HFD:2020:24

Frågan i högsta förvaltningsdomstolen gällde om regionförvaltningsverket i det beviljade miljötillståndet hade kunnat meddela tillståndsvillkor om sådant som i tillståndsansökan hade framförts som en beskrivning av verksamheten eller som baserade sig på en bestämmelse lagen eller en bestämmelse i statsrådets förordning som getts med stöd av lagen.

Syftet med tillståndsbestämmelserna var att garantera verksamhetens lagenlighet och utgöra en grund för tillsynen över verksamheten. Genom att meddela tillståndsvillkor är det möjligt att skapa förutsättningar för att bevilja tillstånd för en verksamhet som inte utan dessa villkor kunde få miljötillstånd. Uppgifterna i tillståndsbeslutets recit bildade tillsammans med tillståndsvillkoren och beslutsskälen en helhet, vilket skulle beaktas i ärendets bedömning. Varken i miljöskyddslagen (86/2000) eller i miljöskyddsförordningen (169/2000) hade explicit förbjudits tillståndsvillkor om frågor som regleras i förordningen.

Tillståndsmyndigheten hade på grund av de flexibla bestämmelserna i lagen och förordningen prövningsrätt gällande om ett tillståndsvillkor krävdes om en fråga som framgick ur tillståndsansökan och beslutets recit. Detta gällde på motsvarande sätt möjligheten att meddela ett tillståndsvillkor om något som band verksamhetsutövaren också utan ett villkor direkt med stöd av förordningen. Orsaker till att meddela dylika villkor kan vara till exempel att säkerställa förutsättningarna för beviljande av tillstånd eller att lösa problem som hänför sig till oklarheter i förordningens tillämpning. Även ett förtydligande som gäller tillsynen över miljötillståndet kan förutsätta att det meddelas villkor om frågor som framgår ur verksamhetsutövarens tillståndsansökan.

Med beaktande bland annat av att verksamhetsutövaren enligt 89 § 1 mom. i den nya miljöskyddslagen (527/2014) får ansöka om ändring av tillstånd, och regionförvaltningsverkets behörighet i första instans avseende tillståndsprövningen, ledde en upprepning av förordningen i tillståndsvillkoren inte till en oskälig situation för verksamhetsutövaren, ens om miljöskyddskraven senare lindrades genom en ändring av förordningen.

Det hade i ärendet inte visats att de tillståndsvillkor som var föremål för besvären inte gällde miljöskydd eller behandling av avfall eller ordnande av avfallshantering. Regionförvaltningsverket hade inte missbrukat sin prövningsrätt och dess beslut var inte lagstridigt.

Miljöskyddslagen (86/2000) 41 §, 42 § och 43 §

Miljöskyddsförordningen (169/2000) 18–20 §

Se. HD 2019:102 och HFD 2017:76

Ärendet har avgjorts av president Kari Kuusiniemi, justitieråden Mika Seppälä, Jaakko Autio, Monica Gullans och Pekka Aalto samt miljösakkunnigråden Olli Dahl och Anna-Liisa Kivimäki. Föredragande Irene Mäenpää.