HFD:2016:154

A Ab bedrev fastighetsförmedlingsrörelse med stöd av ett samarbetsavtal som A Ab ingått med C Ab, som verkat som franchising-företagare i branschen. Förmedlingsavtalen ingicks i C Ab:s namn och förmedlingsarvodena och kundmedlen styrdes till C Ab:s konto. Sedan C Ab dragit av en franchising-avgift och sin egen andel av arvodena, betalade bolaget ut återstoden åt A Ab. A Ab var inte registrerad som sådan förmedlingsrörelse som avses i 3 § i lagen om fastighetsförmedlingsrörelser och rörelser för förmedling av hyreslägenheter och hyreslokaler och hade inte en sådan ansvarig föreståndare som avses i 5 § i samma lag. C Ab hade däremot en sådan ansvarig föreståndare och var registrerad som fastighetsförmedlingsrörelse.

Med beaktande av innehållet i samarbetsavtalet samt den omständigheten att A Ab inte lagligen självständigt och för egen räkning kunde bedriva fastighetsförmedlingsverksamhet, som fick bedrivas endast med tillstånd, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att den ersättning som C Ab betalade till A Ab inte skulle betraktas som sådan ersättning för arbete som avses i 25 § 1 mom. 1 punkten i lagen om förskottsuppbörd, utan som sådan lön till A Ab:s aktieägare B som avses i 13 § 1 mom. 1 punkten i lagen om förskottsuppbörd.

Förhandsavgörande.

Lagen om förskottsuppbörd 13 § 1 mom. 1 punkten och 25 § 1 mom. 1 punkten