HFD:2018:8

Barnskydd – Begränsning av kontakterna – Påvisande av rusmedelsfrihet

Årsboksnummer: HFD:2018:8
Givet: 28.1.2019
Liggarnummer: 225
Diarienummer: 2534/3/16
ECLI: ECLI:FI:HFD:2018:8

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att 62 § 2 mom. i barnskyddslagen ger myndigheten en tillräcklig på lag baserad grund att som ett villkor för att kunna träffa barnet kräva att föräldern eller en annan närstående person vid behov påvisar att kontakten med barnet inte åsamkar i momentet avsedd fara för barnet eller för andra personer. Myndigheten kan ålägga föräldern en sådan här förhandsskyldighet om det finns en objektiv grund för det, som till exempel myndighetens vetskap om förälderns rusmedelshistoria. Det är förälderns sak att tillhandahålla en sådan utredning med hjälp av vilket myndigheten kan försäkra att kontakten kan ske i enlighet med barnskyddslagen med beaktande av barnets bästa. En sådan här åläggning att redogöra för sin rusmedelsfrihet innebär inte att personer förpliktigas att genomgå en kroppsbesiktning. 62 § i barnskyddslagen tolkas på det ovan nämnda sättet i syfte att skydda barnets grundläggande och mänskliga rättigheter, för vilkas tryggande barnskyddslagen i allmänhet och dess bestämmelser som gäller begränsningsåtgärder i synnerhet har stadgats. Med beaktande av den utredning som fanns tillhanda när beslutet om begränsningen av kontakterna fattades hade det kunnat fattas beslut om att föräldern måste påvisa sin rusmedelsfrihet med ett rusmedelstest före han träffade barnet.

Barnskyddslagen 62 § 2 mom.

Omröstning 4 – 4

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Timo Räbinä, Anne Nenonen, Pekka Aalto och Ari Wirén. Föredragande Anne Rautiainen.

 
Publicerad 28.1.2019