HFD:2018:159

Barnskydd – Omhändertagande och placering i vård utom hemmet – Hörande av barn – Minderårigt utvecklingsstört barn som fyllt 12 år

Årsboksnummer: HFD:2018:159
Givet: 22.11.2018
Liggarnummer: 5430
Diarienummer: 2337/3/17
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:159

Det var i högsta förvaltningsdomstolen fråga om handläggningen av besvär som gällde omhändertagande och placering i vård utom hemmet av A:s och B:s barn, den numera 16-årige C. Besvär hos högsta förvaltningsdomstolen hade anförts av vårdnadshavarna A och B. C var gravt utvecklingsstörd och han led av autism. Han talade inte, utan uttryckte sig med gester och genom att peka på föremål och saker. Ärendet gällde bland annat huruvida C skulle höras i högsta förvaltningsdomstolen med anledning av besvären som hans föräldrar hade anfört.

Det finns inte i barnskyddslagen eller i annan lagstiftning närmare bestämmelser om hörande av en part i den situationen att en person som har fyllt 12 år, men som är under 18 år, inte kan förstå betydelsen av barnskyddsärendet som gäller honom eller henne själv. Av 14 § 2 mom. i förvaltningslagen och 18 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen framgår däremot att en omyndig person som har fyllt 18 år för själv ensam sin talan i ett ärende som gäller hans eller hennes person, om den omyndiga kan förstå sakens betydelse.

Enligt den utredning som erhållits gällande C:s utvecklingsstörning kunde han inte förstå betydelsen av ärendet som gällde omhändertagande och placering i vård utom hemmet och därmed inte heller betydelsen av besvären som hans föräldrar hade anfört hos högsta förvaltningsdomstolen.

Med beaktande av den sista meningen i 4 § 1 mom. i barnskyddslagen, 21 § i barnskyddslagen och 34 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen avgjorde högsta förvaltningsdomstolen ärendet med anledning av C:s föräldrars besvär utan att höra C. Därför var det inte heller nödvändigt att åt C förordna ett i 87 § i barnskyddslagen avsett biträde. Förutom vad som bestäms i 21 § i barnskyddslagen om ett 12-år fyllt barns rätt att föra sin talan, förs ett minderårigt barns talan i en rättegång enligt 17 § i förvaltningsprocesslagen av barnets vårdnadshavare i dessas egenskap av intressebevakare. När det inte hade framgått att det skulle ha rått någon intressekonflikt mellan C och hans vårdnadshavare var det inte heller nödvändigt att på grund av vårdnadshavarnas jäv med stöd av 19 a § i förvaltningsprocesslagen förordna en intressebevakare åt C för rättegången. Art. 12.1 och 12.2 i FN:s konvention om barnets rättigheter påverkade inte bedömningen.

FN:s konvention om barnets rättigheter art. 12.1 och 12.2

Finlands grundlag 6 § 3 mom.

Barnskyddslagen 4 § 1 mom., 20 § 2 mom., 21 § och 87 § 1 mom.

Förvaltningsprocesslagen 17 §, 18 § 2 mom., 19 a § 1 mom., 34 § 1 och 2 mom.

Förvaltningslagen 14 § 2 mom., 34 § 1 mom. och 2 mom. 5 punkten.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Timo Räbinä, Anne Nenonen, Pekka Aalto och Ari Wirén. Föredragande Helmi Lajunen.

 
Publicerad 22.11.2018