HFD:2018:29

HNS/ nämnden för Hyvinge sjukvårdsområden hade genom sitt beslut 12.5.2015 övertagit de brådskande, oförutsedda patientöverflyttningarna som varit på medlemskommunernas ansvar, till en del av sin egen verksamhet från 1.10.2016. Enligt beslutet skulle ansvaret för organiseringen och finansieringen av patientöverflyttningarna ha förblivit hos medlemskommunerna i Hyvinge sjukvårdsområden och HNS/ Hyvinge sjukvårdsområden skulle producera de ifrågavarande tjänsterna åt sjukvårdsområdets medlemskommuner. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att HNS/Hyvinge sjukvårdsområde inte kunde anses vara en i förhållande till medlemskommunerna i sjukvårdsområdet utomstående aktör. Enligt den utredning som erhållits i ärendet kunde det överklagade beslutet inte anses överföra någon sådan ekonomisk fördel från sjukvårdsområdets medlemskommuner till en utomstående aktör, som kunde anses utgöra sådan ekonomisk fördel som avses i 107 art. i FEUF.

HNS/ nämnden för Hyvinge sjukvårdsområden hade genom sitt beslut 12.5.2015 också gett sjukvårdsområdets direktör behörighet att som befullmäktigad av kommunerna med affärsverket HNS-Logistik avtala om att överföra de icke-brådskande patientförflyttningarna som varit på kommunernas ansvar till HNS-Logistik. Enligt det beslut HNS/ nämnden för Hyvinge sjukvårdsområden hade fattat 12.5.2015 skulle ansvaret för organiseringen och finansieringen av kommunernas icke-brådskande patientförflyttningar ha förblivit hos medlemskommunerna i Hyvinge sjukvårdsområde medan ansvaret för att producera tjänsterna överfördes till affärsverket HNS-Logistik. Affärsverket HNS-Logistik var en del av samkommunen HNS dit även andra sjukvårdsområden utöver Hyvinge sjukvårdsområde hörde. Medlemskommunerna i Hyvinge sjukvårdsområde skulle ha betalat en ersättning för tjänsterna till samkommunen HNS, dit affärsverket HNS-Logistik organisatoriskt hörde.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att affärsverket HNS-Logistik måste ses som en utomstående aktör i förhållande till medlemskommunerna i Hyvinge sjukvårdsområde. Till denna del skulle det avgöras om den ersättning för de icke-brådskande patientförflyttningarna som medlemskommunerna i Hyvinge sjukvårdsområde skulle ha betalat till samkommunen HNS, och därmed indirekt till affärsverket HNS-Logistik, utgjorde en i 107 art. i FEUF avsedd ekonomisk fördel.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de överklagade besluten av HNS/ Hyvinge sjukvårdsområden inte innehöll en tillräcklig utredning över ersättningens marknadsmässighet eller självkostnadspris på det sätt som unionens stadganden om statligt stöd förutsätter. På ovan nämnda grunder kunde det därför inte anses vara uteslutet att affärsverket HNS-Logistik indirekt via samkommunen HNS skulle få överkompensation för att producera förflyttningstjänsterna och därmed i 107 art. 1 stycket i FEUF avsedd ekonomisk fördel.

Eftersom det eventuella stödet endast riktade sig till en aktör, affärsverket HNS-Logistik, uppfylldes även kriteriet för selektivt stöd i unionens stadganden om statligt stöd. Då även den ekonomiska aspekten av arrangemanget, konkurrensen inom branschen samt att de överklagande bolagen hörde till den internationella Falck-koncernen beaktades, kunde inte heller kriteriet gällande inverkan på konkurrens och handel som avses i stadgandena om statligt stöd uteslutas.

I ärendet skulle ännu utredas om affärsverket HNS-Logistiks verksamhet till den del det gällde produktionen av de förflyttningstjänster vars organisering var på kommunernas ansvar, kunde innebära ekonomisk verksamhet i enlighet med unionens stadganden om statligt stöd. Det huruvida affärsverket HNS-Logistiks verksamhet till övriga delar kunde anses utgöra ekonomisk verksamhet saknade betydelse i bedömningen.

På basis av den utredning som erhållits ansåg högsta förvaltningsdomstolen att det inte gick att utesluta att inte affärsverket HNS-Logistik vid den tidpunkten då HNS/ nämnden för Hyvinge sjukvårdsområden hade fattat sitt överklagade beslut 12.5.2015 hade fungerat på marknaden för patientförflyttningar och att det till den del inte skulle vara fråga om sådan ekonomisk verksamhet som avses i stadgandena om statligt stöd. Därför ansåg högsta förvaltningsdomstolen, i motsats till förvaltningsdomstolen, att ett sådant stödkriterium gällande ekonomisk fördel som avses i 107 art. i FEUF 1 stycket inte kunde uteslutas i fråga om den ersättning för de icke-brådskande patientförflyttningarna som medlemskommunerna i Hyvinge sjukvårdsområde betalade samkommunen HNS och därigenom indirekt till affärsverket HNS-Logistik.

HNS/ nämnden för Hyvinge sjukvårdsområden hade i sitt beslutsfattande varit skyldig att säkra att unionens stadganden om statligt stöd följdes. Nämndens beslut hade tillkommit i felaktig ordning på det sätt som avses i 90 § (1375/2007) 2 mom. i kommunallagen eftersom den för de icke-brådskande patientförflyttningarna till samkommunen HNS och därigenom indirekt till affärsverket HNS-Logistik betalade ersättningens marknadsmässighet eller självkostnadspris inte i tillräcklig utsträckning hade utretts då nämnden fattade de överklagade besluten. De av HNS/ nämnden för Hyvinge sjukvårdsområden fattade besluten skulle därför till de delar som framgår ur beslutsskälen upphävas på den grund att de tillkommit i uppenbart fel ordning. Förvaltningsdomstolen borde inte ha avslagit besvären till dessa delar. Förvaltningsdomstolens beslut skulle därför till dessa delar upphävas.

Fördraget om europeiska unionens funktionssätt (FEUT) art. 107 1 stycket och art. 108 3 stycket

Förvaltningslagen 31 § 1 mom.

Kommunallagen (410/2015) 7 § 1 mom., 8 §, 9 § 1 och 3 mom., 49 § 1 mom. och 126 §

Kommunallagen (365/1995) 90 § (1375/2007) 2 mom.

Hälso- och sjukvårdslagen 58 § 1 mom. och 73 §