HFD:2016:18

A hade år 2009 köpt 13 aktier i B Ab, som bedrev advokatverksamhet. Köpet hade skett till priser som motsvarade det balansvärde på aktierna som enligt den så kallade principen om naken in naken ut avtalats i delägaravtalet. Av aktierna hade A köpt 11 av B Ab och två av advokater som varit delägare i bolaget. Efter aktieaffären hade A ägt 13 av bolagets sammanlagt 100 aktier. De två andra delägarna hade ägt 42 aktier var och de tre återstående aktierna hade varit i bolagets besittning.

Vid en skatteinspektion hade det gängse värdet på aktierna bestäms enligt medeltalet av bolagets substans- och avkastningsvärde. Skatteförvaltningen hade rättat A:s beskattning till hans nackdel och till hans skattepliktiga förvärvsinkomster lagt ett belopp som motsvarade skillnaden mellan vad som ansågs vara det gängse värdet på de köpta aktierna och de köpeskillingar som A betalat för aktierna. Skatterättelsenämnden hade satt ner det belopp som lagts till A:s skattepliktiga förvärvsinkomster så att det motsvarade skillnaden mellan det substansvärde som räknats fram vid skattegranskningen och de köpeskillingar som A hade betalat för aktierna. Förvaltningsdomstolen hade avslagit de besvär som Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt hade anfört över skatterättelsenämndens beslut.

Det var fråga om ett bolag som tillhandahöll sakkunnigtjänster och där delägarna var sakkunniga som tillhandahöll dessa tjänster och av vilka ingen hade bestämmanderätt i bolaget. Villkoren i delägaravtalet var sådana att man vid försäljning av aktier i bolaget inte kunde få ett högre pris än vad som motsvarade substansvärdet. Högsta förvaltningsdomstolen avslog de besvär som Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt hade anfört och i vilka yrkats att det belopp som skulle läggas till A:s skattepliktiga förvärvsinkomster skulle höjas till att motsvara skillnaden mellan medeltalet av aktiernas substans- och avkastningsvärde och den köpeskilling som betalats för aktierna. Skatteåret 2009.

Inkomstskattelagen 29 § 1 mom. och 61 §