HFD:2018:90

Utlänningsärende – Internationellt skydd – Ny skyddsgrund – Sexuell läggning – Bedömning av personlig trovärdighet – Uppenbart ogrundad ansökan – Muntlig förhandling

Årsboksnummer: HFD:2018:90
Givet: 15.6.2018
Liggarnummer: 2886
Diarienummer: 894/4/18
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:90

Ärendet gällde en ny ansökan där ändringssökanden som ny skyddsgrund hade anfört att han blivit hotad i sitt hemland på grund av sin homosexualitet. Migrationsverket hade inte efter den nya asylintervjun beviljat ändringssökanden asyl eller uppehållstillstånd. Migrationsverket hade ansett den nya ansökan uppenbart ogrundad för att ändringssökandens påståenden om sin homosexualitet uppenbart inte var trovärdiga.

Ändringssökanden hade i förvaltningsdomstolen bett om muntlig förhandling för att kunna berätta om sin homosexualitet och om förhållandena för och bemötandet av homosexuella i Irak. Därutöver hade ändringssökanden hänvisat till en videoinspelning som innehöll sexuellt umgänge mellan ändringssökanden och en annan man.

Förvaltningsdomstolen avslog besvären utan att hålla muntlig förhandling. Förvaltningsdomstolen ansåg det möjligt att ändringssökanden hade haft sexuellt umgänge med män. Förvaltningsdomstolen vidhöll att mannens berättelse om sin homosexualitet var ytterst knapphändig, ytlig och inte trovärdig. Förvaltningsdomstolen godkände inte heller den videoinspelning som ändringssökanden hade inlämnat till domstolen som bevis i ärendet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att förvaltningsdomstolen hade ansett ändringssökandens berättelse om sin homosexualitet som möjlig även om den inte ansågs trovärdig. I en muntlig förhandling hade det varit möjligt att närmare utreda hur ändringssökandens påstådda sexuella identitet hade formats, hur han hade fört fram den i hemlandet och vilka följder detta haft eller kunde få för honom. I detta avseende hade det inte varit möjligt att på ett trovärdigt sätt bedöma ändringssökandens trovärdighet utan att höra honom personligen i förvaltningsdomstolen.

Med hänvisning till det ovan nämnda konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att en muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen inte hade varit uppenbart onödig på det sätt som avses i 38 § i förvaltningsprocesslagen. Då det var frågan om att hålla en muntlig förhandling för att bedöma ändringssökandens trovärdighet var det oväsentligt att ansökan hade ansetts uppenbart ogrundad. Förvaltningsdomstolen borde inte ha avslagit ändringssökandens begäran om muntlig förhandling. Förvaltningsdomstolen borde inte heller ha vägrat använda videoinspelningen som utredning i ärendet. På dessa grunder skulle förvaltningsdomstolens beslut upphävas och ärendet återvisas till förvaltningsdomstolen för muntlig förhandling och därefter ny prövning.

Utlänningslagen 87 § 1 mom., 87 a § 1 mom., 87 b §, 88 § 1 mom., 101 § och 147 §

Förvaltningsprocesslagen 33 §, 37 § 1 mom. och 38 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Janne Aer, Petri Helander, Taina Pyysaari, Anne Nenonen och Pekka Aalto. Föredragande Anna Mähönen.

 
Publicerad 15.6.2018