HFD:2018:158

Avfallsskatt – Efterbeskattning – Skattskyldighet – Avstjälpningsplats – Huvudman för avstjälpningsplats – Privat avstjälpningsplats – Mängden avfall som ska beskattas

Årsboksnummer: HFD:2018:158
Givet: 21.11.2018
Liggarnummer: 5411
Diarienummer: 368/2/17
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:158

A Ab hade på hösten 2010 av B Ab köpt en fastighet belägen i staden D. B Ab hade sedan året 2004 innehaft miljötillstånd för verksamhet med behandling av rivningsavfall på fastigheten, innefattande mottagning och behandling av betongavfall samt trädstubbar. Enligt miljötillståndet skulle avfallet krossas och föras bort från behandlingsområdet minst en gång om året för att utnyttjas annorstädes. Det var inte tillåtet att använda avfallet för schaktning på området. B Ab:s miljötillstånd hade övergått till A Ab 8.7.2011. A Ab hade 16.8.2013 överfört miljötillståndet till C Ab, som fortsatte bedriva verksamheten på den av A Ab ägda fastigheten. På basis av miljömyndighetens och Tullens inspektion hade man senare konstaterat att rivningsavfall som levererats till fastigheten inte under åren 2004–2014 hade förts från behandlingsområdet, utan det hade antingen deponerats eller använts för schaktning på området.

Tullen hade genom beslut om efterbeskattning 20.8.2015 med stöd av 7 § 2 mom. i avfallsskattelagen påfört A Ab avfallsskatt för den mängd rivningsavfall i betong-, tegel- och trä som enligt expertbedömning funnits på fastigheten i november 2014.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det funnits en avstjälpningsplats på fastigheten redan då avfallsskattelagen trätt i kraft 1.1.2011. Den tidigare ägaren till fastigheten, B Ab, borde med stöd av 15 § 4 mom. i avfallsskattelagen ha registrerat sig som avfallsskatteskyldig från och med 1.1.2011 samt givit in skattedeklarationer över avfall som denna fört till fastigheten. På motsvarande sätt uppstod nämnda skyldigheter för A Ab då bolaget övertog bedrivandet av verksamhet på fastigheten.

Eftersom det funnits en avstjälpningsplats på fastigheten redan då avfallsskattelagen trädde i kraft, blev 7 § 2 mom. i avfallsskattelagen, till skillnad från vad förvaltningsdomstolen ansett, inte tillämplig i ärendet. Av denna anledning var A Ab inte skyldig att betala avfallsskatt för annat än avfall som bolaget själv fört till fastigheten. Med hänsyn till bestämmelsen om efterbeskattningstid i punktskattelagen kunde efterbeskattningen täcka tiden 1.10.2011–16.8.2013.

Avfallsskattelagen (1126/2010) 1 § 1 mom., 3 § 1 mom. (1126/2010) och 2 mom., 4 §, 5 § (1126/2010) 1 och 2 mom., 6 § 1 mom., 7 § 1 och 2 mom., 9 § (1126/2010) 1 mom., 10 § (1126/2010) 1 mom., 11 § 1 mom., 13 § (1126/2010) samt 15 § 1 mom., 2 mom. och 4 mom.

Punktskattelagen 33 § 1 mom. (182/2010), 34 §, 36 § 1 och 2 mom. samt 37 §

Miljöskyddslagen (86/2000) 28 § 2 mom. 4 punkten

Miljöskyddsförordningen (169/2000) 1 § (1792/2009) 1 mom.

Avfallsskattelagen (495/1996) 2 § (1157/1998) 1 mom. 4 punkten

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi samt justitieråden Leenä Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Janne Aer och Antti Pekkala. Föredragande Stina-Maria Lund.

 
Publicerad 21.11.2018