HFD:2018:126

A Ab hade i Europeiska unionens officiella tidning 28.6.2017 publicerat ett meddelande om frivillig förhandsinsyn som bland annat innehöll uppgifter om A Ab och B Ab, en beskrivning av föremålet för upphandlingskontraktet samt motiveringen för beslutet om direktupphandling. Direktupphandlingen hade i meddelandet motiverats med avsaknaden av konkurrens på grund av tekniska skäl. Detta hade förklarats med att enbart system tillhandahållna av A-konsortiet, vars rättssubjekt B Ab agerade som, enligt de utredningar som gjorts uppfyllde de krav som ställts på A Ab:s system, vilka uppräknats i meddelandet.

Eftersom A Ab:s meddelande om frivillig förhandsinsyn hade innehållit de i direktiv 89/665/EEG förutsatta uppgifterna, blev det i ärendet aktuellt att bedöma huruvida C Ab hade anfört besvär hos marknadsdomstolen inom föreskriven tid.

Den i 87 § 4 mom. i upphandlingslagen föreskrivna besvärstiden om 14 dagar räknas från att annonsen om direktupphandling publicerats i Europeiska unionens officiella tidning, vilket i detta fall skett 28.6.2016. Besvärstiden hade såldes löpt ut 12.7.2016. C Ab:s besvär hade inkommit hos marknadsdomstolen först 18.10.2016 det vill säga efter att den i 87 § 4 mom. föreskrivna fristen löpt ut.

Anförande av besvär inom besvärstiden är en absolut processförutsättning som domstolen ska pröva på tjänstens vägnar. Försummande att iaktta fristen leder till att besvären avvisas utan prövning av ärendet i sak. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bestämmandet av påföljder innebär materiell bedömning av ärendet, vilket inte kan komma på fråga på basis av försenade besvär. C Ab:s besvär hade, i enlighet med vad som konstaterats ovan, varit försenade. Det EU-domstolen i sin dom i ärende C-19/13 (EU:C:2014:2194) anfört om förutsättningarna för användning av ogiltighetspåföljd i samband med ett meddelande om förhandsinsyn var därför inte av betydelse i det aktuella ärendet. EU-domstolen hade inte konstaterat att man med anledning av den i domen avsedda domstolskontrollen inte skulle iaktta nationell reglering av förfarandet vid ändringssökande eller därtill hörande frister.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att marknadsdomstolen inte borde ha prövat C Ab:s besvär. Marknadsdomstolens beslut upphävdes och undanröjdes i fråga om huvudsaken och bolagets besvär till marknadsdomstolen avvisades utan prövning.

Lagen om offentlig upphandling (348/2007) 35 § (321/2010) 3 mom., 79 § (321/2010) och 87 § (321/2010) 4 mom.

Statsrådets förordning om offentlig upphandling (614/2007) 7 § 1 mom.

Rådets direktiv 89/665/EEG om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, såsom ändrat genom rättsskyddsdirektivet, artiklarna 2.d.4 och 3.a

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (rättsskyddsdirektivet)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Maarit Lindroos och Toomas Kotkas. Föredragande Hannamaria Nurminen.