HFD:2015:3

Miljötillstånd – Naturvård – Torvproduktion – Fiskgjuse – En stor rovfågels boträd – Avsiktlig störning – Skyddsradie

Årsboksnummer: HFD:2015:3
Givet: 9.1.2015
Liggarnummer: 31
Diarienummer: 2143/1/13
ECLI: ECLI:FI:HFD:2015:3

Regionförvaltningsverket hade beviljat miljötillstånd för torvproduktion på skiftena 3–8 i ansökan. I motiveringen till beslutet konstaterades bland annat att torvproduktionsområdet inte omfattade fiskgjusens boträd eller omgivningen kring det.

Förvaltningsdomstolen upphävde regionförvaltningsverkets beslut och avslog miljötillståndsansökan för torvproduktion på skiftena 3–8. I skälen till sitt beslut konstaterade förvaltningsdomstolen att enligt rekommendationerna ska det finnas en minst 500 meter bred skyddszon mellan fiskgjusens boträd och torvproduktionsområdet. Nästan hela projektområdet skulle komma att ligga närmare boträdet än så, varför miljötillstånd inte kunde beviljas med hänsyn till bestämmelserna i naturvårdslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog verksamhetsutövarens besvär över förvaltningsdomstolens beslut. Enligt 39 § 2 mom. i naturvårdslagen var ett boträd fridlyst om det utgjorde boträd för en i förordning angiven rovfågel. Enligt förarbetena till detta lagrum innebar fridlysningen att det var förbjudet att fälla eller skada ett sådant träd. I naturvårdslagen hade detta lagrum dock tagits in i 39 §, som gäller fridlysning av djurarter och inte i 42 §, som gäller skydd av växtarter. Avsikten var således att bevara boträdet för att skydda ifrågavarande fågelarter, inte för att fridlysa trädet som växtart. Att skydda boträdet var meningsfullt endast under förutsättning att trädet kunde användas för nämnda syfte. Bestämmelserna om att skydda boträd kunde förmodas höra samman med det faktum att stora rovfåglar under sin häckningstid är särskilt känsliga för störningarna på det område där deras invanda boträd finns. Syftet med bestämmelsen om att boträd skyddas kunde uppnås endast under förutsättning att faktorer som stör häckningsfreden i tillräcklig utsträckning kunde avvärjas genom att man tillämpade andra bestämmelser.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att för att syftet med 39 § 2 mom. i naturvårdslagen skulle uppnås, var det befogat att tolka 1 mom. 3 punkten i nämnda paragraf så att det i denna punkt avsedda förbudet gällde också verksamhet som syftade till produktion. Torvproduktion i industriell skala var inte heller sådan i undantagsbestämmelsen i 48 § 1 mom. i naturvårdslagen avsedd användning av marken för jord- eller skogsbruk eller byggande som skulle ha varit tillåten utan att bestämmelsen i 39 § i naturvårdslagen hindrade det.

När man utöver förhållandena på området dessutom beaktade den utredning som man fått om fiskgjusens livscykel och om hur denna fågel gång på gång återvänder för att häcka i samma träd, samt å andra sidan de begränsade möjligheterna att bedriva torvproduktion under annan tid än fiskgjusens reproduktionstid, skulle torvproduktion på skiftena 3–8 i miljötillståndsansökan ha haft sådana följder som avses i 39 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom. i miljöskyddslagen, varför den i ansökan avsedda verksamheten inte kunde tillåtas.

Omröstning 5 –2 .

Finlands grundlag 15 § 1 mom. och 20 §

Miljöskyddslagen (86/2000) 41 § 3 mom.

Naturvårdslagen 5 a § 1 mom. 2–3 punkten, 38 § 1 mom., 39 § 1 mom. 3 punkten och 2 mom., 47 § 1–3 och 5 mom. samt 48 § 1 mom.

Naturvårdsförordningen 19 §

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar (konsoliderad version, fågeldirektivet) artikel 4.1 och 4.4 samt 5 d och bilaga I

 
Publicerad 9.1.2015