HFD:2019:97

Ärendet gällde frågan om en stiftelse vars syfte var att främja miljöskydd hade besvärsrätt över regionförvaltningsverkets beslut genom vilket regionförvaltningsverket med stöd av vattenlagen hade beviljat tillstånd för två naturgasrör att placeras på havsbottnen och för deras användande inom Finlands ekonomiska zon. Den ändringssökande stiftelsens stadgeenliga verksamhetsområde var Polen och övriga länder.

Enligt ordalydelsen i 15 kap. 2 § 2 punkten i vattenlagen och lagens förarbeten ska en i bestämmelsen avsedd organisations verksamhetsområde bedömas utgående från organisationens stadgar. Enligt bestämmelsen ska de i det överklagade ärendet avsedda miljökonsekvenserna uppträda inom detta verksamhetsområde.

Definieringen av den ändringssökande stiftelsens verksamhetsområde kunde med beaktande av vattenhushållningsprojektets placering och influensområde anses motsvara syftet med stiftelsens verksamhet och dess egentliga verksamhet. Förvaltningsdomstolen hade inte, då den bedömde besvärsrätten enligt 15 kap. 2 § 2 punkten i vattenlagen, kunnat anse att stiftelsens stadgeenliga verksamhetsområde endast var Polen. Bestämmelsens ordalydelse skulle inte tolkas restriktivt heller med beaktande av artikel 9.2 i Århuskonventionen och den i konventionen eftersträvade omfattande besvärsrätten och unionens domstols rättspraxis gällande miljöorganisationers besvärsrätt i ärenden som gäller unionens miljölagstiftning.

Förvaltningsdomstolens beslut varmed stiftelsens besvär hade avvisats, upphävdes. Högsta förvaltningsdomstolen prövade de till förvaltningsdomstolen inlämnade besvären och avslog dem.

Vattenlagen (587/2011) 15 kap. 2 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Jaakko Autio och Pekka Aalto samt miljösakkunnigråden Rauno Pääkkönen och Anna-Liisa Kivimäki. Föredragande Tuire Taina.