HFD:2016:148

Finlands viltcentral hade beviljat en jaktförening dispens att åren 2014–2016 under fredningstiden på våren döda kråkor och skator. Dispensen gällde ett sammanlagt 3 400 hektar stort område. Enligt dispensen var jakt tillåten på de skytteplatser som märkts ut på en kartbilaga till dispensansökan. Dispensen hade motiverats med att man på detta sätt ville förebygga allvarliga skador på odlingarna och skydda djurbeståndet.

Till stöd för ansökan hade jaktföreningen i allmänna ordalag anfört att kråkor och skator allvarligt skadade sjöfåglars, fasaners och skogshönsfåglars häckning genom att äta deras ägg och ungar. Dessutom hade jaktföreningen i sin dispensansökan anfört att kråkor och skator förorsakade allvarlig skada på området genom att hacka sönder plasten på foderbalar och med sin avföring göra fodret odugligt.

Av handlingarna framgick inte att området skulle ha varit annorlunda än annan vanlig skogs- och åkermark i trakten. Det fanns ingen närmare utredning om varför det i synnerhet på detta område skulle ha funnits behov att bevilja dispens för att skydda djurbeståndet. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade också att dispens i syfte att förhindra allvarliga skador på odlingarna inte kunde beviljas med stöd av ett sådant ospecificerat omnämnande av skadorna i allmänna ordalag som varit fallet i denna ansökan.

Med hänvisning till det nyss anförda fanns det inte förutsättningar att bevilja den sökta dispensen.

Jaktlagen 5 § 2 mom., 41 §, 41 b § 1 mom. 3 och 4 punkten samt 50 § 2 mom.

Jaktförordningen 25 a §

Statsrådets förordning om dispens enligt jaktlagen 2 § 1 mom.

Förvaltningslagen 31 §

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (fågeldirektivet) artiklarna 1.1, 2, 5.d, 7.1, 7.3 och 7.4, 9.1.a, 9.2 och artikel 13