HFD:2016:210

Stadsstyrelsen i X hade med anledning av ett ersättningsyrkande som A och B framställt beslutat att till A och B betala ersättning bland annat för att deras adressuppgifter hade yppats vid ett tidigare sammanträde i stadsfullmäktige samt för de rättegångskostnader som A förorsakats med anledning av kommunalbesvär som A anfört över det beslut som stadsfullmäktige då fattat. Förvaltningsdomstolen hade med anledning av C:s och hans medparters besvär ansett att stadsstyrelsen till nämnda delar inte lade någon lagenligt grund att betala ersättning och att stadsstyrelsen således hade missbrukat sin prövningsrätt. Förvaltningsdomstolen upphävde stadsstyrelsens beslut till dessa delar.

Eftersom det inte var möjligt att i den ordning som gäller för förvaltningsrättsskipning avgöra om staden skulle anses ersättningsskyldig med stöd av skadeståndslagen, kunde i ärendet endast avgöras om staden när den till ovan nämnda delar beslöt om betalningen av ersättningen hade handlat inom ramen för sin prövningsrätt. Högsta förvaltningsdomstolen skulle till denna del avgöra om stadsstyrelsen när den fattade sitt beslut hade iakttagit den princip om ändamålsbundenhet som nämns i 6 § i förvaltningslagen och om beslutet fattats i ett syfte som i enlighet med kommunallagen (395/1995) främjade stadens fördel.

Med hänsyn till vad A och B hade framfört i sitt ersättningsyrkande samt vad som konstaterats i det avtal mellan parterna som undertecknats efter stadsstyrelsens beslut, hade stadsstyrelsen i X genom att gå med på A:s och B:s yrkanden försökt avsluta de tvister mellan parterna som hängde samman med saken, det vill säga med att A förlorat förtroendeuppdrag, samt förhindra att saken på nytt fördes till handläggning av domstol, varför staden således försökte undvika ytterligare kostnader i ärendet. Enligt handlingarna var det en förutsättning för förlikningen att staden förband sig att betala de yrkade ersättningarna. Med hänsyn till det ovan anförda saknade det betydelse om staden hade rätt uppfattning om sin ersättningsskyldighet eller inte.

Med hänsyn till syftet med stadsstyrelsen beslut, hade stadsstyrelsen när den beslöt betala ersättningar till A och B inte heller till den del som besvären gällde utövat sin prövningsrätt för ett annat syfte än den fick utövas till och således inte överskridit sin behörighet. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes till den del som besvären gällde och C och hans medparters besvär över förvaltningsdomstolens beslut avslogs till denna del.

Kommunallagen (365/1995) 23 § 1 mom., 89 § 1 mom. och 90 § 1 mom.

Förvaltningslagen 6 §