HFD:2018:63

Regionförvaltningsverket hade åt A Ab i egenskap av beställare påfört en försummelseavgift eftersom bolaget inte hade inhämtat sådana utredningar om sin avtalspartner firmanamnet B som förutsätts enligt beställaransvarslagen. Avtalsförhållandet mellan A ab och firmanamnet B hade omfattat verksamhet som hänförde sig till kvalitetskontroll. B hade som A Ab:s underleverantör genomfört kvalitetskontroll av svetsarbetet på två byggarbetsplatser.

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra om beställaransvarslagen skulle tillämpas på underleverantörsförhållandet mellan A Ab och B. Ärendet skulle bedömas utgående ifrån specialbestämmelsen i 2 § 2 mom. i beställaransvarslagen som gäller byggverksamhet, eftersom B inte i underleverantörsförhållandet verkat i arbetsgivarställning.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt ordalydelsen i 2 § 2 mom. i beställaransvarslagen är övervakning av byggarbete inte sådan byggverksamhet som hör till lagens tillämpningsområde. I beställaransvarslagens lagberedningsmaterial konstateras det att definitionen av byggverksamhet motsvarar bland annat definitionen av byggbranschen enligt mervärdesskattelagens (1501/1993) bestämmelser om omvänd mervärdesskattskyldighet. Enligt 8 c § 1 mom. i mervärdesskattelagen är köparen skattskyldig för försäljningen av sådana byggtjänster som avses i 31 § 3 mom. 1 punkten samt för uthyrning av arbetskraft för dessa tjänster. Planering, övervakning och motsvarande tjänster i samband med byggtjänster som avses i 31 § 3 mom. 2 punkten i mervärdesskattelagen har därför på ovan nämnda sätt uttryckligen lämnats utanför tillämpningsområdet för den omvända mervärdesskattskyldigheten som gäller byggtjänster enligt mervärdesskattelagen.

Kvalitetskontrollen av svetsskarvar som utförts av B var sådan övervakning i samband med byggtjänster som avses i 31 § 3 mom. 2 punkten i mervärdesskattelagen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att specialbestämmelsen gällande byggverksamhet i tillämpningsbestämmelsen i 2 § 2 mom. i beställaransvarslagen inte tillämpas på övervakning som hänför sig till byggverksamhet. Eftersom A Ab inte hade en i beställaransvarslagen avsedd utredningsskyldighet gällande sin avtalspartner hade bolaget inte heller kunnat påföras en försummelseavgift. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens och regionförvaltningsverkets beslut och undanröjde försummelseavgiften som A Ab hade påförts.

Lag om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft 2 § 1 mom. och 2 mom. (469/2012)

Arbetarskyddslagen 49 § och 52 a § 1 mom. ja 2 mom.

Mervärdesskattelagen 8 c § (686/2010) 1 mom. ja 31 § 3 mom.

Statsrådets förordning om säkerheten vid byggarbeten (205/2009) 1 §

Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om eställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft samt av 49 § i lagen om offentlig upphandling (RP 18/2012 rd)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Antti Pekkala och Leena Romppainen. Föredragande Stina-Maria Lund.