HFD:2017:29

Med stöd av en examen som A hade avlagt år 1987 hade hon med yrkesbeteckningen hjälpskötare införts i Valviras register över yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (Terhikki). År 2008 hade A vid en läroinrättning inom social- och hälsovården skaffat sig tilläggsutbildning genom att avlägga yrkesexamen som fotvårdare. Valvira hade inte i Terhikkiregistret infört denna i tillägg till tidigare utbildning avlagda yrkesexamen. A tillhandahöll fotvård som enskild näringsidkare och hade som klienter bland annat diabetiker och personer som led av reuma, Parkinsons sjukdom eller MS eller som var förlamade, samt patienter som enligt sjukhusets ordination förberedde sig för en operation, samt dessutom personer som anlitade A:s tjänster i sjukdomsförebyggande syfte och för att hålla sina fötter i form. A utförde inte kosmetisk fotvård.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i motsats till förvaltningsdomstolen att den fotvård som A utförde var en sådan hälso- och sjukvårdstjänst som avses i 34 och 35 § i mervärdesskattelagen även när vården gavs utan läkarordination eller läkarremiss. Med hänsyn till att enligt Utbildningsstyrelsen utlåtande en person som med hjälpsköterskeexamen avlagt yrkesexamen som fotvårdare skulle anses ha motsvarande kompetens som en med stöd av lagen registrerad, det vill säga i Terhikkiregistret införd närvårdare som avlagt kompetensområdet fotvård, stod det i strid med unionens rättsregler om A fick ett annat skattebemötande än personer som med stöd av lagen införts i nämnda register och som tillhandahöll fotvårdstjänster.

Skatteförvaltningens förhandsavgörande för tiden 16.4.2015 – 31.12.2016

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 34 § 1 mom. och 35 §

Rådets direktiv om ett gemensamt system för mervärdesskatt 2006/112/EG artikel 132.1 stycke c

Lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården 2 § 1 mom. 2 punkten

Förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården 1 §

Unionens domstols dom i dt förenade målet C-443/04 och C-444/04, Solleveld