HFD:2016:100

Beskattning av personlig inkomst – Utländsk stiftelse – Rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel – Beskattning enligt uppskattning – Skatteförhöjning – Självinkriminering – Förbudet mot att utnyttja bevis

Årsboksnummer: HFD:2016:100
Givet: 28.6.2016
Liggarnummer: 2816
Diarienummer: 3288/2/14
ECLI: ECLI:FI:HFD:2016:100

Skatteförvaltningen hade genom en jämförelseuppgift av en utländsk skattemyndighet fått kännedom om att A, som var bosatt i Finland, var primär förmånstagare i en stiftelse i en bank i Liechtenstein. Finland hade inget skatteavtal med Liechtenstein eller något sådant avtal om informationsutbyte i skatteärenden som skulle ha varit tillämpligt beträffande de skatteår som det var frågan om. Stiftelsens förmögenhet för år 2005 beskattades som A:s förmögenhet och den enligt uppskattning beräknade avkastningen på förmögenheten som A:s inkomst för skatteåren 2005– 2010. Denna ökning av A:s förmögenhet samt avkastningen påfördes skatteförhöjning med stöd av 32 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande.

De handlingar som Skatteförvaltningen fått av den utländska skattemyndigheten beaktades som bevis i sammanhanget, trots att det inte kunde uteslutas att ett brott ursprungligen hade varit förknippat med att de utländska myndigheterna kom att få de handlingar som visade på förbindelserna mellan A och banken. A hade inte använt sig av den möjlighet att lämna utredning i saken som beretts, varför beskattning enligt uppskattning kunde ske enligt 27 § i lagen om beskattningsförfarande. A hade även invänt att skyldigheten att lämna utredning innebar en kränkning av skyddet mot självinkriminering enligt Europeiska människorättskonventionen. Invändningen avslogs. Skatteåren 2005–2010.

Finlands grundlag 21 §

Europeiska människorättskonventionen artikel 6

Lagen om beskattningsförfarande 11 §, 14 §, 27 §, 28 §, 32 § 3 mom., 56 § (1079/2005), 57 § (1079/2005) och 57 § (1558/1995)

Inkomstskattelagen 9 §

Förmögenhetsskattelagen 2 §

 
Publicerad 28.6.2016