HFD:2016:102

A Ab ägde två PVC-hallar, som bolaget hyrde ut som lager- och produktionslokaler på fastigheter som kunderna var innehavare av. Leveransen till kunderna omfattade hallen med stomme samt monterings- och reparationstjänster. Materialet i stommen var varmförzinkat stål och täckmaterialet PVC-väv. Hallarna förankrades på en jämn mark- eller asfaltyta med till exempel kilar som slogs ner i marken. Det typiska hyresavtalet var ett- eller tvåårigt, varefter hallarna monterades ner och flyttades till en annan plats för att hyras ut till en ny kund eller förvaras i bolagets lager. I slutet av 2011 var hallarna uthyrda och uppställda på fastigheter som kunderna var innehavare av.

De PVC-hallar som bolaget hyrde ut placerades endast tillfälligt på fastigheter som kunderna var innehavare av och de var inte avsedda att permanent betjäna användningen av fastigheten. När man dessutom tog hänsyn till det sätt på vilket hallarna förankrats i marken samt att de lätt kunde monteras ner och flyttas, skulle hallarna inte betraktas som sådana i 2 § 2 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen avsedda byggnader eller konstruktioner på vilka tillämpas fastighetsskattelagens bestämmelser om fastigheter. För hallarna skulle således inte påföras fastighetsskatt. A Ab:s besvär bifölls och fastighetsbeskattningarna av hallarna samt skatterättelsenämndens och förvaltningsdomstolens beslut upphävdes. Skatteåret 2012.

Fastighetsskattelagen 2 § 1 och 2 mom. samt 15 §