HFD:2019:35

A hade använt fordonet i sin ägo i trafiken i strid med den på förhand gjorda skriftliga anmälan till försäkringsbolaget, under en tid då försäkringsavtalet i och för sig var i kraft men då fordonet enligt anmälan tagits ur trafiken. På grund av att fordonet använts i trafiken hade försäkringsbolaget påfört A en i 16 § 1 mom. i trafikförsäkringslagen (279/1959) avsedd gottgörelse som skulle erläggas till försäkringsbolaget.

A hade dessutom i strafforderförfarande dömts till bötesstraff för förfarande i strid med användningsförbudet av ett fordon som avställts (fordonsförseelse) med stöd av 8 § 1 mom. och 96 § 1 mom. 3 punkten i fordonslagen.

Med beaktande av att rätten att kräva gottgörelse grundade sig på ett avtalsförhållande mellan parterna och att gottgörelsen skulle erläggas till försäkringsbolaget och inte till ett offentligrättsligt samfund, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att den nämnda, i 16 § i trafikförsäkringslagen avsedda gottgörelsen skulle anses till sitt huvudsakliga innehåll utgöra en avtalsrättslig betalningspåföljd. Trots den offentligrättsliga karaktären av försäkringsplikten som ingår i trafikförsäkringen och att det om gottgörelsen och dess högsta belopp föreskrivits i lag, samt att en gottgörelse är verkställbar utan dom eller beslut och att beslut om gottgörelse kan överklagas enligt den ordning som gäller förvaltningsrättskipningen, skulle gottgörelsen inte anses utgöra en sådan administrativ påföljd av straffkaraktär, som när det gäller förbudet mot dubbelbestraffning enligt principen om ne bis in idem, borde ha tagits i beaktande vid bedömningen av dess och det straffrättsliga bötesstraffets samverkan.

Europeiska människorättskonventionens 7:e tilläggsprotokoll, artikel 4

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 50

Finlands grundlag 22 §

Europaparlamentets och rådets direktiv (2009/103/EG) om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet artikel 3.1–2 och artikel 27

Trafikförsäkringslagen (279/1959) 2 § 3 punkten, 15 § 1 mom., 16 § 1 mom. och 19 § 1 mom.

Lagen om försäkringsavtal 1 § (426/2010) 1 och 2 mom.

Fordonslagen 8 § 1 mom. (233/2007) och 96 § 1 mom. 3 punkten (226/2009)

Europeiska människorättsdomstolens domar Engel m.fl. mot Nederländerna 8.6.1976, Zolotukhin mot Ryssland 10.2.2009, Ruotsalainen mot Finland 16.6.2009

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Timo Räbinä och Antti Pekkala. Föredragande Kari Nieminen.