåtna spänningsfall eller spänningsvariation är 10 procent enligt standarden SFS-EN 50160.

När Vasa Elnät Ab 12.5.2014 räknade största spänningsfallet i 20 kV:s nätet från Gerby elstation mot Replot, visade beräkningarna att de överstiger 10 procent i sista ändan och blir sämre dag för dag. Ett normalt spänningsfall i 20 kV:s ledningar bör vara högst 5 procent, eftersom spänningsfall även förekommer i transformatorn och i 0,4 kV:s ledningar.

Alskat elstation är bolagets lösning på detta problem och samtidigt säkrar den eltillförseln till stadsdelen Gerby i Vasa stad, där invånarantalet närmar sig 5 000 personer.

Att bygga flera och flera 20 kV:s utmatningar från samma elstation är ett kortsiktigt och dåligt alternativ. Ett modernt och driftsäkert elnät byggs med flera mindre elstationer och korta 20 kV:s utmatningar. Detta görs för att elavbrotten ska beröra så få konsumenter som möjligt.

Bolaget har anfört att det vore orimligt att utfärda verkställighetsförbud för hela ledningssträckan.

Till förklaringen har fogats ett 6.5.2014 daterat brev, som NTM-centralen riktat till bolaget. I brevet hänvisar NTM-centralen till det förfarande som enligt 72 a § i naturvårdslagen är anhängigt och konstaterar vidare att på lägenheten Rnr 5:15:s grannfastighet, fastigheten Rnr 5:35, finns en starkt hotad rovfågelarts nya bo.

A och hans medparter har i sitt genmäle anfört bland annat följande:

Av NTM-centralens utlåtande framgår att flygekorreförekomsten bör utredas samt att det är skäl att göra en linjedragning som inte splittrar den värdefulla naturskogen på området. Därtill har tillkommit en observation av häckande havsörn på den planerade linjedragningen.

Till genmälet har fogats ett 1.6.2014 daterat brev, som några medlemmar i Kvarkens havsörnsarbetsgrupp har riktat till högsta förvaltningsdomstolen. Enligt brevet finns ett boträd för havsörn nära stolpen nr 19 i den planerade linjen.

Högsta förvaltningsdomstolen har sänt A:s och hans medparters genmäle jämte bilaga till Vasa Elnät Ab för kännedom.

A och hans medparter har sänt en tilläggsskrivelse.

Högsta förvaltningsdomstolen har med sitt beslut 18.6.2014 liggarnummer 1958 förbjudit verkställigheten av det inlösningstillstånd som ingår i statsrådets beslut på sträckan mellan stolparna nr 18 och nr 22 i linjen. Enligt beslutet gäller förbudet tills högsta förvaltningsdomstolen har avgjort besvären eller bestämmer annat. Verkställighetsförbudet gäller även förhandsbesittningstagande på sträckan mellan ovan nämnda stolpar.

Som skäl till avgörandet har högsta förvaltningsdomstolen anfört bland annat följande:

Av handlingarna framgår att ett ärende som avses i 72 a § i naturvårdslagen har blivit anhängigt hos närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten. NTM-centralen kommer att i nämnda ärende fatta beslut om eventuella föröknings- och rastplatser för flygekorre samt om hur förbudet att förstöra eller försämra dem ska beaktas vid skogsavverkning på lägenheten Ytterbäck Rnr 5:15. Ledningslinjen löper genom nämnda fastighets område.

Av handlingarna framgår också att det på grannfastigheten till nämnda fastighet, nämligen fastigheten Rnr 5:35, finns ett havsörnsbo. Ledningslinjen löper även genom denna fastighets område. Enligt 38 § i naturvårdslagen är havsörnen en fridlyst art, som skyddas av bland annat stadgandena om fridlysning i 39 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom. i naturvårdslagen. Dessutom kan NTM-centralen enligt 47 § 3 mom. i samma lag bestämma gränserna för förekomstplatsen för en art som kräver särskilt skydd, såsom havsörnen, och utfärda förbud mot att förstöra eller försämra en viktig förekomstplats för en sådan art.

Av ovan nämnda skäl är det skäl att i detta skede förbjuda verkställigheten av inlösningstillståndet på sträckan mellan stolparna nr 18 och 22 i ledningslinjen tills högsta förvaltningsdomstolen har avgjort besvären över inlösningstillståndet eller bestämmer något annat.

Vasa Elnät Ab har i sin tilläggsskrivelse anfört bland annat att havs­örnens bo befinner sig ungefär 37 meter från ledningens mittlinje och omgivningen kommer inte att förändras märkbart av linjedragningen på detta ställe.

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten har sänt högsta förvaltningsdomstolen för kännedom sitt beslut 19.6.2014 enligt 72 a § i naturvårdslagen om fastställande av läget för en föröknings- och rastplats för flygekorre och villkoren för tillåten skogshantering.

Vasa Elnät Ab har sänt tilläggsskrivelser. Till en skrivelse har fogats bolagets besvär till Vasa förvaltningsdomstolen över närings-, trafik- och miljöcentralens i Södra Österbotten beslut 19.6.2014.

A och hans medparter har sänt en tilläggsskrivelse.

Vasa Elnät Ab har ansökt om att verkställighetsförbudet som högsta förvaltningsdomstolen utfärdade 18.6.2014 återkallas.

Till stöd för sin ansökan har bolaget anfört bland annat att närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten genom ett beslut 20.4.2015 har beviljat bolaget rätt att för anläggning av en 110 kV:s kraftledning avvika från förbudet i 49 § i naturvårdslagen att förstöra och försämra platser där flygekorren förökar sig eller rastar. NTM-centralen har också genom ett beslut 20.4.2015 beviljat bolaget rätt att med avvikelse från förbudet i 39 § 1 mom. i naturvårdslagen störa havsörnens häckning för anläggning av en 110 kV:s kraftledning. Enligt de ovan nämnda beslut som NTM-centralen gett ska besluten iakttas oberoende av ändringssökande.

Högsta förvaltningsdomstolen har sänt handlingar till A och hans medparter för kännedom.

A och hans medparter har i sitt yttrande och dess komplettering med anledning av Vasa Elnät Ab:s ansökan om återkallande av verkställighetsförbud yrkat att verkställighetsförbudet ska hållas i kraft.

Ändringssökandena har anfört bland annat att de kommer att anföra besvär över NTM-centralens beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen har sänt A:s och hans medparters yttrande och dess komplettering till Vasa Elnät Ab för kännedom.

Högsta förvaltningsdomstolen har berett A och hans medparter tillfälle att bekanta sig med handlingarna i ärendet.

Högsta förvaltningsdomstolen har sänt handlingar till Vasa Elnät Ab för kännedom.

A och hans medparter har sänt en tilläggsskrivelse. Till skrivelsen har fogats A:s och B:s genmäle till Vasa förvaltningsdomstol i ärendena dnr 01077/15/5402 och 01414/15/5402.

Högsta förvaltningsdomstolen har sänt A:s och hans medparters tilläggsskrivelse till Vasa Elnät Ab för kännedom.

A och hans medparter har i sin tilläggsskrivelse yrkat att ändringssökandenas rättegångskostnader ska ersättas.

Vasa Elnät Ab har förnyat sin ansökan om återkallande av det verkställighetsförbud som högsta förvaltningsdomstolen meddelat 18.6.2014.

Till stöd för sin ansökan har bolaget anfört bland annat följande:

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten har genom sitt beslut 20.4.2015 beviljat bolaget rätt att för anläggning av en 110 kV:s kraftledning avvika från förbudet i 49 § i naturvårdslagen att förstöra och försämra platser där flygekorren förökar sig eller rastar. Vasa förvaltningsdomstol har i sitt beslut 24.2.2016 avslagit både besvären och yrkandet att verkställigheten av det överklagade beslutet ska avbrytas.

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland har genom sitt beslut 9.6.2016 beviljat bolaget rätt att med avvikelse från förbudet i 39 § 1 mom. i naturvårdslagen störa havsörnens häckning för anläggning av en 110 kV:s kraftledning. NTM-centralen har även beslutat att undantagsbeslutet ska efterföljas trots eventuell ansökan om ändring, eftersom projektet är viktigt med tanke på det allmänna behovet och dess brådskande natur, och att verkställandet av undantagstillståndet gällande detta inte kan skjutas upp med tanke på den allmänna nyttan.

En jordkabel utgör ingen alternativ lösning i ifrågavarande område, eftersom kabeldragningen skulle bli mångfalt dyrare jämfört med en luftledning. Jordkabeln är också tekniskt sett ett dåligt alternativ, som även förutsätter byggande av en 110 kV:s ringanslutning. Museiverket har förbjudit grävning på det aktuella objektet och en jordkabel medför risk för skadegörelse av dammlämningar efter en tidigare pappersfabrik på området.

I B:s och A:s besvär dnr 1073/1/16 till högsta förvaltningsdomstolen över Vasa förvaltningsdomstols beslut 24.2.2016 har inte presenterats grunder för att upphäva beslutet eller hålla verkställighetsförbudet i kraft. Alternativa lösningar för byggandet av kraftledningen har på ett sakligt och omfattande sätt utretts, och ingen annan godtagbar lösning för förverkligande av kraftledningen finns för handen.

A och hans medparter har i sitt yttrande med anledning av Vasa Elnät Ab:s ansökan om återkallande av verkställighetsförbud yrkat att verkställighetsförbudet ska hållas i kraft.

Ändringssökandena har anfört bland annat följande:

Den nu planerade dragningen strider mot statens och EU:s åtaganden i fråga om skydd av hotade arter samt mot långsiktiga samhällsekonomiska intressen. Linjedragningens olämplighet handlar inte enbart om flygekorren, utan om skogsområdet som helhet samt om boendemiljön i området. Linjegatan är planerad rakt genom skogsområdets biologiskt sett absolut värdefullaste del. I sitt beslut 19.6.2014 angående skydd av flygekorrens föröknings- och rastplats på ifrågavarande område understryker även NTM-centralen att de själva i tidigare skeden i ärendet förespråkat justering av linjegatan på grund av dess stora konsekvenser för skogsnaturen. Området är enligt naturskyddsmyndigheten biologiskt värdefullt inte enbart lokalt eller regionalt, utan även ur ett nationellt perspektiv.

Ändringssökandena har aldrig påstått att en jordkabel i det aktuella området skulle utgöra ett alternativ. En jordkabel kan vara aktuell längs Alskatvägen (utan ingrepp i naturen och sannolikt med mindre kostnader än en jordkabel i skogen) eller strax väster om den nu aktuella linjegatan, på ett område utan fornlämningar och med mindre betydande naturvärden.

Till möjligheten att förverkliga linjen som jordkabel längs Alskatvägen har Vasa Elnät Ab som motargument framfört motstånd från Trafikverket. Enligt Trafikverket föreligger inga sådana hinder. Inte heller markägarna motsätter sig denna lösning. Lösningen innebär en viss merkostnad, som bolaget dock måste vara berett att stå för med tanke på de tillgångar som då bevaras för framtiden i form av värdefull skogsmiljö och utvecklingsmöjligheter hos boendemiljön.

I bolagets beräkningar har inte heller beaktats de skadestånds- och ersättningsanspråk som alla markägare kommer att ha i och med att värdet på deras tomter kommer att minska avsevärt. Tomterna och de blivande tomterna som det här är fråga om är bland de dyraste i Vasa-regionen. Det är fråga om havsnära boende på ett pendlingsavstånd till Vasa centrum på 10 minuter.

En ytterligare outredd möjlighet som bolaget undviker att kommentera är att luftledningen i närheten av det berörda området justeras något västerut och på en kortare sträcka övergår i en jordkabel som inte passerar genom det av Museiverket avgränsade kulturhistoriskt värdefulla objektet eller det biologiskt värdefullaste området. En jordkabel är ett avsevärt mindre ingrepp i boendemiljön och har dessutom mindre inverkan på skogsmiljön, och behöver i det här fallet heller inte placeras alldeles intill de boendes tomtgräns.

Under den tid som processen pågått, har nya observationer av flygekorrspillning gjorts i området, bland annat under två hålträd (det av NTM-centralen avgränsade, december 2014, och ett tidigare ej omnämnt, även det inom linjegatan, april 2016), vilket ytterligare påvisar linjegatans betydelse för flygekorren samt gör NTM-centralens undantagslov inaktuellt.

Till skrivelsen har fogats A:s och B:s genmäle till högsta förvaltningsdomstolen i ärendet dnr 1073/1/16.

A och hans medparter har yrkat att deras rättegångskostnader för tidsperioden 22.10.2011–12.9.2016 inklusive laglig ränta ska ersättas.

Högsta förvaltningsdomstolen har sänt A:s och hans medparters yttrande samt yrkandena om rättegångskostnader till Vasa Elnät Ab för kännedom.

Vasa Elnät Ab har sänt en tilläggsskrivelse. I skrivelsen har anförts bland annat följande:

Bolaget är medvetet om att man idag skulle kunna få tillstånd att dra kablar i vägområdet. Dock bör det noteras att placeringstillståndet av kablar i vägområdet, som beviljats av NTM-centralen, förutsätter att man sex år efter beviljandet av tillståndet på begäran av väghållaren och på egen bekostnad inom sex månader avlägsnar kabeln från vägområdet. Ekonomiskt sett är detta omöjligt, eftersom kabelns tekniska livslängd är 40–60 år.

Bolaget har sökt två undantagstillstånd och fått dem beviljade av NTM-centralen. Tillståndet som gäller flygekorrar har även prövats i Vasa förvaltningsdomstol och det som gäller havsörnsbon har prövats i Egentliga Finlands NTM-central.

Vasa Elnät Ab:s projekt att förbättra elförsörjningen är redan kraftigt försenat och behovet av att få bygga är verkligen akut.

Högsta förvaltningsdomstolen har sänt Vasa Elnät Ab:s tilläggsskrivelse till A och hans medparter för kännedom och berett dem tillfälle att ge genmäle.

A och hans medparter har i sitt genmäle anfört bland annat följande:

NTM-centralen har påpekat att det är högst olämpligt att bygga ellinjen innan den nya omfartsvägen byggts i området. Vasa Elnät Ab kan råka ut för stora utgifter i samband med att omfartsvägen byggs, eftersom bolaget då högst sannolikt blir tvunget att flytta på linjens dragning.

Korsholms kommun kommer att göra allt för att stoppa ledningen vid den nya planeringen, eftersom den kommer att löpa genom kommunens mest värdefulla bostadsområden.

Byggtrycket i området är på inget sätt sådant att det skulle motivera en typ av kabel som denna. Det är en anslutningskabel till en vindkraftspark på Replotlandet som inte längre någonsin kommer att bli av.

Vasa Elnät Ab hänvisar till en klausul i NTM-centralens tillstånd för att gräva ner elkabel invid vägavsnitt 7242, enligt vilken ledningsinnehavaren efter sex år är skyldig att stå för kostnaderna för en eventuell flyttning av ledningen. Denna standardklausul hindrar inte andra entreprenörer från att anlägga jordkablar i vägområden.

I förslaget till uppföljningsprogram för flygekorrar i anslutning till undantagstillståndet för en 110 kV:s kraftledning Gerby–Alskat 2.8.2016 presenteras inte de till databasen Hertta inrapporterade observationer av flygekorrspillning från åren 2014–2016 som gjorts på det av ingreppet berörda området. Såväl Ramboll Finland Oy som NTM-centralen har därtill underlåtit att behandla flera potentiella bo- och rastplatser i den planerade linjegatans omedelbara närhet.

Att den av Vasa Elnät Ab anlitade konsulten Ramboll Finland Oy bedömer att det för flygekorren lämpligaste området befinner sig utanför det område som direkt skulle beröras av avverkning och byggnation är onekligen ytterst lägligt för sökanden. FM Ralf Wistbackas sakkunnigutlåtande om ledningsgatans effekter på flygekorrens föröknings- och rastplats 16.10.2016 skiljer sig emellertid markant från denna karakterisering.

Antecknas, att högsta förvaltningsdomstolen i ett annat beslut som meddelats i dag har avslagit B:s och A:s besvär (dnr 1073/1/16) över Vasa förvaltningsdomstols beslut 24.2.2016, genom vilket B:s och A:s besvär över närings-, trafik- och miljöcentralens i Södra Österbotten beslut 20.4.2015 har avslagits.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet.

1. A:s och hans medparters besvär avslås.

2. Det verkställighetsförbud som högsta förvaltningsdomstolen utfärdat med sitt beslut 18.6.2014 liggarnummer 1958 upphör att gälla. De yrkanden som gäller verkställighetsförbudet avskrivs.

3. A:s och hans medparters yrkande om ersättning för kostnader i statsrådet samt ersättning av rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen avslås.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Avgörande i huvudsaken

Tillämpliga lagrum

Enligt 15 § 1 mom. i Finlands grundlag är vars och ens egendom tryggad. Enligt 2 mom. i samma paragraf bestäms angående expropriation av egendom för allmänt behov mot full ersättning genom lag.

Enligt 3 § i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (inlösningslagen) kan genom inlösen:

1) fast egendom eller ständig eller tidsbestämd särskild rättighet förvärvas;

2) rätten att nyttja eller råda över fast egendom eller särskild rättighet varaktigt eller för viss tid begränsas; samt

3) särskild rättighet upphävas.

Enligt 4 § 1 mom. i inlösningslagen får inlösen ske, när allmänt behov så kräver. Inlösen får likväl icke verkställas, om inlösningens syfte kan uppnås lika lämpligt på något annat sätt eller om det men inlösningen förorsakar enskilt intresse är större än den nytta som den medför för allmänt intresse. Enligt 2 mom. i samma paragraf kan sökande av inlösen även vara privaträttsligt samfund som visar att allmänt behov kräver inlösen, och framlägger tillförlitlig utredning om att egendom, som inlöses, kommer att användas för avsett ändamål.

Enligt 5 § 1 mom. i inlösningslagen utfärdar statsrådet vid sitt allmänna sammanträde inlösningstillstånd på ansökan. Enligt 4 mom. i samma paragraf skall till en ansökan om inlösningstillstånd som gäller ett projekt enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/94) fogas en konsekvensbeskrivning enligt nämnda lag. I den mån beskrivningen innehåller sådana uppgifter om miljökonsekvenserna som behövs för tillämpningen av denna lag skall det inte krävas en ny utredning om samma sak. Enligt 5 mom. i samma paragraf skall, om ansökan om inlösningstillstånd gäller ett sådant projekt som uppenbart har sådana följder som avses i naturvårdslagen (1096/1996), dessutom iakttas vad som stadgas i naturvårdslagen och med stöd av den.

Enligt 7 § 1 mom. i inlösningslagen skall, när ansökan om inlösningstillstånd göres, företes utredning, med stöd av vilken behovet av inlösen kan bedömas eller förekomsten av rätt till inlösen kan konstateras.

Enligt 10 § 1 mom. i inlösningslagen skall i inlösningstillståndet nämnas den egendom som inlösningen avser. Bestämmandet av föremålet för inlösningen kan dock till sina mindre viktiga delar hänskjutas till inlösningsförrättningen, då rätt till områden, som behöves för i 9 § 4 mom. avsett företag, förvärvas genom inlösen och det kan anses vara tillfyllest att den allmänna sträckningen för föremålet för inlösen angives när inlösningstillståndet utfärdas. I lagens 9 § 4 mom. nämns bland annat byggande av kraftledning.

Enligt 21 § 1 mom. i inlösningslagen skall vid inlösningsförrättning föremålet för inlösningen fastställas i överensstämmelse med inlösningstillståndet. Från inlösningstillståndet kan i ringa mån avvikas, om synnerlig orsak därtill föreligger. Enligt 2 mom. i samma paragraf skall föremålet för inlösningen till någon del dock bestämmas vid inlösningsförrättningen och kan sakägarna inte enas därom eller uppstår vid förrättningen eljest meningsskiljaktighet om fastställandet av gränserna för det område som skall inlösas, om hur man bör förfara med byggnader och anordningar eller trädbestånd och annan växtlighet på det område som skall inlösas eller eljest om vad som skall inlösas, avgör inlösningskommissionen frågan.

Enligt 29 § 1 mom. i inlösningslagen är ägare av egendom som ska inlösas berättigad att få full ersättning (inlösningsersättning) för ekonomiska förluster till följd av inlösen.

Enligt 39 § 1 mom. i naturvårdslagen är det i fråga om individer som hör till de fridlysta djurarterna förbjudet att 1) avsiktligt döda eller fånga dem, 2) ta bon samt ägg och individer i andra utvecklingsstadier, att flytta dem eller att avsiktligt skada dem på något annat sätt, och 3) avsiktligt störa dem, i synnerhet under förökningstiden, på viktiga rastplatser under flyttningen eller på platser som annars är viktiga under deras livs­cykel. Enligt 2 mom. i samma paragraf är ett på behörigt sätt utmärkt boträd för en fridlyst fågel och ett boträd där en stor rovfågel häckar och där boet är i regelbunden användning och klart synligt fridlyst.

Enligt 49 § 1 mom. i naturvårdslagen är det förbjudet att förstöra och försämra platser där individer av de djurarter som nämns i bilaga IV (a) till habitatdirektivet förökar sig och rastar. Enligt 3 mom. i samma paragraf kan närings-, trafik- och miljöcentralen i enstaka fall ge tillstånd att avvika från förbudet i 1 mom. samt till den del som berör djur- och växtarter i 2 mom. från förbuden i 39 §, 42 § 2 mom. samt 47 § 2 och 5 mom. på de grunder som nämns i artikel 16.1 i habitatdirektivet. När det gäller fåglar som avses i artikel 1 i fågeldirektivet, kan undantag på motsvarande sätt beviljas på de grunder som nämns i artikel 9 i fågeldirektivet.

Enligt 4 § 1 mom. i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas förfarandet vid miljökonsekvensbedömning på projekt och ändringar av projekt beträffande vilka verkställigheten av ett för Finland förpliktande internationellt fördrag förutsätter bedömning eller vilka kan ha betydande skadliga miljökonsekvenser på grund av särdragen i Finlands natur och miljö i övrigt. Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om de projekt och ändringar av projekt som skall bedömas vid förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Enligt 2 mom. i samma paragraf tillämpas bedömningsförfarandet vidare i enskilda fall när ett projekt liksom även någon annan än i 1 mom. avsedd väsentlig ändring av ett redan genomfört projekt sannolikt föranleder betydande skadliga miljökonsekvenser som, även med de sammantagna konsekvenserna av olika prjekt, till sin natur och omfattning kan jäm­föras med konsekvenserna av projekt som avses i 1 mom.

Enligt 6 § 8 c punkten i statsrådets förordning om förfarandet vid miljö­konsekvensbedömning tillämpas förfarandet med stöd av 4 § 1 mom. i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning på mer än 15 kilometer långa kraftledningar ovan markytan för minst 220 kilovolt.

Enligt 7 § 1 mom. (586/1996) i förvaltningsprocesslagen kan besvär över beslut av statsrådet och ministerier anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvär kan anföras på den grunden att beslutet strider mot lag.

Besvärsgrunden som gäller tillämpning av förfarandet vid miljökonsekvensbedömning

Vasa Elnät Ab har i sin ansökan om inlösningstillstånd motiverat behovet av den i ansökan avsedda elöverföringsledningen mellan Gerby och Alskat med orsaker som hänför sig till att elförsörjningen till Replot och Norra Korsholm ska tryggas på vederbörligt sätt. Bolaget har dessutom konstaterat att det måste bygga ledningen och en elstation i Alskat oberoende av om vindkraftverk byggs på Replot eller inte. Detta ska vara utgångspunkten när man söker svar på frågan om projektet skulle ha förutsatt tillämpning av förfarandet vid miljökonsekvensbedömning.

Den cirka 8,4 kilometer långa 110 kV:s elöverföringsledning som det är fråga om är inte en sådan i 6 § 8 c punkten i statsrådets förordning om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning avsedd kraftledning i fråga om vilken förfarandet vid miljökonsekvensbedömning ska tillämpas enligt 4 § 1 mom. i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Anläggningen och placeringen av ledningen kan enligt den utredning som framgår av handlingarna inte heller bedömas sannolikt föranleda sådana betydande skadliga miljökonsekvenser som till sin natur och omfattning kan jämföras med miljökonsekvenserna av sådana projekt som avses i 1 mom. i samma 4 §. Följaktligen ska bedömningsförfarandet inte tillämpas på projektet heller med stöd av 4 § 2 mom. i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Till ansökan om inlösningstillstånd har således inte behövt fogas en sådan miljökon­sekvensbeskrivning som avses i nämnda lag.

Allmänt behov och tillräckligheten av utredningar om detta behov

Den 110 kV:s elöverföringsledning som avses i ansökan om inlösningstillstånd är avsedd att dras mellan Vasa Elnät Ab:s elstation i Gerby, Vasa och den nya elstation som ska byggas i Alskat i Korsholm. Enligt uppgifterna i inlösningsansökan sker eldistributionen till Replot och Köklot för närvarande med en linje för 20 kV. I Replot ökar elförbrukningen ständigt och spänningsförhöjningstransformatorn i Replot är överbelastad under vintermånaderna. Det långa avståndet till de längst borta på ön belägna byarna förorsakar problem som beror på spänningsfall. Utöver detta har bolaget i sin inlösningsansökan hänvisat till att det vid eventuella fel i elstationen i Gerby eller underhållsarbeten inte finns möjlighet till ringmatning till Gerby och Norra Korsholm. Enligt bolaget skulle risken för långvariga elavbrott minska betydligt när projektet har slutförts.

I sitt bemötande till arbets- och näringsministeriet har bolaget konstaterat att behovet att anlägga ledningen baserar sig på den dåliga elkvaliteten i Norra Korsholm och behovet av att stärka elnätet på området. De två 20 kV:s kablar som byggts i Grönvikområdet är en tillfällig lösning, som man tillgripit för att förbättra elkvaliteten. Bolaget har också konstaterat att ledningen och elstationen måste byggas oberoende av om vindkraftverk byggs i Replot eller inte.

Med anledning av vad bolaget har anfört kan anläggningen av den 110 kV:s elöverföringsledning som avses i ansökan anses vara behövlig för att elförsörjningen i Replot och Norra Korsholm ska kunna tryggas på behörigt sätt. Bolagets utredning om förekomsten av ett allmänt behov kan anses tillräcklig och allmänt behov kräver inlösen såsom det förutsätts i 4 § 1 mom. i inlösningslagen.

Det är således inte frågan om en sådan elektrisk anläggning av allmännare betydelse som avses i lagen angående expropriation av fast egendom för elektrisk anläggning. Följaktligen blir inte heller kravet i nämnda lag om ett hundra meters skyddsavstånd till byggnader och trädgårdar tillämpligt.

Granskning av alternativ och jämförelse av intressen enligt 4 § 1 mom. i inlösningslagen samt vilken utredning om granskningen som är tillräcklig

I sina besvär har A och hans medparter i andra hand yrkat att den ifrågavarande elöverföringsledningen ska anläggas som jordkabel från området söder om Södersidsvägen fram till Alskat elstation. De har också anfört att syftet med inlösen kunde uppnås genom att ledningen skulle dras som en sjökabel till Replot från Gerby eller Vasklot. I sina senare inlagor till högsta förvaltningsdomstolen har A och hans medparter dessutom som alternativ framfört att ledningen kunde dras som en jordkabel längs Alskatvägen eller att ledningsgatan kunde förskjutas litet västerut på skogsområdet söder om Pantsarholms sund och där dras som jordkabel.

Vasa Elnät Ab har i sitt bemötande till arbets- och näringsministeriet konstaterat att anläggningen av ledningen som en sjökabel skulle mångdubbla kostnaderna och att vid eventuella fel på en sjökabel är elförsörjningen borta i veckor, i menförestider rentav i månader. En jordkabel med 110 kV:s spänning hör inte till Vasa Elnät Ab:s tekniska lösningar och bolaget har inte heller den utrustning och det kunnande som krävs för att reparera denna typ av ledning. Fel i en sådan kabel kunde förorsaka rentav flera veckor långa avbrott i eldistributionen. Enligt bolaget skulle en jordkabel mångdubbla kostnaderna för projektet såväl i byggskedet som till följd av den 110 kV:s ringmatning som distributionssäkerheten förutsätter. I sina inlagor till högsta förvaltningsdomstolen har bolaget hänvisat bland annat till att en jordkabel skulle vara mångdubbelt dyrare än en luftledning samt dessutom vara ett från teknisk synpunkt dåligt alternativ.

Att bygga ledningen som en sjö- eller jordkabel skulle ha bland annat den fördelen att det område som måste inlösas skulle bli mindre än om ledningen byggs så som avsetts i inlösningstillståndet. Även olägenheterna för landskapet och naturvärdena skulle bli mindre. Vid eventuella fel innebär en sådan kabel dock problem, byggkostnaderna för en jordkabel är högre än för en luftledning och den ledningsgata för vilken inlösningstillstånd beviljats löper endast till anspråkslösa delar i den omedelbara närheten till bosättning. Med hänsyn till dessa omständigheter gör det inte statsrådets beslut lagstridigt att elöverföringsledningen inte är avsedd att byggas som en sjökabel eller ens delvis som en jordkabel och att det i samband med handläggningen av ansökan om inlösningstillstånd inte i detalj har utretts om ledningen kunde byggas som sjö- eller jordkabel.

Av handlingarna framgår att ledningsgata enligt inlösningstillståndet på avsnittet söder om Södersidsvägen och sydöstra delen av Grönvik by skulle komma att löpa genom det kulturhistoriskt värdefulla området för Grönvik glasbruk. På området har också funnits Jungsunds pappersbruk och vissa av brukets dammkonstruktioner finns fortfarande kvar. Området har i landskapsplanen för Österbotten betecknats som ett område som är nationellt värdefullt med tanke på kulturmiljön eller landskapsvården. Enligt den utredning som kan fås ur handlingarna kan byggandet av ledningen och anläggningen av den som luftledning dock inte bedömas ha en sådan inverkan på den kulturhistoriskt värdefulla miljön eller landskapet som skulle ha väsentlig betydelse för den jämförelse av alternativ som avses i 4 § 1 mom. i inlösningslagen. Av betydelse i detta sammanhang är också att det i landskapsplanen på ungefär samma plats där ledningsgatan enligt inlösningstillståndet skulle löpa finns en beteckning som anger förbindelsebehov för kraftledning längs en linje som löper genom det område som betecknats som nationellt värdefullt med tanke på kulturmiljön eller landskapsvården.

Den nytta för allmänt intresse som inlösen innebär gäller på ovan nämnt sätt behovet att på vederbörligt sätt trygga elförsörjningen i Replot och Norra Korsholm. Det område som inlösningsbeslutet gäller är huvudsakligen obebyggd jord- och skogsbruksmark och utdikad kärrmark och av handlingarna framgår inte att inlösen skulle medföra förlust av byggplatser som anvisats i en plan med rättsverkningar eller av byggplatser där lov beviljats för byggande. I saken har inte framgått att det men inlösningen förorsakar enskilt intresse skulle vara större än den nytta som den medför för allmänt intresse, och att inlösen således skulle stå i strid med 4 § 1 mom. i inlösningslagen. Den intressejämförelse som förutsätts i lagrummet har inte i detta ärende behövt redovisas noggrannare än vad som av ansökningshandlingarna och andra handlingar i ärendet framgår om å ena sidan nyttan och å andra sidan olägenheterna. Enligt 29 § 1 mom. i inlösningslagen är ägaren av egendom som ska inlösas berättigad att få full ersättning (inlösningsersättning) för ekonomiska förluster till följd av inlösen. Om grunderna för ersättningen bestäms i 29–39 § i inlösningslagen.

Med stöd av utredningen i handlingarna kan det inte heller anses att el- och magnetfält skulle förorsaka men för hälsan i närheten av elöverföringsledningen.

Besvärsgrunder som hänför sig till naturvärdena i området

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten har 20.4.2015 beviljat Vasa Elnät Ab ett i 49 § 3 mom. i naturvårdslagen avsett tillstånd att avvika från det i 1 mom. av samma paragraf föreskrivna förbudet mot att förstöra eller försämra den föröknings- och rastplats för flygekorrar som närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten har avgränsat med sitt beslut 19.6.2014 och som finns på den planerade ledningsgatan på lägenheten Ytterbäck Rnr 5:15. I villkoren för undantaget föreskrivs bland annat att byggnadsarbeten som berör föröknings- och rastplatsen ska utföras vid annan tid än när flygekorren har ungar, hålträdet på området samt det övriga trädbeståndet på det avgränsade området ska bevaras genom att man kortar av trädtopparna och på området ska användas den typ av kraftledningsstolpar som krävs på ledningsgator som är smalare än normalt. Vasa förvaltningsdomstol har genom sitt beslut 24.2.2016 avslagit B:s och A:s besvär över närings-, trafik- och miljöcentralens beslut. Högsta förvaltningsdomstolen har genom ett i dag meddelat beslut (diarienummer 1073/1/16) avslagit B:s och A:s besvär över förvaltningsdomstolens beslut, varför närings-, trafik- och miljöcentralens beslut har vunnit laga kraft. Med anledning av det ovan anförda är förekomsten av den ovan nämnda föröknings- och rastplatsen på området för den planerade ledningsgatan inte en grund för att upphäva statsrådets beslut.

Enligt den utredning som A och hans medparter har tillställt högsta förvaltningsdomstolen är det möjligt att det på området för den planerade ledningsgatan finns en föröknings- och rastplats för flygekorrar även söder om det ovan nämnda avgränsade området. Utredningen är dock inte sådan att det utgående från den är möjligt att sluta sig till att det finns en sådan föröknings- och rastplats. Med anledning av den inlämnade utredningen finns det således inte skäl att upphäva statsrådets beslut med hänvisning till att de åtgärder som kan vidtas med stöd av inlösningsbeslutet skulle innebära en överträdelse av förbudet i 49 § 1 mom. i naturvårdslagen mot att förstöra eller försämra föröknings- eller rastplatser. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar dock att trots inlösningstillståndet ska tillståndshavaren vid skogsavverkning och byggarbeten och när andra åtgärder vidtas iaktta förbudet i nämnda 49 § 1 mom. mot att förstöra eller försämra föröknings- och rastplatser för flygekorren. Om projektet leder till att förbudet överträds utan att ett i 3 mom. i samma 49 § avsett undantag har beviljats, kan saken som ett ärende gällande förvaltningstvång anhängiggöras hos närings-, trafik- och miljöcentralen enligt 57 § i naturvårdslagen.

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland har 9.6.2016 beviljat Vasa Elnät Ab ett i 49 § 3 mom. i naturvårdslagen avsett undantag från förbudet i 39 § 1 mom. i naturvårdslagen att störa en havsörn under häckningstiden. Boet finns på lägenheten Skjäl Rnr 5:35 i närheten av den planerade ledningsgata som avsetts i inlösningståndet. Beslutet gäller stolpintervallet 9–29 och som villkor för undantaget har ställts bland annat att elöverföringsledningen ska dras i enlighet med den ändrade sträckning som föreslagits 23.1.2015, och om häckningen eller förberedelser för den har börjat, ska röjningsarbeten i ledningskorridoren samt senare byggnads-, iståndsättnings- och underhållsarbeten på stolpintervallet 17a–22 förläggas till annan tid än havsörnens häckningstid 1.2–31.7. Enligt den utredning som fås ur handlingarna kan föremålet för inlösningen enligt 21 § i inlösningslagen vid inlösningsförrättningen fastställas så att ledningsgatan får den sträckning som föreslagits 23.1.2015. Med anledning av det ovan anförda är den omständigheten att det i närheten till ledningsgatan finns ett bo för havsörn inte en grund för att upphäva statsrådets beslut.

Enligt inlösningstillståndet har ledningsgatan en sådan sträckning att den kommer att löpa genom ett med hänsyn till sina naturvärden värdefullt skogsområde söder om Pantsarholms sund som skyddats enligt METSO-programmet. Enligt den utredning som kan fås ur handlingarna har området dock inte med stöd av naturvårdslagen inrättats till naturvårdsområde eller med stöd av samma lag fridlysts för en viss tid. Enbart den omständigheten att området omfattas av ett sådant skydd som METSO-programmet innebär och att miljöstöd har beviljats för det har inte någon sådan juridisk betydelse som kunde utgöra ett hinder för att bevilja inlösningstillstånd.

Slutsats i huvudsaken

Eftersom det inte med stöd av vad A och hans medparter har anfört i sina besvär finns anledning att upphäva statsrådets beslut, ska besvären avslås med beaktande av vad som föreskrivs i 7 § 1 mom. (586/1996) i förvaltningsprocesslagen.

2. Verkställighetsförbudet och de yrkanden som hänför sig till det

Sedan saken avgjorts med detta beslut är det verkställighetsförbud som högsta förvaltningsdomstolen meddelat med sitt beslut 18.6.2014 liggarnummer 1958 inte längre i kraft. Av samma orsak finns det inte heller längre anledning för domstolen att uttala sig om de yrkanden som gäller verkställighetsförbudet.

3. Avgörandet om ersättning av kostnader

Enligt 74 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen är en part skyldig att ersätta en annan parts rättegångskostnader helt eller delvis, om det särskilt med beaktande av avgörandet i ärendet är oskäligt att denne själv får bära sina rättegångskostnader. Vad denna paragraf och 75 § stadgar om part kan också tillämpas på den förvaltningsmyndighet som har fattat beslutet.

Statsrådets handläggning av en ansökan om inlösen av ett område är förvaltningsförfarande. De kostnader som en part förorsakats vid en sådan handläggning är inte rättegångskostnader och kan inte utdömas att ersättas som rättegångskostnader i en domstol. A:s och hans medparters yrkande om ersättning av kostnader för handläggningen av ärendet i statsrådet ska därför avslås.

När besvären har avslagits och med hänsyn till 74 § i förvaltningsprocesslagen, ska ersättning för rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen inte utdömas till A och hans medparter.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Kari Kuusiniemi, Hannu Ranta, Tuomas Lehtonen, Mika Seppälä och Kari Tornikoski. Föredragande Mikko Rautamaa.

 
Publicerad 20.12.2016