HFD:2020:37

Migrationsverket hade avslagit A:s ansökan om internationellt skydd. Med anledning av A:s besvär hade förvaltningsdomstolen enligt beslutsdelen i sitt beslut upphävt Migrationsverkets beslut och återförvisat ärendet för ny behandling. Enligt skälen i förvaltningsdomstolens beslut hade ärendet återförvisats för beviljande av alternativt skydd åt A. Det framgick inte entydigt av skälen att besvären hade förkastats till den del de gällde asyl.

Migrationsverket hade vid omprövningen av ärendet beslutat att A inte beviljas asyl i Finland. Migrationsverket hade med samma beslut beviljat A uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd. Enligt den besvärsanvisning som fogats till Migrationsverkets beslut kunde besvär över beslutet anföras hos förvaltningsdomstolen.

Förvaltningsdomstolen hade i sitt nya beslut, som den fattat med anledning av A:s besvär, undanröjt Migrationsverkets ovan nämnda beslut till den del Migrationsverket vid omprövningen av ärendet hade avslagit A:s ansökan om beviljande av asyl. Förvaltningsdomstolen hade undanröjt den besvärsanvisning som fogats till Migrationsverkets beslut och avvisat A:s besvär utan prövning. Enligt skälen till förvaltningsdomstolens beslut hade ärendet som gällde beviljande av asyl åt A avgjorts lagkraftigt med förvaltningsdomstolens tidigare beslut och Migrationsverket hade inte kunnat behandla A:s ansökan gällande asyl på nytt.

Högsta förvaltningsdomstolen fäste uppmärksamhet vid att det av ett förvaltningsrättskipningsbeslut entydigt måste framgå vad beslutets slutsats är. Detta är av betydelse för beslutets verkställighet och parternas rättskydd men även för besvärstillståndsskedet. I det ifrågavarande fallet var beslutsdelen och skälen till beslutet inbördes motstridiga.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att vid prövningen av villkoren för internationellt skydd ska beaktas såväl sökandens personliga risk för förföljelse, skada eller hot som hemregionens allmänna säkerhetsläge. Risken för förföljelse och därmed grunden för asyl kan uppstå även efter att sökanden lämnat sitt hemland och det är även möjligt att framföra nya grunder för internationellt skydd efter besluten som fattats med anledning av ansökan. Emedan det har kunnat ske ändringar i sökandens personliga omständigheter eller i hemlandet, som är av betydelse vid bedömningen av behovet av internationellt skydd, efter förvaltningsdomstolens beslut och eftersom beviljande av asyl är primärt i förhållande till uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd, bör Migrationsverket, vid omprövningen av ett ärende som återförvisats från domstolen, kunna beakta de omständigheter som råder oberoende av hur domstolen har bedömt villkoren för internationellt skydd i sitt eget beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade även att ett för parten negativt beslut gällande internationellt skydd inte annars heller uppnådde sådan rättskraft som i sig skulle ha hindrat ärendets omprövning.

Med beaktande av ovanstående hade Migrationsverket inte förfarit lagstridigt då Migrationsverket hade avgjort ärendet angående A:s behov av internationellt skydd på nytt även till den del det gällde asyl. Därmed skulle förvaltningsdomstolen inte ha bordat undanröja Migrationsverkets beslut eller den besvärsanvisning som fogats till beslutet. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och ärendet återförvisades till förvaltningsdomstolen för ny behandling.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari, Jaakko Autio, Pekka Aalto, Monica Gullans och Tero Leskinen. Föredragande Jenny Rebold.