Annat beslut 5430/2016

Besvär i ett ärende som gäller naturvårdslagen (Korsholm)

Givet: 20.12.2016
Liggarnummer: 5430
Diarienummer: 1073/1/16
ECLI: ECLI:FI:KHO:2016:T5430

Ärende Besvär i ett ärende som gäller naturvårdslagen

Ändringssökande A och B

Beslut som överklagas

Vasa förvaltningsdomstol 24.2.2016 nr 16/0083/1

Ärendets tidigare handläggning

Vasa Elnät Ab har 3.12.2014 ansökt om tillstånd att avvika från förbudet i 49 § 1 mom. i naturvårdslagen för att bygga en 110 kV:s kraftledning på sträckan Gerby–Alskat. Ansökan om undantag har gällt den föröknings- och rastplats för flygekorrar som närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten har avgränsat med sitt beslut 19.6.2014 (EPOELY/450/07.01/2014). Den avgränsade föröknings- och rastplatsen för flygekorrar ligger på sökandens planerade kraftledningslinje och finns på lägenheten Ytterbäck 5:15 i Korsholms kommun. Sökanden har även yrkat omedelbar verkställighet av beslutet.

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten har med sitt beslut 20.4.2015

(EPOELY/108/07.04/2010) beviljat Vasa Elnät Ab tillstånd att avvika från förbudet i 49 § i naturvårdslagen mot att förstöra och försämra föröknings- och rastplatser för flygekorrar för att bygga en 110 kV:s kraftledning på sträckan Gerby–Alskat på följande villkor:

- Tillståndet gäller den föröknings- och rastplats för flygekorrar som finns på den planerade sträckningen för kraftledningen för 110 kV Gerby–Alskat och som anges i NTM-centralens beslut 19.6.2014 (EPOELY/450/07.01/2014).

- Byggnadsarbeten som berör föröknings- och rastplatsen ska utföras utanför den tid flygekorren har ungar i boet.

- Sökanden ska följa hur projektet inverkar på flygekorrförekomstens situation. Nuläget i fråga om förekomsten ska kontrolleras och ett uppföljningsprojekt för förekomsten ska lämnas in till NTM-centralen innan byggnadsarbetena inleds.

- De lindrande åtgärder som angetts i ansökan ska vidtas på det sätt som beskrivs närmare i ansökan, så att det hålträd som finns på området för den angivna föröknings- och rastplatsen samt det övriga trädbeståndet på avgränsningsområdet bevaras genom att korta av trädtopparna. På området ska dessutom användas den kraftledningsstolptyp (fritt stående fackverksstolpe av stål) som krävs på ledningsgator som är smalare än normalt.

- Sökanden ska sätta upp holkar som lämpar sig för flygekorre på det område som övergår i sökandens besittning genom inlösning och som står i förbindelse med den aktuella föröknings- och rastplatsen. Holkarna ska sättas upp innan andra åtgärder vidtas.

- NTM-centralen kan delvis eller helt upphäva detta tillstånd, om sökanden inte iakttar till­stånds­kraven eller bedriver verksamhet som inte omfattas av detta tillstånd.

NTM-centralen har i motiveringen till sitt beslut anfört följande:

Flygekorren är en art som nämns i bilaga IV(a) till habitatdirektivet (92/43/EEG) och bilaga 5 till naturvårdsförordningen (160/1997). Enligt 49 § 3 mom. i naturvårdslagen kan NTM-centralen ge tillstånd att avvika från förbudet i 49 § 1 mom. på de grunder som nämns i artikel 16.1 i habitatdirektivet. Grunderna i denna artikel förutsätter att det inte finns någon annan lämplig lösning, att en gynnsam bevarandestatus upprätthålls hos arten i dess naturliga utbredningsområde samt att minst ett villkor i artikel 16.1 a–e uppfylls.

Avsaknad av annan lämplig lösning

Av de handlingar som sökanden lämnat in framgår att man vid planeringen av kraftledningens sträckning har försökt hitta det med tanke på miljön och helheten bästa alternativet. Under projektets planeringsprocess har man utrett projektets konsekvenser för bl.a. ekonomiska och sociala faktorer samt naturmiljön. Som sträckning har man försökt hitta det alternativ som orsakar minst skadliga konsekvenser som helhet. Jordkabel är enligt utredningarna inte ett alternativ på det område för vilket undantag söks, eftersom Museiverket har förbjudit att det grävs på stället i fråga och att lämningarna av dammen vid det pappersbruk som funnits på området skadas. Skogen måste röjas och träden avlägsnas även när jordkabel läggs ned, så det är inte någon stor skillnad mellan konsekvenserna för flygekorrens föröknings- eller rastplats när man jämför jord- och luftkabel.

Enligt de erhållna utredningarna finns det inte någon annan lämplig lösning för projektet.

Minst en grund enligt artikel 9 a–c i fågeldirektivet, egentligen enligt artikel 16.1 a–e i habitatdirektivet, föreligger

Den kraftledning som sökanden planerar är allmännyttig och en nödvändig del av infrastrukturen för bosättning, tjänster och industri i ett bebyggt område. Kraftledningen kommer att betjäna den regionala eldistributionen med hänsyn till de krav som områdets nuvarande och framtida elbehov ställer. Det elnät som betjänar området är enligt utredningarna överbelastat och fyller inte de krav på eldistributionens leveranssäkerhet som ställs i den ändring av elmarknadslagen som trädde i kraft 2013. Enligt utredningarna försämras situationen i området hastigt sedan nya fastigheter som byggts i området anslutit sig till elnätet. Dessutom kommer belastningen i området att öka när Korsholms kommuns planförslag blir godkänt och området börjar byggas ut. När det planerade kraftledningsprojektet Gerby–Alskat genomförts minskar risken för långvariga elavbrott betydligt inom projektets influensområde.

Genom den nya kraftledningen kommer el att matas till bl.a. mobiltelefonnätets basstationer, Digitas rundradiostation i Alskat, Korsholms kommuns råvattentäkt samt Vallgrunds sjöbevaknings­station.

Med stöd av det som anförts ovan genomförs projektet av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet och av andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär, så kriterierna enligt artikel 16.1 c i habitatdirektivet uppfylls.

Upprätthållande av en gynnsam bevarandestatus och kompenserande åtgärder

Vasaregionen och kustområdet är kärnområdet för flygekorrförekomster i Finland. I det aktuella området har det gjorts rikligt med observationer av flygekorrförekomster, även på den planerade kraftlinjen. Varken i den naturutredning som gjorts om området eller vid terrängbesöken har man emellertid observerat några sådana potentiella föröknings- och rastplatser för flygekorrar som avses i 49 § 1 mom. i naturvårdslagen, med undantag för två hålträd. Hålträden observerades i samband med förfarande enligt 72 a § i naturvårdslagen och av dessa hålträd avgränsades det som finns på kraftledningssträckningen som en föröknings- och rastplats för flygekorrar utanför de planerade avverkningarna.

I ansökan om undantag föreslås som en lindrande åtgärd att en stolptyp som kräver smalare ledningsgata används på det område som avgränsats som föröknings- och rastplats. Detta gör det också möjligt att bevara träd som är maximalt 6 meter höga på området för kraftledningsgatan, så hålträdet enligt avgränsningsbeslutet och det omgivande trädbeståndet kan bevaras på ledningsgatan även i fortsättningen. Genom att vidta dessa lindrande åtgärder förstörs inte egentligen det hålträd som avgränsats som föröknings- eller rastplats för flygekorrar i samband med projektet och kraftledningen avbryter inte flygekorrarnas förbindelser till detta objekt. Projektet kan dock försämra den angivna föröknings- eller rastplatsens kvalitet. I EU-kommissionens tolkningsguide, som gäller tillämpning av artiklarna 12 och 16 i habitatdirektivet (Guidance document on the strict protection of animal species of Community interest under the Habitats Directive 92/43/EEC, slutlig version, februari 2007), föreslås att förfarande med undantag ska tillämpas ifall ett projekt eller åtgärder anses förstöra eller försämra en plats där en strikt skyddad art förökar sig och rastar. I tolkningsguiden föreslås också att kompenserande åtgärder tas i bruk i samband med en eventuell försämring. Holkar som sätts upp i området erbjuder flygekorren alternativa föröknings- och rastplatser som eventuellt är bättre än det ursprungliga hålträdet, och som kompenserar den försämring som projektet åstadkommer.

Med hänsyn till ovannämnda lindrande och kompenserande åtgärder samt projektets övriga konsekvenser för artens livsmöjligheter och det totala antalet individer inom NTM-centralen i Södra Österbottens område så försämrar inte undantaget bevarandestatusen för flygekorren i dess naturliga utbredningsområde. Projektets eventuella skadliga konsekvenser för den lokala flygekorrpopulationen kan kompenseras genom att antalet föröknings- och rastplatser i området utökas med hjälp av holkar.

NTM-centralen har med stöd av 31 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen beslutat att beslutet ska iakttas oberoende av eventuellt ändringssökande.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Vasa förvaltningsdomstol har med det överklagade beslutet 24.2.2016 avslagit A:s och B:s besvär över närings-, trafik- och miljöcentralens i Södra Österbotten beslut 20.4.2015 samt deras yrkande att verkställigheten av NTM-centralens beslut ska avbrytas.

Förvaltningsdomstolen har i motiveringen till sitt beslut anfört följande:

Enligt 31 § 1 mom. i förvaltningslagen skall en myndighet se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt. Myndigheten skall i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet skall kunna avgöras. Enligt 2 mom. i samma lag, egentligen i samma paragraf, skall en part lägga fram utredning om grunderna för sina yrkanden. Parten skall också i övrigt medverka till utredningen av ett ärende som han eller hon har inlett.

Enligt 11 § i förvaltningslagen är den vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller part i ett förvaltningsärende.

Enligt 34 § 1 mom. i förvaltningslagen skall en part ges tillfälle att framföra sin åsikt om ärendet och avge sin förklaring med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras innan ett ärende avgörs. Enligt 2 mom. 5 punkten i samma lag, egentligen i samma paragraf, får ett ärende avgöras utan att en part hörs, om hörandet av någon annan orsak är uppenbart onödigt.

Enligt 49 § 1 mom. i naturvårdslagen är det förbjudet att förstöra och försämra platser där individer av de djurarter som nämns i bilaga IV(a) till habitatdirektivet förökar sig och rastar. Enligt 3 mom. i samma lag, egentligen i samma paragraf, kan närings-, trafik- och miljöcentralen i enstaka fall ge tillstånd att avvika från förbudet i 1 mom. på de grunder som nämns i artikel 16.1 i habitatdirektivet.

Förvaltningsdomstolen anser att NTM-centralen borde ha hört markägaren då den har handlagt Vasa Elnät Ab:s ansökan om tillstånd att avvika från förbudet mot att förstöra och försämra föröknings- och rastplatser för flygekorrar (Pteromys volans) för byggandet av kraftledningen på sträckan Gerby–Alskat, även om markägaren har hörts i andra processer gällande samma kraftledningsbygge. Markägaren har dock haft möjlighet att framföra sina synpunkter i förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen anser att det inte handlar om ett sådant fel i förfarandet att beslutet ska upphävas på denna grund.

Förvaltningsdomstolen anser att det med beaktande av att den utredning som presenterats i ärendet har funnits förutsättningar för att bevilja Vasa Elnät Ab tillstånd att avvika från skyddsbestämmelserna gällande flyg­ekorrens föröknings- och rastplatser. Villkoren i tillståndet är tillräckliga för att trygga artens gynnsamma bevarandestatus och tryggar att artens gynnsamma skyddsnivå bibehålls trots skogsavverkningen. NTM-centralen kan helt eller delvis upphäva tillståndet om sökanden inte iakttar tillståndsvillkoren eller bedriver verksamhet som inte omfattas av tillståndet.

Det har inte framkommit skäl att avbryta verkställigheten av det överklagade beslutet.

Lagrum som förvaltningsdomstolen tillämpat

Förvaltningslagen 11 § och 31 § samt 34 § 1 mom. och 2 mom. 5 punkten

Naturvårdslagen 49 § 1 mom. och 3 mom.

Rådets direktiv 92/43/EEG (habitatdirektivet) om bevarande av livs­miljöer samt vilda djur och växter, artikel 16

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Jaakko Kellosalo, Kari Hauru och Sinikka Kangasmaa. Föredragande Susanna Östman.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

A och B har i sina besvär yrkat att Vasa förvaltningsdomstols och närings-, trafik- och miljöcentralens i Södra Österbotten beslut upphävs. Verkställighetsförbudet på ifrågavarande område bör hållas i kraft tills ärendet dnr 264/1/14 samt till det hörande beslut har vunnit laga kraft.

Ändringssökandena har sekundärt yrkat att kraftledningen ska förverkligas som jordkabel. Alternativen att bygga ifrågavarande 110 kV:s kabel som jordkabel på planerad sträcka eller längs Alskatvägen inom väg­området ska grundligt utredas av NTM-centralen.

Som motivering till yrkanden har anförts bland annat följande:

A och B har trots sin partsställning inte blivit hörda i ärendet. Då det gäller beviljande av undantagslov från förbudet att förstöra och försämra flygekorrens föröknings- och rastplatser i 49 § i naturvårdslagen är markägaren part i målet. Nu har A och B som markägare varken hörts innan ärendet avgjorts eller ens informerats om att besluten givits. I NTM-centralens egen 28.5.2015 daterade skrivelse har centralen själv kunnat konstatera att ett sådant fel har begåtts.

NTM-centralens motiveringar till markägarens saknade rättsskydd och det utelämnade hörandet är orimliga. Beslutet om att förstöra en starkt skyddad arts förökningsplats är ett separat ärende med separat beslut. Markägaren har inte under något tidigare skede hörts med avseende på ett sådant förfarande. Att samtidigt hävda både att ett hörande är onödigt och hänvisa till att höranden gjorts i andra, om än sammankopplade, ärenden låter misstänkt likt en efterkonstruktion som NTM-centralen tagit till för att inte behöva tillstå att man helt enkelt glömde bort mark­ägarnas rättigheter i frågan.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att ändringssökandena har rätt i sak vad gäller hörandet, men valde ändå att strunta i det. Lagen säger att en part i målet ska höras innan beslut fattas. Rimligtvis är det första instans som avses, inte beslut i därpå följande domstolsprocess.

Den nu planerade linjedragningen strider mot statens och EU:s åtaganden i fråga om skydd av hotade arter samt mot långsiktiga samhällsekonomiska intressen.

Vasa Elnät Ab framhåller att behovet av kabeln utgörs av kommande inflyttning, vilket redan i sig är märkligt, eftersom den ifrågavarande kabeln anges vara en anslutningskabel och inte en behovsprövad kabel. Därmed faller bolagets motiveringar om kommande behov i området och därmed hänvisningen till allmännyttan platt till marken.

Linjedragningens olämplighet handlar inte enbart om flygekorren, utan om skogsområdet som helhet. Linjegatan är planerad genom skogsområdets värdefullaste del. I sitt beslut 19.6.2014 angående skydd av flyg­ekorrens föröknings- och rastplats på ifrågavarande område understryker även NTM-centralen att den själv i tidigare skeden i ärendet förespråkat justering av linjegatan på grund av dess stora konsekvenser för skogsnaturen. Området är enligt naturskyddsmyndigheten biologiskt värdefullt inte enbart lokalt eller regionalt, utan även ur ett nationellt perspektiv.

Enligt naturvårdslagen kan NTM-centralen i enstaka fall ge tillstånd att avvika från förbudet i 49 § 1 mom. på de grunder som nämns i artikel 16.1 i habitatdirektivet. I det aktuella fallet är grundförutsättningen att den nuvarande linjedragningen över flygekorrens förökningsplats är det enda alternativet för ledningen. Vasa Elnät Ab påstår att några alternativa lämpliga lösningar till den nu planerade linjesträckningen inte finns.

Såvitt ändringssökandena kan uttolka, har följande alternativ utretts:

a) luftledning enligt den aktuella rutten

b) jordkabel på delar av den aktuella rutten

c) luftledning som på det berörda området flyttas antingen österut eller västerut

d) jordkabel vid Alskatvägen och

e) undervattenskabel.

Hindret för (b) är Museiverkets avgränsning av ett kulturhistoriskt värdefullt objekt i öster samt, enligt Vasa Elnät Ab, tekniska svårigheter och ökade kostnader. Hinder för (c) är bebyggelse i såväl öster som väster samt Museiverkets avgränsning av ett kulturhistoriskt värdefullt objekt i öster.

Vasa Elnät Ab undviker i sitt bemötande nogsamt att nämna den alternativa dragningen längs Alskatvägen (d). Tidigare framfördes motstånd från Destias sida som argument, men detta saknar grund enligt de upplysningar ändringssökandena erhållit. Enligt Destia ligger sådana överväganden hos NTM-centralen.

Merkostnad är det enda som kunnat presenteras som anledning till att ellinjen inte i sin helhet kan förverkligas som jordkabel längs Alskatvägen, vilket skulle ge en kortare sträckning än den nu planerade omvägen in i skogen. Kalkylerna, liksom NTM-centralens grunder för uteslutande av detta alternativ, bör ställas parterna tillhanda.

Därtill finns uppenbarligen minst ett alternativ som inte utretts: (f) att luftledningen på det berörda området övergår i en jordkabel som, för att inte störa det kulturhistoriskt värdefulla objektet och det biologiskt värdefullaste området, flyttas längre västerut. En jordkabel är ett avsevärt mindre ingrepp i boendemiljön och har dessutom mindre inverkan på skogsmiljön. Den skulle i det här fallet heller inte behöva dras alldeles intill tomtgränsen.

Grundförutsättningen, dvs. avsaknad av alternativa lösningar, har inte uppfyllts för att man skulle få avvika från naturvårdslagens förbud mot att förstöra eller försämra flygekorrens föröknings- och rastplatser.

NTM-centralen anser i sitt bemötande att alternativa lösningar har undersökts i den utsträckning som kan anses vara ändamålsenligt. Med hänvisning till ovanstående redogörelse om utredningarna bedömer ändringssökandena att de alternativa åtgärderna inte har utretts i tillräcklig utsträckning och att det finns sådana alternativa lösningar, utom tvivel även inom ekonomiskt rimliga proportioner, som inte har avsevärd inverkan på vare sig bosättning, fornminnen eller naturmiljö eller flyg­ekorren. Dessa är bl.a. alternativ (d) och (f).

Vasa Elnät Ab hänvisar i sin ansökan till kraftledningens allmänintresse, vilket statsrådet fastslagit i och med att det beviljat inlösningstillstånd. Detsamma gör NTM-centralen i sitt bemötande. Enligt 4 § i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter får inlösen ske när allmänt behov så kräver. Betydligt större krav på allmänintressets karaktär ställs dock när det är fråga om avvikande från artskydd enligt artikel 16 i habitatdirektivet. Allmänintresset för den ifrågavarande ledningen är på sin höjd mycket lokalt, men trots det har statsrådet beviljat inlösningstillståndet. Däremot har sökanden eller NTM-centralen inte kunnat påvisa något som skulle uppfylla kraven i habitatdirektivet, dvs. de “tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse". NTM-centralen har inte gjort en korrekt bedömning av de krav som hänförs till habitatdirektivet, utan enbart inlösningslagens krav. Med andra ord har inte heller detta andra men lika nödvändiga krav i habitatdirektivet uppfyllts i NTM-centralens beslut.

I sitt bemötande påstår sig NTM-centralen vid handläggningen av beslutet ha beaktat diverse ny information om flygekorren på området. Detta framgår på intet sätt av beslutet. I beslutet hänvisas enbart till Vasa Elnät Ab:s felaktiga påståenden om att ingen spillning hittats vid den ihåliga björken som befinner sig på ledningsgatan och som tidigare avgränsats av NTM-centralen som sannolik föröknings- och rastplats. Vasa Elnät Ab påstår också att den ifrågavarande björken inte är typisk föröknings- och rastplats för flygekorre och att boträdet sannolikt inte är i regel­bunden användning av flygekorren. Alla dessa påståenden beror på okunskap hos sökanden och är direkt felaktiga. Att NTM-centralen inte bemöter dessa felaktiga påståenden i sitt beslut eller meddelar att spillning faktiskt har hittats under ifrågavarande boträd betyder att den tillgängliga informationen inte har beaktats vid handläggandet av ärendet.

NTM-centralen uppger sig att ha fått ta del av Vasa Elnät Ab:s utredning om att den planerade kraftledningen behövs med hänvisning till det allmänna behovet. Dock har inga matematiska uträkningar om befolkning, kommande befolkning, nuvarande elkonsumtion och kommande elkonsumtion inkommit, inte heller en enda utredning om alternativa dragningar av kabeln eller om alternativ kabel eller kostnadskalkyler över dessa.

Det hör till NTM-centralens uppgift att värna om miljö- och naturvärden. Här skulle färdigt exploaterad mark kunna användas för ändamålet, om man kunde gräva ner kabeln den kortaste vägen längs Alskatsvägens vägområde. Detta dragningsalternativ inom Alskatsvägens vägområde har inte kommit till statsrådets kännedom i samband med Vasa Elnät Ab:s ansökan.

A och B har i sin tilläggsskrivelse yrkat att deras rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen ska ersättas.

Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten har i sitt yttrande yrkat att besvären ska förkastas. NTM-centralen har hänvisat till sitt utlåtande till förvaltningsdomstolen samt till motiveringar i sitt beslut och anfört bland annat följande:

Enligt 34 § 2 mom. 5 punkten i förvaltningslagen behöver en part inte höras om det är uppenbart onödigt. Eftersom parterna har hörts väsentligen i samband med inlösningsprocessen för kraftledningen, som är sammankopplad med denna process, ansåg NTM-centralen att hörande var onödigt. NTM-centralen ansåg att hörande även i detta ärende sannolikt inte skulle ha påverkat innehållet i avgörandet och att markägarna inte skulle ha haft något sådant nytt att uttala sig t.ex. om storleken av flyg­ekorrebeståndet, som skulle ha kunnat påverka villkoren för undantagslov eller prövningen av alternativa lösningar.

Vid handläggningen av undantagsloven enligt naturvårdslagen har alternativa lösningar undersökts i den utsträckning som kan anses vara ändamålsenligt. NTM-centralens beslut har fattats bland annat på basis av utredningar och aspekter som framförs i ansökan och i beslutet behandlas även olika alternativ. NTM-centralen konstaterar ännu att centralen har ansett att jordkabeln skulle förorsaka mera skador än luftledningen på grund av avverkningar och grävningsarbete som borde utföras. Enligt NTM-centralens uppfattning har Trafikverket inte gått med på att dra en jordkabel i vägområdet. Destia torde endast vara presterande part t.ex. vid vägbygge.

Vasa Elnät Ab har i sitt bemötande yrkat att besvären jämte kravet på att verkställighetsförbudet ska förbli i kraft ska förkastas. Bolaget har också förnyat sin 22.4.2015 daterade ansökan om återkallande av det verkställighetsförbud som högsta förvaltningsdomstolen meddelat 18.6.2014 i det ärende som i högsta förvaltningsdomstolen har diarienumret 264/1/14.

Bolaget har anfört bland annat följande:

A:s och B:s påståenden om processfel är ohållbara med tanke på omfattningen av processen i fråga med därtill hörande olika behandling i olika instanser. De beskriver på ett tydligt sätt ändringssökandenas strävan att försvåra och fördröja projektet på ifrågavarande område. NTM-centralen har ansett att hörande har varit onödigt, eftersom parterna har hörts väsentligen i samband med inlösningsprocessen för den med denna process sammankopplade kraftledningen.

NTM-centralen har ansett att alternativa lösningar har undersökts i den utsträckning som kan anses vara ändamålsenlig vad beträffar handläggningen av undantagsloven. NTM-centralens beslut har fattats bland annat på basis av utredningar och aspekter som framförs i ansökan. Dessutom har olika alternativ dryftats i besluten.

NTM-centralen har ytterligare konstaterat att jordkabeln skulle förorsaka mer skador än luftledningen på grund av avverkningar och grävningsarbete som borde utföras. NTM-centralens uppfattning beträffande den omständigheten att Trafikverket inte har gått med på att dra en jordkabel i vägområdet är korrekt.

En jordkabel utgör ingen alternativ lösning i ifrågavarande område, eftersom kabeldragningen skulle bli mångfalt dyrare jämfört med en luftledning. Jordkabeln är också tekniskt sett ett dåligt alternativ, som även förutsätter byggande av en 110 kV:s ringanslutning. Museiverket har förbjudit grävning på det aktuella objektet och en jordkabel medför risk för skadegörelse av dammlämningar efter en tidigare pappersfabrik på området.

Vasa Elnät Ab anser det vara exceptionellt tydligt att ifrågavarande projekt av allmännyttiga skäl är tvingande och brådskande och ett fördröjande av projektet är mycket skadligt med tanke på bland annat tilläggsbyggande på området. Detta faktum har gång på gång konstaterats i de beslut som varit föremål för besvär, och även i statsrådets beslut.

I besvären har inte presenterats några som helst godtagbara grunder på basis av vilka NTM-centralens beslut kan komma att anses vara felaktigt antingen på grund av process- eller sakfel. Inte heller har några som helst godtagbara grunder presenterats på basis av vilka det av högsta förvaltningsdomstolen meddelade verkställighetsförbudet fortfarande borde hållas i kraft.

Alternativa lösningar för byggandet av kraftledningen har på ett sakligt och omfattande sätt utretts, och ingen annan godtagbar lösning för förverkligande av kraftledningen finns för handen. Till följd härav bör kravet att kraftledningen ska byggas som jordkabel förkastas som ogrundat.

A och B har i sitt genmäle anfört bland annat följande:

Den omständigheten att det bor 2 500 människor i området förutsätter inte en elkabel på 110 kV, inte heller en telefonmast, sjöbevakningsstation eller Yle-sändare. För att trygga dessa, om man inte vill ty sig till luftkablar, finns både alternativen 20 kV:s och 45 kV:s jordkablar.

Hittills finns det inte en enda myndighet som brytt sig om att kontrollera en enda siffra som Vasa Elnät Ab serverat. Inte heller B har fått någon utredning över behovet av el i området, varken i dagsläget eller om tio år. Enligt Korsholms kommun ligger byggnationstrycket i området på cirka fem hushåll per år och detta förväntas minska om denna luftkabel blir verklighet. För att behovet av en 110 kV:s kabel överhuvudtaget ska kunna motiveras krävs ett befolkningsunderlag på tiotusentals invånare, inte några små byar.

Vasa Elnät Ab påstår att det inte skulle vara möjligt att dra en 110 kV:s jordkabel inom vägområdet längs Alskatvägen. Tillståndsspecialisten på Trafikverket meddelade B per telefon 25.8.2016 att det inte föreligger några som helst hinder för att dra en 110 kV elkabel inom vägområdet längs Alskatvägen.

Utredning över förekomst av flygekorrar visar att det finns flera flygekorrar i området än Vasa Elnät Ab låter påskina.

Vasa Elnät Ab:s ansökan är totalt undermålig. Ingen myndighet har fått tillräcklig information för att kunna meddela ett beslut med objektivt sakliga och motiverade grunder. Beslutens motiveringar har bara bestått av upprepningar av Vasa Elnät Ab:s vaga grunder och direkta lögner som motiveringar till att behovet av en dylik kabel existerar. Inga utredningar gällande alternativa dragningar har heller någonsin existerat. Att dra en jordkabel i färdigt bearbetad mark längs en landsväg är betydligt billigare än att dra den genom skogs- och tomtmark. I uträkningar om prisskillnader mellan alternativa dragningar har inte heller beaktats alla de skadeståndsersättningar som markägarna kommer att yrka på för den värdeminskning som deras tomter kommer att drabbas av på grund av en eventuell luftkabel.

Högsta förvaltningsdomstolen har sänt A:s och B:s genmäle till Vasa Elnät Ab för kännedom.

Vasa Elnät Ab har sänt en tilläggsskrivelse.

Högsta förvaltningsdomstolen har sänt Vasa Elnät Ab:s tilläggsskrivelse till A och B för kännedom och berett dem tillfälle till genmäle.

A och B har i sitt genmäle anfört bland annat följande:

NTM-centralen har påpekat att det är högst olämpligt att bygga ellinjen innan den nya omfartsvägen byggts i området. Vasa Elnät Ab kan råka ut för stora utgifter i samband med att omfartsvägen byggs, eftersom bolaget då högst sannolikt blir tvunget att flytta på linjens dragning.

Korsholms kommun kommer att göra allt för att stoppa ledningen i den nya planeringen, eftersom den kommer att löpa genom kommunens absolut mest värdefulla bostadsområden.

Byggtrycket i området är på inget sätt sådant att det skulle motivera en typ av kabel som denna. Det är en anslutningskabel till en vindkraftspark på Replotlandet som inte längre någonsin kommer att bli av.

Vasa Elnät Ab hänvisar till en klausul i NTM-centralens tillstånd för att gräva ner elkabel invid vägavsnitt 7242, enligt vilken ledningsinnehavaren efter sex år är skyldig att stå för kostnaderna för en eventuell flyttning av ledningen. Denna standardklausul hindrar inte andra entreprenörer från att anlägga jordkablar i vägområden.

I förslaget till uppföljningsprogram för flygekorrar i anslutning till undantagstillståndet för en 110 kV:s kraftledning Gerby–Alskat 2.8.2016 presenteras inte de till databas Hertta inrapporterade observationer av flygekorrspillning från åren 2014–2016 som gjorts på det av ingreppet berörda området. Såväl Ramboll Finland Oy som NTM-centralen har därtill underlåtit att behandla flera potentiella bo- och rastplatser i den planerade linjegatans omedelbara närhet.

Att den av Vasa Elnät Ab anlitade konsulten Ramboll Finland Oy bedömer att det för flygekorren lämpligaste området befinner sig utanför det område som direkt skulle beröras av avverkning och byggnation är onekligen ytterst lägligt för sökanden. FM Ralf Wistbackas sakkunnig­utlåtande om ledningsgatans effekter på flygekorrens föröknings- och rastplats 16.10.2016 skiljer sig emellertid markant från denna karakterisering.

Som en av förutsättningarna för projektets framskridande listas i uppföljningsprogrammet utplacering av flygekorrholkar. Med hänvisning till risken för att träd blåser omkull i närheten av linjegatan har man valt ett område österut, men detta område berörs inte av inlösningen. Vasa Elnät Ab har inte behörighet att placera ut några holkar på detta område.

Vidare kvarstår frågan om kriterierna för avvikelse från naturvårdslagens förbud om att förstöra eller försämra flygekorrens föröknings- och rastplatser. De alternativa åtgärderna har inte utretts i tillräcklig utsträckning. Det finns sådana alternativa lösningar, även inom ekonomiskt rimliga proportioner, som inte har avsevärd inverkan på vare sig bosättning, fornminnen, naturmiljö eller flygekorre. Vasa Elnät Ab och NTM-centralen har inte för det planerade ingreppet kunnat påvisa skäl som skulle uppfylla kraven i habitatdirektivet, dvs. de tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse. Det är fråga om ett lokalt behov som man därtill måste ifrågasätta huruvida det alls existerar. Enbart svävande och allmänt hållna yttranden utan uppbackning av uttömmande kalkyler eller tillförlitlig, noggrann och oberoende information kan rimligtvis inte betraktas som en tillräcklig utredning.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet.

1. Besvären avslås. Vasa förvaltningsdomstols beslut ändras inte.

2. Yrkandet om att verkställigheten av närings-, trafik- och miljöcentralens i Södra Österbotten beslut ska förbjudas avskrivs.

3. A:s och B:s yrkande om ersättning av rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen avslås.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Med beaktande av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har anfört till stöd för sitt beslut, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet finns det inte skäl att ändra förvaltningsdomstolens beslut.

2. Ärendet har avgjorts med detta beslut. Det behövs därför inte längre något avgörande med anledning av yrkandet om verkställighetsförbud.

3. Med beaktande av hur ärendet har slutat samt 74 § i förvaltningsprocesslagen får A och B själva bära sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Kari Kuusiniemi, Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä och Elina Lampi-Fagerholm. Föredragande Mikko Rautamaa.

 
Publicerad 20.12.2016