HFD:2018:10

Markanvändning och byggande – Detaljplan – Industrianläggning – Miljökonsekvenser – Fråga om tillräcklig utredning – Uppfyllande av kraven på innehållet i en detaljplan – Tillståndsförfaranden

Årsboksnummer: HFD:2018:10
Givet: 18.1.2018
Liggarnummer: 133
Diarienummer: 1825/1/17, 1837/1/17, 1886/1/17, 1889/1/17, 1906/1/17 och 1908/1/17
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:10

En detaljplan hade utarbetats för att göra det möjligt att bygga en ny fabrik för bioprodukter/barrcellulosa på cirka nio kilometers avstånd från stadens centrum och vid stranden av ett vattendrag. Fabrikens årliga produktionskapacitet uppskattades till 1,2 miljoner ton barrcellulosa. Konsekvenserna hade utretts genom ett i MKB-lagen föreskrivet förfarande vid miljökonsekvensbedömning. I detaljplanen hade i detalj anvisats områden för industrianläggningens olika delfunktioner och i den fanns bestämmelser som syftade till att begränsa miljökonsekvenserna av verksamheten.

I detaljplanen avgjordes om det med hänsyn till markanvändningen fanns förutsättningar att förlägga fabriken till detaljplaneområdet. De betydande konsekvenser som den planerade markanvändningen kunde ha skulle utredas på ett sådant sätt och i sådan omfattning som det var behövligt och möjligt med hänsyn till den grad av exakthet med vilken detaljplanen utarbetats. Utredningarna måste vara sådana att man med hjälp av dem kunde förvissa sig om att detaljplanen uppfyllde innehållskraven i 54 § i markanvändnings- och bygglagen.

Fabriken var av sådan storleksordning, den hade sådan funktioner och var planerad att förläggas till en sådan plats att även tillstånds- och kontrollförfarandena i miljöskyddslagen, vattenlagen och kemikalielagen blev tillämpliga. Huruvida det överhuvudtaget fanns förutsättningar för fabrikens verksamhet på området i fråga skulle komma att avgöras genom dessa i förhållande till detaljplanläggningen samt markanvändnings- och bygglagens tillståndssystem separata förfaranden, genom vilka också de tekniska kraven för verksamheten och den tillåtna miljöbelastningen i detalj skulle utredas. Om verksamheten beviljades tillstånd, skulle genom dessa förfaranden meddelas detaljerade föreskrifter om vad som skulle iakttas för att hindra miljöförorening samt föreskrifter om gränsvärden för miljöutsläpp och begränsning av sådana utsläpp, bland annat i fråga om buller och utsläpp i vattendrag. Även eventuella störningar i verksamheten och olycksfall skulle beaktas vid den beslutsprövning som skulle ske med stöd av andra lagar än markanvändnings- och bygglagen. Det kunde inte förutsättas att motsvarande uppgifter skulle lämnas för bedömningen av frågan om detaljplanen uppfyllde innehållskraven.

De utredningar som gjorts när detaljplanen utarbetades var med beaktande av bland annat det ovan sagda tillräckligt detaljerade och täckande, varför man kunde förvissa sig om att användningen av området för det syfte som anvisats i planen inte enligt en förhandsbedömning hade konsekvenser som medförde sådan olägenhet som kunde anses stå i strid med de krav på innehållet i en detaljplan som förutsätter att en hälsosam livsmiljö skapas och naturmiljön värnas. På samma sätt kunde man förvissa sig om att fabrikens funktioner inte skulle komma att medföra en sådan avsevärd försämring av kvaliteten i livsmiljön som skulle ha varit omotiverad med hänsyn till detaljplanens syfte eller ha konsekvenser som skulle ha begränsat användningen av fastigheterna utanför detaljplaneområdet på ett sätt som kunde anses förorsaka sådana oskäliga olägenheter som avses i 54 § 3 mom. i markanvändnings- och bygglagen.

Markanvändnings- och bygglagen 9 och 54 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Jaakko Autio. Föredragande Petri Hellstén.

 
Publicerad 18.1.2018