HFD:2018:156

Barnskydd – Omhändertagande och placering i vård utom hemmet – Barnets rätt att föra talan – Barnets begäran om förrättande av muntlig förhandling – Processuell rätt gällande förrättande av muntlig förhandling – Hörande av barn och utredande av barns åsikt

Årsboksnummer: HFD:2018:156
Givet: 16.11.2018
Liggarnummer: 5316
Diarienummer: 1860/3/17
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:156

Det hade i förvaltningsdomstolen varit fråga om behandlingen av en ansökan om omhändertagande och placering i vård utom hemmet av A:s och B:s vid tidpunkten 14-åriga barn C. När A och B hade hörts av socialväsendet hade de inte motsatt sig omhändertagandet, men C själv hade motsatt sig. C hade i sin förklaring till förvaltningsdomstolen meddelat att han vill att det i ärendet förrättas muntlig förhandling, så att han kunde grundligt diskutera om saken. I sin förklaring hade C meddelat att han vill att han själv, hans far, faderns maka samt handledarna närvarar vid den muntliga förhandlingen. Han hade berättat att han tycker mera om att prata än att skriva och att han vill få redogörelse i ärendet som gällde omhändertagande.

Förvaltningsdomstolen hade skickat ett brev till A där det berättades om utredandet av barnets åsikt och meddelades att förvaltningsdomstolen kan komma till platsen för C:s vård utom hemmet för att höra honom om han så ville. C hade inte svarat på brevet. Förvaltningsdomstolen hade avslagit C:s begäran om förrättande av muntlig förhandling och hade godkänt ansökan om att han omhändertas av det organ i staden X som ansvarar för socialvården.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att C, som vid tidpunkten hade varit 14 år, vid sidan av hans far i dennes egenskap av vårdnadshavare, själv hade fört sin talan i förvaltningsdomstolen vid behandlingen av ärendet som gällde omhändertagande och placering i vård utom hemmet. Han hade därmed haft en självständig rätt att i ärendet som gällde honom själv begära att förvaltningsdomstolen, som domstol som behandlar ärendet i första instans, förrättar muntlig förhandling. Den processuella rätten gällande förrättande av muntlig förhandling är av särskild vikt i ärenden likt det gällande omhändertagande av barn, där det allvarligt ingrips i skyddet av familjelivet, i synnerhet när barnet själv hade motsatt sig omhändertagandet. Utredandet av barnets åsikt enligt 20 § i barnskyddslagen ersätter eller motsvarar processuellt inte rätten gällande förrättande av muntlig förhandling.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att C i tillräcklig grad i förvaltningsdomstolen hade uttryckt sin begäran om att muntlig förhandling förrättas. Han hade även motiverat sin begäran med skäl som centralt hänförde sig till den muntliga förhandlingens omedelbarhet och därmed garantierna för en rättvis rättegång. C hade inte haft ett rättegångsbiträde under ärendets behandling i förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen hade inte kunnat avslå C:s begäran om muntlig förhandling som uppenbart onödig.

Barnskyddslagen 21 § och 40 §

Förvaltningsprocesslagen 37 § 1 mom. och 38 § 1 och 3 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Alice Guimaraes-Purokoski, Pekka Aalto, Maarit Lindroos och Toomas Kotkas. Föredragande Helmi Lajunen.

 
Publicerad 16.11.2018