10.12.2013/3862

Vid sidan av annan utbildning ordnade en stiftelse med tillstånd av undervisningsministeriet sådan yrkesinriktad tilläggsutbildning som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998). Enligt lagen om finansiering av utbildning och kulturverksamhet (635/1998) fick stiftelsen ett statligt understöd, som täckte cirka 90 procent av kostnaderna för utbildningen. Återstående 10 procent täcktes med registrerings- och examensavgifter som studerandena betalade till stiftelsen.

Den fråga som domstolen hade att avgöra var om stiftelsen skulle betala mervärdesskatt för eget bruk av tjänster som avser fastighetsinnehav när stiftelsen i fastigheter som användes för den yrkesinriktade tilläggsutbildningen med egen personal utförde tjänster avseende fastighetsinnehav.

Med beaktande av den verkan som mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG har vid tolkningen, skulle mervärdesskatt för eget bruk av tjänster avseende fastighetsinnehav betalas endast när fastigheten användes för ekonomisk verksamhet som avses i mervärdesskattedirektivet eller rörelse som avses i mervärdesskattelagen och som är befriad från skatt med stöd av en specialbestämmelse i mervärdesskattedirektivet eller mervärdesskattelagen. De avgifter som studerandena betalade ansågs hänföra sig direkt och omedelbart till de utbildningstjänster som stiftelsen utförde och avgifterna ansågs vara vederlag som stiftelsen debiterade för utbildningstjänsterna. När man emellertid tog hänsyn till hur anspråkslösa dessa avgifter var i förhållande till kostnaderna för utbildningen samt att cirka 90 procent av kostnaderna täcktes med lagstadgat statligt understöd, ansågs de avgifter som stiftelsen fick av studerandena inte vara någon faktisk motprestation för de tjänster som stiftelsen utförde, så att stiftelsens verksamhet till denna del skulle betraktas som ekonomisk verksamhet. Stiftelsen skulle därför inte betala skatt för eget bruk av tjänster avseende fastighetsinnehav till den del som tjänsterna avseende fastighetsinnehav hänförde sig till fastigheter som användes i den yrkesinriktade tilläggsutbildningen. I sitt beslut, som högsta förvaltningsdomstolen gav med anledning av stiftelsens ansökan om återbäring, tog domstolen inte ställning till vilken betydelse beslutet hade för beloppet av den skatt som stiftelsen betalat för eget bruk av tjänster avseende fastighetsinnehav, utan återvisade ärendet till Skatteförvaltningen för ny handläggning. Omröstning 4–1.

Ansökningar om återbäring av mervärdesskatt för räkenskapsperioderna 1.1 – 31.12.2006, 1.1.–31.12.2007 och 1.1.–31.12.2008.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten och 2 mom., samt 4, 32 och 39 §

Rådets direktiv 2006/112/eg om ett gemensamt system för mervärdesskatt artiklarna 2, 9, 26, 27 och 132

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Matti Halén, Eila Rother, Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä och Mikko Pikkujämsä. Föredragande Marita Eeva.