HFD:2017:1

Kommunfullmäktige i Kittilä hade ändrat kommunens förvaltningsstadga bland annat så att till förvaltningsdirektörens uppgifter inte längre hörde att vara sekreterare vid kommunstyrelsens sammanträden, besluta om utövning av rätten att till behandling i kommunstyrelsen ta ett ärende som behandlats av ett annat organ i kommunen eller att vikariera kommundirektören och sköta kommundirektörstjänsten medan den var obesatt.

Förvaltningsdomstolen hade i sitt beslut konstaterat att kommunstyrelsens ordförande trots jäv hade deltagit i handläggningen när kommunens samarbetsorgan behandlade frågan om omorganisering av förvaltningsdirektörens uppgifter. Kommunstyrelsens ordförande ansågs vara jävig därför att han var föremål för brottsutredning med anledning av en faktura från en juridiskt sakkunnig person och husrannsakan hade verkställts i hans hem.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att misstanken om att kommunstyrelsens ordförande eventuellt hade gjort sig skyldig till brott inte i sig hade haft anknytning till ordförandens tillvägagångssätt i förhållande till förvaltningsdirektören och att det inte hade påståtts att ordföranden blivit jävig därför att förvaltningsdirektören skulle ha varit den som gjort brottsanmälan. Rättslitteraturen eller rättspraxis ger inte stöd för uppfattningen att en brottsanmälan ensam skulle medföra jäv för en tjänsteman.

Brottsanmälningarna hade haft samband med de konflikter som hade uppstått efter att majoriteten i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige hade stannat för att säga upp kommundirektören. Tjänstebrotten påstods ha skett under uppsägningsförfarandet och beredningen av detta. Kommunstyrelsens ordförande och förvaltningsdirektören kunde ha haft olika åsikt om dessa frågor och de tillvägagångssätt som använts, vilka också hade skapat oenighet i kommunens förvaltning. Konstellationen var dock inte sådan att den i sig skulle ha medfört att kommunstyrelsens ordförande skulle ha varit jävig att delta i handläggningen av ändringarna i förvaltningsstadgan till den del som ändringarna kunde ha inverkat på ställningen för den tjänsteman som var oenig med honom. Med hänsyn till innehållet i det överklagade beslutet om ändring av förvaltningsstadgan kunde brottsutredningen inte anses ha sådan koppling till saken att det borde ha ansetts att stadsstyrelsens ordförande på det sätt som avses i 28 § 1 mom. 7 punkten i förvaltningslagen skulle ha varit jävig att delta i beredningen av saken i samarbetsorganet.

Högsta förvaltningsdomstolen fastställde dock på andra besvärsgrunder förvaltningsdomstolens slutsats att upphäva kommunfullmäktiges beslut. Dessa besvärsgrunder hänförde sig till underlåtelse att höra förvaltningsdirektören och brister i motiveringen av beslutet.

Lagen om kommunala tjänsteinnehavare 23 §

Förvaltningslagen 27 §, 28 § 1 mom. 7 punkten och 45 §