HFD:2020:52

Bygglov hade sökts för byggande av en värmecentralsbyggnad omfattande en våningsyta om 1 394 kvadratmeter på en 3 888 kvadratmeter stor tomt inom ett område där detaljplanen trätt i kraft 1980. Enligt ansökan skulle, med undantag för en på tomten befintlig byggnad omfattande en våningsyta om 357 kvadratmeter, de övriga byggnaderna på tomten rivas. Stadsstyrelsen ansåg att värmecentralen inte till sin storlek och funktion passade in på området och konstaterade detaljplanen för tomtens del vara föråldrad.

Tomten var centralt belägen i en förort med våningshus. Med beaktande av värmecentralens funktion och byggnadens höjd hade det i ansökan avsedda byggandet en väsentlig betydelse för områdesanvändningen och miljöbilden.

Enligt detaljplanen fick på tomten byggas servicebyggnader med högst två våningar och en sammanlagd våningsyta om 1 944 kvadratmeter. Av tomtens byggrätt var tillsvidare under hälften utnyttjad. Tomten hade i detaljplanen anvisats för från närområdets markanvändning avvikande ändamål. På tomtens ena sina fanns en tomt som tillhörde ett kvartersområde för bostadsvåningshus, på en sida ett parkområde och på två sidor gatuområden. Kvartersområdet för servicebyggnaderna hängde varken funktionellt eller annars direkt samman med de kringliggande områdena. Detaljplanen kunde för tomtens del fortfarande anses vara till en betydande del ogenomförd och utgöra en ändamålsenlig helhet med tanke på bedömningen av detaljplanens aktualitet.

Stadsstyrelsen hade med stöd av 60 § 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen kunnat vidta åtgärder för en bedömning av detaljplanens aktualitet för tomtens del.

Markanvändnings- och bygglagen 20 § 1 mom., 51 § 1 mom., 53 § 1 mom., 60 § 1 och 2 mom. samt 61 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Mika Seppälä, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari och Pekka Aalto. Föredragande Mikko Rautamaa.