1.2.2018/424

Omhändertagande – Förutsättningar för omhändertagande – Våld inom familjen – Hot om våld inom familjen – Straffrättslig bedömning – Vård utom hemmet – Plats för vård utom hemmet – Beaktande av kulturell bakgrund – Socialväsendets skyldighet att vidta åtgärder

Givet: 1.2.2018
Liggarnummer: 424
Diarienummer: 1847/3/16

Den ändringssökandes barn hade tillsammans med sina två syskon omhändertagits på grund av hot om våld mellan föräldrarna och hade placerats i vård utom hemmet under sådana förhållanden i vilka barnet inte hade en möjlighet att upprätthålla eller utveckla sina kunskaper i det språk som föräldrarna talade och som användes inom familjen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det enligt 40 § 1 mom. i barnskyddslagen inte förutsattes att barnets hälsa eller utveckling redan skulle ha äventyrats, utan hot om äventyrande utgjorde en tillräcklig grund för omhändertagande av barnet och placering i vård utom hemmet. När det i ansökan om omhändertagande hade angivits hot om våld inom familjen som riskfaktor, förutsatte ett beslut om omhändertagande inte att det skulle ha lagts fram motsvarande bevisning gällande våld inom familjen som krävs för konstaterande av straffrättsligt ansvar. Barnets bästa och hans eller hennes rätt till en trygg uppväxtmiljö samt fysisk och psykisk integritet skulle nödvändigt tryggas även om beviskraven enligt straffprocessen inte kunde anses uppfyllda gällande våld inom familjen men om det enligt samstämmiga, av flera aktörer erhållna barnskyddsanmälningar eller annan utredning framgick sådan instabilitet i barnets uppväxtmiljö som berodde på våld inom familjen eller rädsla för våld inom familjen som hotade att allvarligt äventyra barnets hälsa eller utveckling.

Vid bedömningen av barnets bästa skulle uppmärksamhet enligt 4 § 2 mom. i barnskyddslagen fästas bland annat vid hur olika åtgärdsalternativ och lösningar garanterar barnet nära och fortgående mänskliga relationer samt hänsyn till språklig, kulturell och religiös bakgrund. Vid valet av plats för vård utom hemmet skulle hänsyn i mån av möjlighet tas till barnets språkliga, kulturella och religiösa bakgrund. Av bestämmelserna i barnskyddslagen samt rätten till respekt för familjelivet enligt artikel 8 i Europeiska människorättskonventionen och barnets rätt att upprätthålla ett personligt förhållande och direkt kontakt med föräldrarna enligt artikel 9 punkt 3 i konventionen om barnets rättigheter följde att ansvaret att beakta barnets språkliga, kulturella och religiösa bakgrund inte kunde lämnas enbart åt barnets föräldrar utan att även barnskyddet i detta hänseende hade en skyldighet att vidta aktiva åtgärder.

Barnskyddslagen 1, 4, 40 och 50 §

Europeiska människorättskonventions artikel 8

FN:s konvention om barnets rättigheter artikel 9 punkt 3

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta och Taina Pyysaari. Föredragande Kristina Björkvall.

 
Publicerad 1.2.2018