HFD:2016:132

Saken gällde en utbyggnad, som skulle genomföras så att ett höghus, som mot gatan var fem våningar högt, skulle byggas ut på höjden med ytterligare två bostadsvåningar. Enligt en bestämmelse i detaljplanen var det tillåtna antalet våningar sex. Dessutom fanns det i detaljplanen en skyddsbestämmelse som gällde husets byggyta och enligt vilken det på byggytan fanns en för bevarandet av stadsbilden värdefull byggnad. Enligt samma skyddsbestämmelse fick inte heller stilen i gatufasaderna eller grundformen i yttertaket mot gatan ändras. Om bygget genomfördes, skulle även den enligt detaljplanen högsta tillåtna våningsytan komma att överskridas.

Den behöriga kommunala nämnden hade beviljat bygget ett undantag från bestämmelserna i detaljplanen på bland annat det villkoret att man vid den fortsatta planeringen av bygget skulle arbeta vidare på att anpassa utbyggnaden mot gatan till de värden som byggnaden representerade samt till stadsbilden.

Eftersom ansökan om undantag även hade gällt skyddsbestämmelsen i detaljplanen och nämnden inte till denna del hade avslagit ansökan som onödig, skulle nämnden anses ha beviljat undantaget även till denna del. När man beaktade undantagets natur, hade det villkor som nämnden tagit in i sitt beslut om undantag inte varit sådant att man genom det hade kunnat säkerställa att det fanns förutsättningar för undantaget.

Undantaget ansågs medföra olägenheter med tanke på planläggningen, genomförandet av planen eller annan reglering av områdesanvändningen samt försvåra möjligheterna att uppnå målen för skyddet av den byggda miljön.

Markanvändnings- och bygglagen 58 § 1 mom., 171 § 1 mom. och 172 § 1 mom.