HFD:2018:176

Förvaltningstvistemål mellan kommuner – Kostnader för barnskydd eller omsorger om utvecklingsstörda – Eftervårdens innehåll – Institutionsvård – Ändring av hemkommun

Årsboksnummer: HFD:2018:176
Givet: 21.12.2018
Liggarnummer: 6089
Diarienummer: 1921/3/16
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:176

Den år 2000 födda A hade varit omhändertagen av grundtrygghetsnämnden i kommunen Y 1.11.2007-1.2.2010. Under omhändertagningen och placeringen i vård utom hemmet framgick det att A långvarigt behövde stöd och rehabilitering för utvecklingsstörda. Vården om A koncentrerades år 2009 till universitetssjukhusets poliklinik för personer med utvecklingsstörning.

Efter att omhändertagandet avslutats började A institutionsvård på rehabiliteringscentret Z enligt programmet för specialomsorger om utvecklingsstörda 7.1.2012. A:s mor B flyttade med sina barn 16.1.2013 från kommunen Y till staden X. A:s institutionsvård fortsatte, men även hans hemkommun ändrades från och med den nämnda tidpunkten från kommunen Y till staden X. Staden X fortsatte A:s långvariga institutionsvård i rehabiliteringscentret Z enligt det program för specialomsorger om utvecklingsstörda som fastställts 16.1.2013.

I sin ansökan i förvaltningstvistemål yrkade staden X i första hand med stöd av 16 a § i barnskyddslagen att kommunen Y åläggs att åt staden X ersätta kostnaderna för A:s institutionsvård från och med 16.1.2013. Staden X yrkade i andra hand att kostnaderna skulle ersättas med stöd av 16 a § (1378/2010) och 42 b § (1378/2010) i socialvårdslagen (719/1987).

Enligt skälen till förvaltningsdomstolens beslut hade A:s behov av institutionsvård från och med januari 2012 grundat sig på hans utvecklingsstörning. Institutionsvården hade ordnats åt honom på basis av programmet för specialomsorger. Den vård som A fick på rehabiliteringscentret för personer med utvecklingsstörning grundade sig inte på ett behov av barnskydd och till denna del var det inte fråga om i barnskyddslagen avsedd eftervård. Kommunen Y var därmed inte skyldig att enligt 16 a § i barnskyddslagen ersätta åt staden X kostnaderna som A:s institutionsvård på rehabiliteringscentret från och med 16.1.2013 hade åsamkat.

A var 12 år när hans familj i januari 2013 flyttade till staden X. A var då på grund av sin utvecklingsstörning på rehabiliteringscentret Z. Med beaktande av A:s unga ålder och det att enligt 2 § i lagen om hemkommun är en persons hemkommun den kommun som han eller hon på grund av sina familjeförhållanden har den fastaste anknytningen till, var det i ärendet inte fråga om en i 16 a § (1378/2010) i socialvårdslagen (719/1987) avsedd situation. Staden X hade därmed inte heller med stöd av den nämnda lagens 42 § (1378/2010) rätt att av kommunen Y få ersättning för A:s institutionsvård.

Barnskyddslagen 16 a § 1 mom., 75 § 1 mom. och 76 § 1 mom.

Socialvårdslagen (710/1987) 16 a § (1378/2010) ja 42 b § (1378/2010) 1 mom.

Lagen om hemkommun 2 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Timo Räbinä, Anne Nenonen och Pekka Aalto. Föredragande Marja-Liisa Judström.

 
Publicerad 21.12.2018