HFD:2018:13

Omhändertagande och placering i vård utom hemmet – Avslag på ansökan om omhändertagande – Vårdnadshavarens huvudansvar att trygga barnets välfärd – Tvist gällande vårdnad om barn och umgänge – Omhändertagande som barnskyddsåtgärd i sista hand

Årsboksnummer: HFD:2018:13
Givet: 25.1.2018
Liggarnummer: 283
Diarienummer: 2869/3/17
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:13

Servicechefen för barn- och familjearbetet i staden X hade ansökt om omhändertagande av C på den grund att förhållandena hemma hos modern A hotade att allvarligt äventyra C:s hälsa och utveckling, samt placering av C i vård utom hemmet hos C:s far B och dennes sambo. A hade vid tidpunkten ensam vårdnad om barnet. Ansökan motiverades i synnerhet med A:s rusmedelsbruk samt aggressiva och impulsiva beteende. Förvaltningsdomstolen avslog ansökan om omhändertagande.

Servicechefen för barn- och familjearbetet anförde besvär över beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen. I besvären konstaterades att det efter förvaltningsdomstolens beslut hade gjorts flera barnskyddsanmälningar om barnet och att anmälningarna gällde allvarliga omständigheter som hänförde sig till moderns rusmedelsbruk.

På ansökan av B hade vårdnaden om C med beslut av tingsrätten, som givits efter förvaltningsdomstolens beslut, anförtrotts åt båda föräldrarna gemensamt. Tingsrätten hade samtidigt beslutat att barnet bor hos sin far och att barnet har rätt att umgås med sin mor. Modern kunde träffa barnet varannan vecka från onsdag efter daghemmet eller skolan fram till måndag morgon.

Ändringssökanden framförde i sina genmälen att ett omhändertagande fortfarande var aktuellt. Genom omhändertagande kunde man försäkra att moderns och barnets umgänge var begränsat och övervakat. I annat fall utgjorde ett så omfattande umgänge en fara för barnet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte hade framkommit omständigheter som skulle ha givit anledning att misstänka att det hos fadern, som barnet bodde hos, fanns sådana brister i omsorgen om barnet eller uppväxtförhållanden som hotade att allvarligt äventyra barnets hälsa eller utveckling. Barnets vårdnadshavare hade enligt 2 § i barnskyddslagen huvudansvaret för att trygga en harmonisk utveckling och välfärd för barnet. Det var möjligt att trygga barnets välfärd vid umgänget genom andra åtgärder än omhändertagande. Förutsättningarna för omhändertagande, som är avsett att vara den barnskyddsåtgärd som vidtas i sista hand, uppfylldes således inte. Besvären skulle därför avslås.

Barnskyddslagen 2 § 1 mom. 4 § 4 mom. 40 §, 49 § 1 och 3 mom.

Lag angående vårdnad om barn och umgängesrätt 1 och 2 §§

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Taina Pyysaari, Maarit Lindroos och Kirsti Kurki-Suonio. Föredragande Anne Rautiainen.

 
Publicerad 25.1.2018