HFD:2018:39

Barnskydd – Omhändertagande och placering i vård utom hemmet – Kartläggning av barnets närståendenätverk – Uppväxtförhållanden – Sammantagen bedömning – Uppväxtförhållandena hos föräldrarna och vårdnadshavarna vid sidan av – Beslutande eller avtalande om barnets vårdnad och boende – Förhållandet mellan förordnande om barnets vårdnad och boende och omhändertagande – Tillfällig placering av barnet hos sin förälder eller annan vårdnadshavare – Placering av barnet hos vårdnadshavaren vid sidan av

Årsboksnummer: HFD:2018:39
Givet: 20.3.2018
Liggarnummer: 1241
Diarienummer: 2557/3/16
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:39

Tjänsteinnehavaren hade, när barnet bodde hos sina vårdnadshavare vid sidan av, ansökt hos förvaltningsdomstolen att barnet skulle omhändertas och placeras hos sina vårdnadshavare vid sidan av.

Förvaltningsdomstolen hade avslagit ansökan om omhändertagande av barnet och placering i vård utom hemmet. Förvaltningsdomstolen hade bedömt förutsättningarna för omhändertagande och placering i vård utom hemmet utgående ifrån om barnets uppväxtförhållanden hos vårdnadshavarna vid sidan av hotade att allvarligt äventyra barnets hälsa eller utveckling på det sätt som avses i 40 § 1 mom. 1 punkten i barnskyddslagen. Förvaltningsdomstolen hade bland annat konstaterat att det inte ens hade påståtts att det funnits brister i förhållandena hos vårdnadshavarna vid sidan av. Förvaltningsdomstolen hade ansett att barnets uppväxtförhållanden inte hotade att äventyra barnets hälsa eller utveckling trots att socialväsendet enligt ansökan hade haft svårigheter att anordna stödåtgärder inom öppenvården hos vårdnadshavarna vid sidan av eller att det fanns brister i kommunikationen mellan barnets vårdnadshavare och vårdnadshavarna vid sidan av. Förvaltningsdomstolen hade dessutom konstaterat att om barnets boende bestäms enligt lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt genom avtal mellan föräldrarna och annan vårdnadshavare eller med tingsrättens beslut och att på grund av 49 § 3 mom. i barnskyddslagen var det inte möjligt att placera ett barn permanent hos sin förälder eller annan vårdnadshavare.

Tjänsteinnehavaren som gjort ansökan anförde besvär över förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det av regeringens proposition till barnskyddslag (RP 252/2006 rd) framgick att syftet med 32 § 2 mom. i barnskyddslagen är att precisera förhållandet mellan det förordnande som skall ges om vårdnaden om barnet och omhändertagande. Man ska i första hand för att trygga barnets situation ansöka om ett förordnande gällande vårdnaden om barnet och boende, men detta får dock inte äventyra barnets situation då förutsättningarna för omhändertagande uppfylls enligt 40 § i barnskyddslagen. När förutsättningarna för omhändertagande enligt 40 § i barnskyddslagen uppfylls, hindrar ett förordnande om barnets vårdnad och boende enligt lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt inte omhändertagande enligt barnskyddslagen trots att det principiellt har företräde.

Av den nämnda regeringspropositionen framgick vidare att det föreslagits att ordet uppväxtförhållanden används i 40 § 1 mom. i barnskyddslagen i stället för förhållanden i hemmet. Syftet med ändringen av ordalydelsen var att utvidga förutsättningarna för omhändertagande till situationer där det allvarliga hotet mot att barnets hälsa eller utveckling äventyras inte direkt beror på orsaker i anslutning till barnets hem utan på andra uppväxtförhållanden.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg till skillnad från förvaltningsdomstolen att i den sammantagna bedömningen av barnets uppväxtförhållanden skulle barnets uppväxtförhållanden hos både vårdnadshavarna vid sidan av och föräldrarna beaktas. Ovissheten gällande de aktuella boendeförhållandena och föräldrarnas förhållningssätt till förverkligandet av de tjänster och stödåtgärder som var nödvändiga för barnet skulle även beaktas. Dessutom skulle i bedömningen beaktas om öppenvårdens stödåtgärder var lämpliga, möjliga och tillräckliga med hänsyn till barnets uppväxtförhållanden i sin helhet.

Det var inte fråga om en i 49 § 3 mom. i barnskyddslagen avsedd tillfällig placering i föräldrarnas eller någon annan vårdnadshavares vård och fostran när barnets återgång till hemmet förbereds efter en placering utom hemmet eller av något annat skäl som avses i bestämmelsen i fråga. Den nämnda bestämmelsen hindrade inte under omständigheterna i fråga att det omhändertagna barnet placerades hos sina vårdnadshavare vid sidan av.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade ärendet till förvaltningsdomstolen för ny prövning vid vilken förutsättningarna för omhändertagande och placering i vård utom hemmet skulle fastställas och ärendet därefter avgöras.

Barnskyddslagen 4 §, 32 § 1 ja 2 mom., 40 §, 45 § 1 mom., 49 § 1–3 mom. och 50 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta och Maarit Lindroos. Föredragande Mika Paavilainen.

 
Publicerad 20.3.2018