HFD:2016:167

Anknytningspersonen var irakisk medborgare och hade fått sitt uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd. Frågan gällde huruvida det var oskäligt i enlighet med 115 § i utlänningslagen att vägra anknytningspersonens föräldrar uppehållstillstånd bland annat på den grund att parternas mening var att fortsätta leva i en sådan fast familjegemenskap som de tidigare levt i.

Högsta försvaltningsdomstolen konstaterade att syftet med 115 § i utlänningslagen var att säkra en vidare familje-enhets än kärnfamiljen fortsatta existens i Finland. För att anknytningspersonens och sökandenas syfte skulle anses vara att leva i en fortsatt fast familjegemenskap förutsattes att parterna redan i sitt hemland levt i en fast familjegemenskap och att uppehållstillstånd söktes i syfte att upprätthålla denna gemenskap. Omständigheterna måste vara sådana att familjegemenskapen kunde antas fortsätta även här. Familjens sammansättning måste hållas primärt oförändrad och en fast familjegemenskap ansågs inte föreligga till exempel då anknytningspersonen bildat en egen familj efter att ha lämnat sökandena.

Förutsatt att parternas syfte ansågs vara att fortsätta leva i en fast familjegemenskap i Finland, skulle det ytterligare avgöras huruvida en vägran att bevilja uppehållstillstånd därför vore oskäligt. Vägran kunde inte anses oskälig ifall anknytningspersonen lämnat sitt hemland frivilligt, överlagt och målmedvetet eftersom anknytningspersonen och säkandena då hade kunnat ta i beaktande att den fasta familjegemenskapen bryts. Vägran kunde inte heller anses oskälig om sökandena inte utan dröjsmål hade ansökt om uppehållstillstånd då anknytnigspersonen beviljats uppehållstillstånd eftersom parterna i så fall kunde anses ha godkänt det faktum att familjegemensakpen hade brutits. Sökandenas förhållanden i hemlandet skulle även beaktas i bedömningen.

Anknytningspersonen hade levt tillsammans med sina föräldrar hela sitt liv och även efter att han ingått äktenskap ända tills han flydde till Finland. Det förelåg inga tvivel om att inte anknytningspersonens, hans frus och barns samt sökandenas syfte var att fortsätta att bo tillsammans i Finland. Parternas avsikt ansågs vara att i Finland fortsätta leva i en sådan fast familjegemenskap som de tidigare levt i. Eftersom anknytningspersonen inte kunnat återvända till sitt hemland hade hans och sökandenas familjegemenskap inte upphört av fri vilja. På denna grund och för att sökandena inte längre hade släktingar på sin hemort och de var tvugna att med jämna mellanrum flytta från en lägenhet till en annan, skulle en vägran att bevilja uppehållstillstånd vara oskälig i enlighet med 115 § i utlänningslagen. Föräldrarna skulle beviljas uppehållstillstånd med stöd av 115 § i utlänningslagen.

Utlänningslagen 115 §