HFD:2017:203

Ändringssökandenas fastigheter var belägna på öar och låg på cirka två kilometers avstånd från de fastigheter för vilka byggloven beviljats. Enligt 2 § 1 punkten i fastighetsbildningslagen inbegriper en fastighet förutom det område som hör till den även de servituträttigheter som hör till fastigheten och som belastar andra fastigheter. Till förmån för ändringssökandenas fastigheter och för användningen av dem hade med stöd av fastighetsbildningslagen stiftats servitut som belastade den fastighet som man ville bebygga. Servituten gjorde det möjligt att komma till och från fastigheterna på öarna. Den fastighet som man ville bebygga belastades av ett servitut som gällde rätt till båthamn, ett servitut som gällde rätt till bilparkering och ett vägservitut. Bygget skulle komma att delvis gränsa till de områden som omfattades av servituten. Enligt den situationsplan som fogats till byggloven löpte dessutom räddningsvägen för de planerade byggnaderna genom det servitutområdet för bilparkeringen. Utövningen av markägarnas servituträttigheter och således användningen av deras fastigheter blev genom byggprojektet föremål för sådana påverkan som avses i 192 § 1 mom. 2 punkten i markanvändnings- och bygglagen och sådan direkt påverkan som avses i 192 § 3 mom. i samma lag. Ändringssökandena hade således haft rätt att söka ändring i bygglovsbesluten.

Om byggandet hade förlagts till de preciserade områden som omfattades av servituten, hade det kunnat föreligga hinder för att bevilja bygglov av den anledningen att sökanden inte hade besittningsrätt till området. Det byggande som byggloven tillät var emellertid inte förlagt till de platser som omfattades av ändringssökandenas servitut. Enbart den omständigheten att räddningsvägen hade anvisats att löpa genom servitutområdet för bilparkeringen utgjorde inget hinder för att bevilja bygglovet. Eftersom bygget inte var förlagt till platser som omfattades av servituten och i byggloven tagits in ett villkor om att servituten skulle beaktas när bygget genomfördes, förorsakades ändringssökandena inte genom att bygglovet beviljades sådan onödig olägenhet som avses i 135 § 1 mom. 6 punkten i markanvändnings- och bygglagen. Servituten hade således beaktats tillräckligt när byggloven beviljades.

Markanvändnings- och bygglagen 135 § 1 mom. 6 punkten och 192 § 1 mom.

Fastighetsbildningslagen 2 § 1 punkten.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Kari Kuusiniemi, Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Jaakko Autio. Föredragande Joonas Ahtonen.