HFD:2018:14

Samkommunen för social- och hälsovård X hade slutit ett avtal om utkontraktering av sina hälso- och sjukvårdstjänster till aktiebolaget A Ab, som samkommunen grundat tillsammans med en privat tjänsteproducent. Enligt avtalet debiterade A Ab samkommunen på en fast årsavgift för de tjänster som A Ab tillhandahöll samkommunen. Till dessa tjänster hörde bland annat tjänsterna inom primärvården och den specialiserade sjukvården. De tjänster inom den specialiserade sjukvården som var av krävande eller brådskande art köpte A Ab av samkommunen för Y sjukvårdsdistrikt, i vilken medlemskommunerna i samkommunen X var medlemmar. Den fråga som skulle avgöras var om samkommunen X enligt 130 a § 1 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen hade rätt till återbäring av kalkylerad skatt för de belopp som A Ab debiterat samkommunen, så att rätten skulle gälla även till den del som debiteringen hänförde sig till sådana tjänster inom specialiserad sjukvård som A Ab köpt av samkommunen för sjukvårdsdistriktet Y, när hänsyn togs till att Y för de inköp som Y haft för produktionen av dessa tjänster hade fått återbäring av skatt enligt 130 § 1 mom. i mervärdesskattelagen, som gäller återbäring av skatt till kommuner.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att återbäringen av kalkylerad skatt inte var en del av mervärdesskattesystemet, utan att det var frågan om ett system genom vilket man försökte främja anskaffningsneutralitet i de från skatt befriade kommuner och samkommuner som själva producerade sina social- och hälsovårdstjänster, så att det inte skulle vara förmånligare för dessa att producera tjänsterna själva än att av privata aktörer köpa de tjänster som behövdes i verksamheten. Det var således frågan om ett system som främjade anskaffningsneutralitet och som utan att vara en del av mervärdesskattesystemet genomfördes genom detta. Att bevilja X, som var en samkommun för social- och hälsovård, en sådan återbäring av kalkylerad skatt skulle ha inneburit att X fått en obehörig vinst som inte var förenlig med systemets syfte. Bestämmelsen om återbäring av kalkylerad skatt skulle i enlighet med sitt syfte tolkas så att den inte gällde A Ab:s debitering av samkommunen X till den del som i debiteringen ingick sådana tjänster inom den specialiserade sjukvården som samkommunen för Y sjukvårdsdistrikt hade utfört, om sistnämnda samkommun för sina kostnader för utförandet av nämnda tjänster hade haft rätt till återbäring av kalkylerad skatt enligt 130 § 1 mom. i mervärdesskattelagen, som gäller återbäring av skatt till kommuner.

Skatteförvaltningens förhandsavgörande för tiden 26.4.2016–31.12.2017.

Mervärdesskattelagen 34 § 1 mom., 130 § 1 mom. och 130 a §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Leena Romppainen. Föredragande Marita Eeva.