HFD:2018:169

Irakiske medborgaren A hade gjort en ny ansökan om asyl med hänvisning till att han omvänt sig till kristendomen. Migrationsverket hade avvisat ärendet utan prövning som en i 102 § i utlänningslagen avsedd ny ansökan som inte innehåller några sådana nya grunder för att få stanna i landet som påverkar avgörandet av ärendet. I skälen till Migrationsverkets beslut behandlades bland annat på vilka grunder A:s omvändelse inte kunde anses trovärdig. En ny asylintervju ansågs onödig.

Det var ostridigt att A inte tidigare hade åberopat fara på grund av omvändelse till kristendomen, det var med andra ord fråga om en skyddsgrund som inte tidigare hade prövats. Enligt landinformationen om Irak kan omvändelse till kristendomen utgöra en grund för att erhålla internationellt skydd. Migrationsverket borde ha prövat den nya skyddsgrunden och inte avvisat ansökan.

Ärendet gällde ytterligare ändringssökandens yrkande om att beslutet att avvisa honom skulle upphävas och verkställigheten av att avlägsna honom ur landet skulle förbjudas. Ett avvisningsbeslut gällande ändringssökanden hade fattats i samband med Migrationsverkets tidigare beslut om internationellt skydd. Högsta förvaltningsdomstolen prövade yrkandet som en ansökan om återbrytande i enlighet med 63 § i förvaltningsprocesslagen och återbröt avvisningsbeslutet.

Finlands grundlag 9 § 4 mom.

Europeiska människorättskonventionen artikel 3

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 18 och 19.2

Utlänningslagen 87 § 1 mom., 88 § 1 mom., 102 § 1 mom., 103 § 4 punkten och 147 §

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (det så kallade omarbetade förfarandedirektivet), artikel 33.2 d, 40.1–5, 46.1 a och 3

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari och Anne Nenonen. Föredragande Juuso Peltonen.