HFD:2018:114

Utlänningsärende – Återförening av familj – Familjemedlem – Familjeband – Familjerelation – Minderårigt barn – Sammantagen bedömning av de rådande omständigheterna – Barnets bästa

Årsboksnummer: HFD:2018:114
Givet: 17.8.2018
Liggarnummer: 3796
Diarienummer: 5755/4/17
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:114

Den år 2001 födda Thailändska medborgaren A var anknytningspersonen B:s biologiska dotter. A var minderårig och ogift. B var familjemedlem till en finsk medborgare som var bosatt i Finland och hon hade beviljats uppehållstillstånd i Finland i egenskap av familjemedlem till en finsk medborgare.

Migrationsverket hade avslagit A:s ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband eftersom hon inte hade ansetts vara B:s familjemedlem på det sätt som avses i 37 § 1 mom. i utlänningslagen. Förvaltningsdomstolen hade avslagit A:s besvär över Migrationsverkets beslut. Migrationsverket och förvaltningsdomstolen hade i sina beslut hänvisat bland annat till att B inte var A:s vårdnadshavare.

A och B hade bott tillsammans fram till år 2009. A hade varit åtta år när B frivilligt hade flyttat till Finland. Efter det hade A bott med sin mormor. Även om fadern hade varit A:s lagliga vårdnadshavare, hade mormodern haft det praktiska ansvaret för vårdnaden av A. B hade ansökt om uppehållstillstånd för A år 2013, det vill säga fyra år efter att hon flyttat till Finland. A hade bott i Thailand till år 2015 då hon anlänt till Finland.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att i sådana situationer där föräldern frivilligt hade flyttat bort från hemlandet och ansökt om uppehållstillstånd för barnet först flera år efter att föräldern anlänt till Finland, kan det i utgångsläge anses att det mellan föräldern och barnet inte längre rådde en sådan familjerelation som avses i 37 § 1 mom. i utlänningslagen. Frågan måste emellertid avgöras utgående ifrån en sammantagen bedömning av de omständigheter som rådde i det enskilda fallet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att i en sammantagen bedömning kunde man först notera, att B redan år 2013 ansökt om uppehållstillstånd för A och således försökt få A till sig till Finland. Med hänsyn till detta och dessutom till kvaliteten på förhållandet mellan B och A och den kontakt de haft sinsemellan efter att B flyttade till Finland samt det familjeliv de levt tillsammans i Finland, fanns det mellan B och A en sådan familjerelation att A skulle betraktas som B:s i 37 § 1 mom. i utlänningslagen avsedda familjemedlem. Beviljande av uppehållstillstånd skulle även anses vara förenligt med barnets bästa.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade ärendet till Migrationsverket för beviljande av uppehållstillstånd.

Utlänningslagen 6 § 1 mom., 37 § 1 mom., 50 § 1 mom. och 66 a §

Se HFD 2014:162, jmf. HFD 2016:204

Beslut som överklagas

Vasa förvaltningsdomstol 2.11.2017 nr 17/0347/2

Ärendets tidigare handläggning

Migrationsverket har med sitt beslut 27.5.2016 avslagit A:s (nedan även sökanden eller ändringssökanden) ansökan om att beviljas uppehållstillstånd på grund av familjeband med sin mor, anknytningspersonen B. Migrationsverket har även beslutat att sökanden avvisas till sitt hemland Thailand.

Migrationsverket har angett bland annat följande skäl för sitt beslut:

(– –)

Sökanden är anknytningspersonens biologiska barn. Enligt de inlämnade handlingarna är anknytningspersonen inte sökandens vårdnadshavare, vilket innebär att sökanden inte är en sådan familjemedlem till anknytningspersonen som avses i 37 § 1 mom. i utlänningslagen. Enligt 50 § 1 mom. i utlänningslagen finns således inga förutsättningar för att bevilja uppehållstillstånd.

Att vägra uppehållstillstånd bryter inte mot artikel 8 i den europeiska människorättskonventionen, eftersom det inte finns något faktiskt, tillräckligt nära familjeliv mellan familjemedlemmarna, som skyddas av konventionen.

Barnets bästa kräver inte att sökanden beviljas uppehållstillstånd i en situation där anknytningspersonen inte är sökandens vårdnadshavare. Sökandens far beviljades vårdnaden om henne i samband med föräldrarnas skilsmässa den 22 juli 2008. Sökanden kan fortsätta att bo i Thailand hos sin mormor, som har fungerat som sökandens faktiska vårdnadshavare efter att anknytningspersonen flyttade till Finland år 2009. Även sökandens far, som är hennes enda officiella vårdnadshavare, är bosatt i Thailand och träffar då och då sitt barn.

De omständigheter som nämns i 66 a § i utlänningslagen kräver inte att uppehållstillstånd beviljas.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Förvaltningsdomstolen har med sitt överklagade beslut avslagit besvären.

Förvaltningsdomstolen har redogjort för innehållet av de rättsnormer som tillämpats och angett följande skäl för sitt beslut:

Utredning i ärendet samt slutsats

Av utredningen i ärendet framgår att anknytningspersonen är sökandens biologiska mor. I samband med att anknytningspersonen skilde sig från sökandens far 22.7.2008 har vårdnaden om sökanden anförtrotts fadern. Anknytningspersonen har bott tillsammans med sökanden och hennes mormor i Thailand fram till år 2009 då hon flyttade till Finland. Sökanden har sedan anknytningspersonen flyttade till Finland bott hos sin mormor i Thailand och sökanden har träffat sin far ibland. Anknytningspersonen har uppgett att hon har besökt sökanden i Thailand våren 2010, sommaren 2011, våren 2013 och våren 2015. Ett av besöken varade i sju veckor. Anknytningspersonen skickar månatligen pengar till sökanden. De håller mycket kontakt med varandra via telefon och internet. Fadern har 1.5.2013 skriftligen gett sitt samtycke till att sökanden får resa utomlands eller flytta för att bo med sin mor i Finland.

Sökanden hade vid Finlands beskickning i Bangkok 22.5.2013 anhängiggjort en ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband till sin mor. Migrationsverket har genom sitt beslut 18.11.2013 avslagit sökandens ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband till sin mor och Vasa förvaltningsdomstol har genom sitt beslut 25.2.2015 avslagit ändringssökandes besvär över Migrationsverkets beslut. Sökanden har inte ansetts vara anknytningspersonens familjemedlem på det sätt som avses i 37 § 1 momentet i utlänningslagen.

Sökanden har anlänt till Finland 26.7.2015 med ett visum som gäller 45 dagar som Finlands beskickning i Bangkok hade utfärdat. Grunden för visumansökan var sökandens besök hos sin mor och moderns make. Ett uppehållstillstånd söktes för sökanden på polisinrättningen i Österbotten med en ansökan som blev anhängig 27.8.2015. Enligt utredning i ärendet bor sökanden hos anknytningspersonen och anknytningspersonens make i Finland och går i skola i F:s högstadium. Sökanden lär sig svenska och har fått kompisar. Enligt ändringssökandes utsagor saknar sökandens mormor, som arbetar och bor trångt på en restaurang i Bangkok, tid och möjlighet att ta hand om sökanden. Sökandens biologiska pappa har en ny familj, arbetar på vardagarna och har inte heller möjlighet att aktivt engagera sig i sökandens liv.

I det överklagade Migrationsverkets beslut 27.5.2016 har sökanden ansökt om uppehållstillstånd på samma grund som tidigare, det vill säga på grund av familjeband till sin mor. I rätts- och förvaltningspraxis har bland annat ansetts att för att uppehållstillstånd på grund av familjeband ska beviljas, måste det råda ett faktiskt familjeband mellan sökanden och anknytningspersonen. Detta innebär att tillstånd inte kan beviljas enbart med hänvisning till ett biologiskt släktskapsförhållande eller ekonomiskt försörjningsförhållande, utan att familjebandet ska ha tagit sig i uttryck också i en sådan nära relation och samhörighet mellan anknytningspersonen och sökanden som är sedvanlig mellan familjemedlemmar (HFD 2014:162). I rätts- och förvaltningspraxis har ett sådant familjeband inte längre ansetts föreligga om en annan person än anknytningspersonen anförtrotts eller annars kommit att ha den faktiska omvårdnaden om barnet sedan föräldern flyttat till annan ort och inte längre bor tillsammans med barnet. Då orsakerna till att en anknytningsperson inte bor tillsammans med sitt minderåriga barn kan variera, måste frågan om ett familjeband i ett enskilt fall existerar eller inte avgöras efter en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter i fallet.

Vid en bedömning av om dottern är en familjemedlem till modern enligt 37 § i utlänningslagen anser förvaltningsdomstolen att det finns flera omständigheter som talar mot att hon skulle vara det. Fadern har tilldelats vårdnaden vid föräldrarnas skilsmässa och under tiden 2009–2015 har någon annan än modern haft det praktiska ansvaret för vårdnaden av dottern. I ärendet har inte företetts någon utredning om att den formella vårdnaden har förändrats. Modern har kommit till Finland år 2009 och den första ansökan om uppehållstillstånd för sökanden har anhängiggjorts först 2013.

I Europeiska människorättsdomstolens dom 31.1.2006 Rodrigues da Silva och Hoogkamer mot Nederländerna har domstolen konstaterat att i fråga om både positiva och negativa skyldigheter har stater en viss prövningsrätt när det gäller att hitta en rättvis balans mellan individens och samhällets konkurrerande intressen. Artikel 8 i Europeiska människorättskonventionen innehåller inte en generell skyldighet för en stat att respektera utlänningars val av land för sin bosättning och tillåta familjeåterförening på en viss stats territorium. I ärenden där både migrationsfrågan och familjelivet ska prövas varierar staternas skyldighet att tillåta att i landet bosatta personers släktingar flyttar in efter de speciella omständigheter som gäller personen som berörs och det allmänna intresset. Faktorer som i detta sammanhang ska beaktas är i vilken utsträckning familjelivet effektivt avbryts, hur stark anknytning den berörda personen har till staten i fråga, om det finns oöverstigliga hinder för ett familjeliv i utlänningens ursprungsland, om det finns faktorer som illegal inresa eller om det finns anledning att bedöma allmän ordning som en grund för utvisning. Viktigt är även att beakta om familjelivet tillkommit vid en tidpunkt när parterna kände till att den ena partens migrationsstatus i landet var oklar. I sådana fall är det bara i de mest exceptionella fall som utvisning av familjemedlem kan innebära ett brott mot skyldigheterna i artikel 8.

Förvaltningsdomstolen konstaterar att anknytningspersonen inte är sökandens vårdnadshavare. Inga förändringar har skett gällande vårdnaden av sökanden eller övriga omständigheter efter att förvaltningsdomstolen har avslagit besvären 25.2.2015 gällande sökandens tidigare ansökan om uppehållstillstånd. Sökanden har kommit till Finland med turistvisum och ansökt om uppehållstillstånd i Finland. Det är alltså fråga om en situation där det måste ha varit klart för alla parter att möjligheterna att leva gemensamt familjeliv i Finland är osäkra på grund av att sökanden inte nödvändigtvis beviljas uppehållstillstånd. Med beaktande av tidpunkten för när familjelivet inletts på nytt har sökanden och anknytningspersonen ingen ovillkorlig rätt till familjeliv i sitt val av bosättningsland, i detta fall Finland. Att barnet enligt besvären behöver sin mor och vill bo med henne är inte sådana omständigheter som förutsätter en avvikelse från utlänningslagen 37 §. Sökanden kan anses ha starkare kulturell och social anknytning till sitt hemland Thailand än till Finland. Parterna har inte efter år 2009 levt ett sådant familjeliv som 8 artikeln i den europeiska människorättskonventioner skyddar. En helhetsbedömning enligt 66 a § i utlänningslagen leder inte till ett annat slutresultat.

Då sökanden inte har beviljats uppehållstillstånd har det funnits fog för att besluta om avvisning.

På ovannämnda grunder ska besvären avslås.

Tillämpade lagrum

Utlänningslagen 6 § 1 mom., 37 § 1 mom., 40 § 2 mom., 50 § 1 mom., 66 a §, 146 § 1 mom., 147 §, 147 a § 1 mom. och 148 § 2 mom.

Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter art 3 och 8

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Marja Lampi och Janne Marttila. Föredragande Maria Ingerström.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Ändringssökanden har ansökt om tillstånd att överklaga förvaltningsdomstolens beslut. Ändringssökanden har yrkat att förvaltningsdomstolens och Migrationsverkets beslut upphävs och ärendet återförvisas till Migrationsverket för ny behandling. Dessutom yrkas att verkställigheten av avvisningsbeslutet förbjuds.

Ändringssökanden har anfört bland annat följande skäl för sina yrkanden:

Sökande har nu bott i Finland, F, hos modern B och hennes make E i över två år och har gått i skola i F:s högstadium. Skolan har gått bra och sökande har tagit sig an den finska kulturen.

Sökandens formella vårdnadshavare i Thailand, fadern C, kommer att underteckna ett officiellt dokument, enligt vilket även den formella vårdnaden av A överförs åt modern B.

Om sökande skulle bli tvungen att flytta tillbaka till Thailand skulle hennes skolgång äventyras, då sökande sannolikt inte kan fortsätta sin skolgång i Thailand.

Sökandes verkliga vårdnadshavare i Thailand har varit sökandes mormor, hos vem sökande har bott i Thailand. I Finland har sökandens verkliga vårdnadshavare varit modern B. Moderns make E har godkänt att sökanden bor i det gemensamma hushållet.

Mormodern D arbetar och bor trångt på en restaurang i Bangkok och har varken tid eller möjligheter att ta hand om sökanden. Fadern C har en ny familj och arbetar vardags och har inte heller möjligheten att ta hand om sökanden. Sökandes, som är ännu ett barn, bästa är definitivt att få stanna hos modern i Finland.

Ändringssökanden har kompletterat sina besvär bland annat med en handling med rubriken "Letter of Consent" daterat 22 november 2017.

Migrationsverket har gett ett utlåtande och konstaterat bland annat följande:

Ingen utredning om att ändringssökandens mor B är ändringssökandens vårdnadshavare har lagts fram i ärendet. Således är ändringssökanden inte en sådan familjemedlem till anknytningspersonen som avses i 37 § 1 mom. i utlänningslagen, och det finns inte förutsättningar för att bevilja uppehållstillstånd enligt 50 § 1 mom. i utlänningslagen. Ändringssökandens fars skriftliga samtycke till att ändringssökanden permanent flyttar till Finland är inte ett intyg över att vårdnaden har överförts till anknytningspersonen.

Ändringssökanden har inte framfört några sådana omständigheter på
basis av vilka Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut bör upphävas. Besvären och ansökan om besvärstillstånd bör förkastas.

Ändringssökanden har gett ett genmäle och konstaterat bland annat följande:

Ändringssökandens far C har givit ett intyg, enligt vilket vårdnaden av ändringssökanden har överförts från fadern till modern B. Som ändringssökanden förstår saken är intyget inte bara ett intyg att hon får resa till Finland, utan även att hennes mor nu är hennes vårdnadshavare och förmyndare. Enligt de uppgifter ändringssökanden har erhållit om lagstiftningen i Thailand kan vårdnaden överföras med dylika dokument som hon nu har erhållit av sin far C. Ändringssökanden erhåller ett avgångsbetyg från grundskolan (F:s högstadium våren 2019). Det är mycket viktigt att erhålla ett avgångsbetyg, vilket är möjligt enbart om hon får stanna i Finland.

Antecknas att högsta förvaltningsdomstolen med sitt beslut 11.1.2018 liggarnummer 105 har utfärdat verkställighetsförbud för beslutet att avlägsna ändringssökanden ur landet tills högsta förvaltningsdomstolen har avgjort ansökan om besvärstillstånd eller något annat bestäms.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd och prövar ärendet.

Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut upphävs och ärendet återförvisas till Migrationsverket för beviljande av uppehållstillstånd.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens beslut

Frågeställning

Ärendet gäller att avgöra huruvida ändringssökanden är att betrakta som sin mors i 37 § 1 mom. i utlänningslagen avsedda familjemedlem, som enligt 50 § 1 mom. i utlänningslagen beviljas uppehållstillstånd på grund av familjeband.

Tillämpliga rättsnormer

Enligt 5 § i utlänningslagen får, när lagen tillämpas, utlänningarnas rättigheter inte begränsas mer än vad som är nödvändigt.

Enligt 6 § 1 mom. i utlänningslagen ska i beslutsfattande som sker med stöd av denna lag och som gäller ett barn som är yngre än 18 år särskild uppmärksamhet fästas vid barnets bästa samt vid omständigheter som hänför sig till barnets utveckling och hälsa.

Enligt 37 § 1 mom. i utlänningslagen anses vid tillämpningen av utlänningslagen som familjemedlem maken till en i Finland bosatt person samt ett ogift barn under 18 år vars vårdnadshavare den i Finland bosatta personen eller dennes make är.

Enligt 50 § 1 mom. i utlänningslagen beviljas familjemedlemmar till en finsk medborgare bosatt i Finland och sådana familjemedlemmars minderåriga ogifta barn kontinuerligt uppehållstillstånd på grund av familjeband på ansökan som görs i Finland eller utomlands.

Enligt 66 a § i utlänningslagen ska, när det prövas om uppehållstillstånd som sökts på grund av familjeband ska förvägras, hänsyn tas till arten och stabiliteten av utlänningens familjeband och längden på hans eller hennes vistelse i landet samt hans eller hennes familjemässiga, kulturella och sociala anknytning till hemlandet.

Enligt 146 § 1 mom. i utlänningslagen ska, när nekad inresa, avvisning och utvisning samt meddelande av inreseförbud i anslutning till dem samt inreseförbudets längd prövas, hänsyn tas till de omständigheter som beslutet grundar sig på samt sådana omständigheter och förhållanden i sin helhet som annars inverkar på saken. Vid bedömningen ska särskilt avseende fästas vid barnets bästa och skyddet för familjelivet. Sådana omständigheter som annars ska beaktas vid bedömningen är åtminstone hur länge och i vilket syfte utlänningen har vistats i landet samt karaktären hos det uppehållstillstånd som beviljats utlänningen, utlänningens band till Finland samt hans eller hennes familjemässiga, kulturella och sociala anknytning till hemlandet.

Enligt 148 § 2 mom. i utlänningslagen kan en sådan utlänning avvisas som kommit till landet utan uppehållstillstånd och vars vistelse i Finland skulle kräva visum eller uppehållstillstånd, men som inte sökt eller beviljats ett sådant.

Enligt artikel 8 i europeiska människorättskonventionen har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Enligt artikel 3.1 i konventionen om barnets rättigheter (FördrS 59-60/1991) ska vid alla åtgärder som rör barn som vidtas av domstolar och administrativa myndigheter barnets bästa komma i främsta rummet. Enligt artikel 7.1 i konventionen ska barnet, så långt det är möjligt, ha rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. Enligt artikel 10.1 i konventionen ska ansökningar från ett barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat för familjeåterförening behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt av konventionsstaterna.

Utredning som erhållits i ärendet

Den år 2001 födda ändringssökanden A är anknytningspersonen B:s biologiska dotter. Ändringssökanden är minderåriga och ogift. B är familjemedlem till en finsk medborgare som är bosatt i Finland och hon har beviljats uppehållstillstånd i Finland i egenskap av familjemedlem till en finsk medborgare.

Anknytningspersonen är inte ändringssökandens lagliga vårdnadshavare. Enligt utredningen har fadern C samtyckt till att ändringssökanden flyttar till Finland. Ändringssökanden har uppfattat att den av fadern undertecknade handlingen även innebär att vårdnaden har överförts till anknytningspersonen. Migrationsverket har i sitt utlåtande framfört att ingen utredning har lagts fram enligt vilken anknytningspersonen är ändringssökandens vårdnadshavare.

Ändringssökanden har bott tillsammans med anknytningspersonen fram till år 2009 då anknytningspersonen flyttade till Finland. Efter detta har ändringssökanden bott tillsammans med sin mormor i Thailand och hon har träffat sin far på veckosluten. Anknytningspersonen har besökt dottern i Thailand våren 2010, sommaren 2011, våren 2013 och våren 2015. Anknytningspersonen och ändringssökanden har hållit mycket kontakt med varandra via telefon och internet. Anknytningspersonen har understött ändringssökanden ekonomiskt genom att månatligen skicka pengar till henne.

Ändringssökanden har 22.5.2013 ansökt om uppehållstillstånd på grund av familjeband till sin mor. Migrationsverket har med sitt beslut 18.11.2013 avslagit ansökan och förvaltningsdomstolen har 25.2.2015 avslagit besvären över Migrationsverkets beslut.

Ändringssökanden har anlänt till Finland 26.7.2015 med ett visum. Hon har 27.8.2015 ansökt om uppehållstillstånd på grund av familjeband.

Ändringssökanden bor hos anknytningspersonen och dennas make i Finland. Hon går i F:s högstadium. Hon har lärt sig svenska och har fått kompisar.

Ändringssökanden har framfört att hennes mormor inte längre har tid och möjlighet att ta hand om henne och att hennes far har en ny familj och därför inte har möjlighet att aktivt engagera sig i hennes liv.

Juridisk bedömning och slutsats

Ändringssökanden har inte beviljats uppehållstillstånd eftersom hon inte har ansetts vara anknytningspersonens familjemedlem på det sätt som avses i 37 § 1 mom. i utlänningslagen. Migrationsverket och förvaltningsdomstolen har i sina beslut hänvisat till att anknytningspersonen inte är ändringssökandens vårdnadshavare. Fadern har tilldelats vårdnaden om ändringssökanden och under tiden 2009–2015 har mormodern haft det praktiska ansvaret för vårdnaden av ändringssökanden. Modern har flyttat till Finland år 2009 och ansökt om uppehållstillstånd för ändringssökanden år 2013.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att i sådana situationer där föräldern frivilligt har flyttat bort från hemlandet och ansökt om uppehållstillstånd för barnet först flera år efter att föräldern anlänt till Finland, kan det i utgångsläge anses att det mellan föräldern och barnet inte längre råder en sådan familjerelation som avses i 37 § 1 mom. i utlänningslagen (se HFD 2014:162, jmf. HFD 2016:204). Frågan måste emellertid avgöras utgående ifrån en sammantagen bedömning av de omständigheter som råder i det enskilda fallet.

Vid bedömningen av om det mellan föräldern och barnet råder en sådan familjerelation som avses i 37 § 1 mom. i utlänningslagen, ska beaktas i alla fall kvaliteten och regelbundenheten av den kontakt föräldern har haft med barnet efter att föräldern flyttade från hemlandet, hur föräldern har stött sitt barn som bor i hemlandet, möjliga skäl till att det inte ansökts om uppehållstillstånd för barnet efter att föräldern har anlänt till Finland samt barnets omständigheter i hemlandet och möjliga band som barnet har knutit till Finland. Omständigheterna ska bedömas i synnerhet med tanke på förverkligandet av barnets bästa.

Anknytningspersonen är ändringssökandens biologiska mor. De har bott tillsammans fram till år 2009. Ändringssökanden har varit åtta år när anknytningspersonen frivilligt har flyttat till Finland och anförtrott ändringssökanden i mormoderns vård. Efter det har ändringssökanden bott med sin mormor. Även om fadern har varit ändringssökandens lagliga vårdnadshavare, har mormodern haft det praktiska ansvaret för vårdnaden av ändringssökanden. Anknytningspersonen har ansökt om uppehållstillstånd för dottern år 2013, det vill säga fyra år efter att hon flyttat till Finland. Ändringssökanden har bott i Thailand till år 2015 då hon anlänt till Finland.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att anknytningspersonen och ändringssökanden har levt åtskilt från varandra i ca sex år efter att anknytningspersonen flyttade till Finland. Anknytningspersonen har emellertid sökt uppehållstillstånd för ändringssökanden redan år 2013.

Under den tid som anknytningspersonen och ändringssökanden har bott åtskilt har anknytningspersonen regelbundet besökt sin dotter i hemlandet. De har dessutom haft regelbunden kontakt via telefon och internet. Anknytningspersonen har regelbundet stött sin dotter ekonomiskt. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att trots att mor och dotter har bott i skilda länder har kontakten mellan dem förblivit förhållandevis tät.

Sedan ändringssökanden anlände till Finland har hon levt familjeliv tillsammans med anknytningspersonen och dennas make i cirka tre år. Ändringssökanden har berättat att hon önskar stanna hos modern och dennas familj i Finland. Ändringssökanden, som nu är 17 år, bor tillsammans med sin mor och dennas make. Hon går i högstadium i Finland och håller på att lära sig svenska.

I en sammantagen bedömning kan man först notera, att anknytningspersonen redan år 2013 ansökt om uppehållstillstånd för ändringssökanden och således försökt få dottern till sig till Finland. Med hänsyn till detta och dessutom till kvaliteten på förhållandet mellan mor och dotter och den kontakt de haft sinsemellan efter att anknytningspersonen flyttade till Finland samt det familjeliv de levt tillsammans i Finland, finns det mellan anknytningspersonen och ändringssökanden en sådan familjerelation att ändringssökanden ska betraktas som anknytningspersonens i 37 § 1 mom. i utlänningslagen avsedda familjemedlem.

Med beaktande av den utredning som erhållits gällande de förhållanden som väntar ändringssökanden vid en eventuell retur till hemlandet, de band som barnet har knutit till Finland och förhållandena här, ska beviljande av uppehållstillstånd även anses vara förenligt med barnets bästa.

På ovannämnda grunder ska Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut upphävas och ärendet återförvisas till Migrationsverket för beviljande av uppehållstillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen noterar ännu att beslutet enligt vilket det mellan de berörda parterna existerar en i 37 § 1 mom. i utlänningslagen avsedd familjerelation, och att uppehållstillstånd därmed ska beviljas, inte påverkar det som vårdnadshavarna eventuellt har beslutat gällande vårdnaden om barnet och barnets boningsort. Beviljande av uppehållstillstånd innebär enbart att den berörda parten, om den så önskar, har en möjlighet att uppehålla sig lagligt i Finland.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Janne Aer, Petri Helander, Taina Pyysaari och Anne Nenonen. Föredragande Jenny Rebold.

 
Publicerad 17.8.2018