HFD:2014:116

Televisionsverksamhet – Mellanvinjett – Delad skärmbild – Reklam – Reklamtid – Sponsors symbol – Svarta sekunder – Begäran om förhandsavgörande av unionens domstol

Årsboksnummer: HFD:2014:116
Givet: 27.6.2014
Liggarnummer: 2053
Diarienummer: 1492/3/13
ECLI: ECLI:FI:HFD:2014:116

Kommunikationsverket hade med stöd av lagen om televisions- och radioverksamhet (744/1998) gett ett bolag en anmärkning och förelagt bolaget att avhjälpa sin försummelse, som bestod i att de vinjetter som bolaget använde mellan reklaminslag inte var sådana som föreskrivs i nämnda lag och att bolaget hade överskridit den maximitid för reklam som föreskrivs i lagen.

I sitt beslut hade Kommunikationsverket ansett att en kanalmeny där bolaget anmälde kommande program inte var mellanvinjetter (paussymboler), eftersom de inte visades på den plats i programflödet där mellanvinjetter skulle användas, utan i en delad skärmbild med det föregående programmets sluttexter. Slutsatsen att bolaget hade överskridit den maximala tiden för reklaminslag hade Kommunikationsverket kommit till genom att i reklamtiden räkna in också den tid som en symbol motsvarande logotypen för en produkt som ett sponsorbolag saluförde visades i bild samt de så kallade "svarta sekunderna" som förekom mellan olika reklaminslag och efter en reklampaus i ett program. Med "svarta sekunder" avses svarta skärmbilder som visas mellan program och reklampauser och mellan enskilda reklaminslag i TV, i syfte att skilja dessa från varandra.

Högsta förvaltningsdomstolen beslöt att med stöd av 267 art i FEUF till unionens domstol framställa följande begäran om förhandsavgörande:

1) Ska artikel 19.1 i direktivet om audiovisuella medietjänster 2010/13/EU under de förhållanden som det är fråga om i huvudsaken tolkas så att artikeln utgör ett hinder för den nationella tolkningen, enligt vilken en delad skärmbild inte betraktas som en mellanvinjett (paussymbol) som skiljer ett audiovisuellt program från TV-reklam, när en del av bildskärmen är reserverad för programmets sluttexter och en del för en kanalmeny där bolaget anmäler kanalens kommande program, och det på den delade bildskärmen inte förekommer och efter den inte heller visas någon bild- eller ljudsymbol som uttryckligen skulle signalera inledningen till en serie reklaminslag?

2) Ska artikel 23.2. i direktivet 2010/3/EU, när man tar hänsyn till att direktivet till sin karaktär är ett direktiv som anger minimikraven, under de förhållanden som det är fråga om i huvudsaken tolkas så att artikeln utgör ett hinder för att betrakta sponsorers symboler, när dessa visas annars än i anslutning till sponsrade program, som sådana reklaminslag vilka avses i artikel 23.1 i direktivet och vilka ska inräknas i den tid som ett reklaminslag högst får ta i anspråk?

3) Ska begreppet "reklaminslag" i artikel 23.1. i direktivet 2010/3/EU, när man tar hänsyn till att direktivet till sin karaktär är ett direktiv som anger minimikraven, i förhållande till uttrycket "inslagens längd inom en given klocktimme inte får överstiga 20 %" under de förhållanden som det är fråga om i huvudsaken tolkas så, att begreppet utgör ett hinder för att i reklamtiden räkna in de "svarta sekunderna" mellan olika reklaminslag och i slutet av en reklampaus?

Lagen om televisions- och radioverksamhet (744/1998) 2 § 2, 13, 14 och 16 punkten, 21 § 1 mom., 22 § 1 mom., 26 § 2 mom., 29 §, 35 § 1 mom. och 36 § 1 mom.

Europaparlamentets och rådets direktiv om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster), (kodifierad version) artiklarna 1.1 h, 1.1 i och 1.1 k, artikel 4.1 och 4.6, 10.1, 19.1, 23.1 och 26.

 
Publicerad 27.6.2014