HFD:2017:119

Utlänningsärende – Ansvarsbestämningsförordningen (Dublin III) – För handläggningen ansvarig medlemsstat – Familjemedlem – Bevisbördan för den som ansökt om internationellt skydd – Rättsmedel

Årsboksnummer: HFD:2017:119
Givet: 6.7.2017
Liggarnummer: 3377
Diarienummer: 2295/4/16
ECLI: ECLI:FI:HFD:2017:119

Migrationsverket hade lämnat den afganska medborgaren A:s ansökan om internationellt skydd utan prövning och avvisat honom till Tyskland där han hade registrerats som asylsökande innan han hade ansökt om internationellt skydd i Finland. Myndigheterna i Tyskland hade meddelat att de tar emot A. Förvaltningsdomstolen hade avvisat A:s besvär över Migrationsverkets beslut. A krävde att hans ansökan skulle behandlas i Finland eftersom hans hustru och deras gemensamma barn var i Finland.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljade besvärstillstånd och konstaterade i sitt beslut att A i sin ändringsansökan gällande beslutet om överföring i enlighet med ansvarsbestämningsförordningen effektivt kunde hävda att den i III kapitlet i förordningen avsedda ansvarsgrunden hade tillämpats felaktigt. A hade genast i asylutredningen till polisen sagt att han i Finland hade ett barn och en hustru med vilken han tidigare hade ingått ett islamskt tillfälligt äktenskap. Migrationsverket borde inte ha lämnat ansökan utan prövning utan att utreda om B och dennes barn var ändringssökandens familjemedlemmar i enlighet med 9 art. i förordningen och om de önskade att ändringssökandens ansökan skulle handläggas i Finland.

Det tillfälliga äktenskap som tillämpas i Iran kan inte som sådant jämföras med ett äktenskap som kan registreras i Finland. Med beaktande av förordningens stadgande om rättsmedel hade ändringssökanden kunnat framföra ny utredning i högsta förvaltningsdomstolen om sina familjeband. Med beaktande av att ändringssökanden framfört att han hade bott tillsammans med B i äktenskapsliknande förhållanden både i Iran och i Finland i sammanlagt flera år, och särskilt att han gett trovärdig utredning över att han var fader till B:s barn, hade A visat att han i Finland hade sådana familjemedlemmar som avses i 9 art. i förordningen. B hade skriftligen anmält att hon önskade att A:s asylansökan skulle behandlas i Finland. På dessa grunder upphävdes Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut och ärendet återvisades till Migrationsverket för ny behandling och prövning av asylansökan.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (den omarbetade ansvarsbestämningsförordningen, den s.k. Dublin III-förordningen) artikel 2 g, 3.1–3.2., artikel 7, artikel 9, artikel 18.1 b och d och artikel 27.1 och styckena 15 och 19 i förordningens ingress

Utlänningslagen 7 § 2 mom., 37 § 1 och 2 mom., 97 § 1 och 2 mom., 103 § 2 punkten, 146 § 1 mom., 148 § 2 mom. och 150 § 1 mom.

Förvaltningslagen 31 §

EU-domstolens dom i ärendet C-63/15, Ghezelbash

 
Publicerad 6.7.2017  Uppdaterad 26.7.2017