HFD:2018:22

Försörjningsberedskapscentralen hade avslagit en ansökan om ersättning för obligatorisk lagring av läkemedel på grund av att lagringsskyldigheten i fråga om vissa läkemedel inte hade uppfyllts då den föreskrivna lagervolymen hade underskridits utan tillstånd. Lagervolymen hade i medeltal underskridits i betydande mån. Förvaltningsdomstolen hade med anledning av sökandenas besvär upphävt Försörjningsberedskapscentralens beslut såsom ogrundat på lag och återvisat ärendet till Försörjningsberedskapscentralen för ny handläggning. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att lagringsskyldigheten i fråga om en del preparat som lagringsskyldigheten gällde hade underskridits rejält medan underskridandet i fråga om andra preparat varit mindre samt att lagringsskyldigheten inte i fråga om alla preparat hade underskridits alls. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Försörjningsberedskapscentralen inte hade kunnat avslå sökandenas ansökan i sin helhet, utan att den på uppfylld lagringsskyldighet baserade rätten till ersättning hade bort bedömas separat för varje läkemedel. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte utgången i förvaltningsdomstolens beslut.

Lag om obligatorisk lagring av läkemedel 2 §, 3 § 1 mom. 1‒3 punkten, 4 § 1 mom., 6 §, 9 § 1 mom. 12 § 1 och 3 mom., 15 § 1 och 2 mom. samt 17 § 2 mom.

Statsrådets förordning om obligatorisk lagring av läkemedel 1 och 4 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Taina Pyysaari och Maarit Lindroos. Föredragande Kristina Björkvall.