HFD:2016:136

A hade i sin ansökan om medborgarskap begärt att med stöd av 18 b § 2 mom. i medborgarskapslagen beviljas undantag från språkkunskapsvillkoret. A hade motiverat sin begäran med att han var över 65 år gammal samt att han förstod finska och hade elementära färdigheter i språket.

Migrationsverket hade avslagit A:s ansökan om medborgarskap med hänvisning till att A:s språkkunskaper i finska enligt utredningen i ärendet hade motsvarat färdighetsnivå A1.2. i den gemensamma europeiska referensramen för språk, medan en något högre färdighetsnivå, det vill säga A1.3., enligt Migrationsverkets praxis skulle ha varit en tillräcklig elementär färdighetsnivå. Enligt detaljmotiveringen till regeringens proposition 80/2010 rd ska de elementära färdigheter att förstå eller tala finska eller svenska som avses i 18 b § 2 mom. i medborgarskapslagen motsvara en språkkunskapsnivå som är en aning lägre än nivå 2 i en allmän språkexamen. Förvaltningsdomstolen hade på de grunder som den anfört i sitt beslut och i överensstämmelse med Migrationsverkets praxis kunnat anse att färdighetsnivån A1.3 i den gemensamma europeiska referensramen kunde betraktas som en sådan lägre språkkunskapsnivå.

Att språkkunskapsvillkoret uppfylls är något som ska visas innan Migrationsverket avgör ansökan. Det språkintyg som lämnats till högsta förvaltningsdomstolen kunde inte beaktas, eftersom det av intyget framgick att A först efter att ansökan avgjorts hade uppnått den nivå på språkkunskap som krävdes.

Medborgarskapslagen 13 § 1 mom. 6 punkten, 18 b § 1 mom. 2 punkten, 2 mom. och 3 mom. samt 45 § 1 och 2 mom.

Förvaltningslagen 22 § 1 mom., 31 § 1 mom. och 34 § 1 mom.