Högsta förvaltningsdomstolens utlåtanden om ändring av barnskyddslagen och mark³användnings- och bygglagen

Det utlåtande som justitieministeriet begärt berör barnskyddslagens bestämmelser om sökande av ändring hos högsta förvaltningsdomstolen. I utkastet till proposition föreslås att 92 § i barnskyddslagen ska ändras så att ändring i barnskyddsärenden ska få sökas hos högsta förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Detta ska gälla alla de ärenden som avses i barnskyddslagen.

Högsta förvaltningsdomstolen anser att den föreslagna reformen är nödvändig och hoppas att den genomförs så snabbt som möjligt.

Utlåtande till justitieministeriet om ett utkast till proposition med förslag till ändring av 92 § i barnskyddslagen H 302/16 (på finska)

I sitt utlåtande till miljöministeriet har högsta förvaltningsdomstolen framfört synpunkter om bland annat förslagen att generalplaner ska få användas som grund för bygglov och att närings-, trafik- och miljöcentralernas tillsynsuppgifter och rätt att söka ändring ska begränsas.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det är viktigt att reformerna genomförs så att förhållandet mellan olika typer av planer inte blir oklart och att förutsättningarna för att använda en generalplan som grund för bygglov definieras på ett exakt sätt. Det gäller också att observera att önskan att införa större rörelsefrihet och smidighet i en situation där en generalplan som normalt ska styra planläggningen har blivit föråldrad innebär ett avsteg från systematiken i markanvändnings- och bygglagen. Bestämmelserna om avvikelser och undantag ska vara entydiga och exakta till sitt innehåll. Detta krav tillgodoses inte tillräckligt väl i miljöministeriets förslag till proposition.

Miljöministeriet föreslår också att närings-, trafik- och miljöcentralernas tillsynsuppgifter ska begränsas så att centralerna i fortsättningen ska utöva tillsyn över kommunernas områdesanvändning och byggande endast när avgörandena har verkningar på riksnivå eller betydande verkningar på landskapsnivå. Högsta förvaltningsdomstolen anser det inte motiverat att understöda en ändring som skulle innebära att det i enskilda fall skulle bli beroende av tolkning och vara oklart om en NTM-central har rätt att anföra besvär i ett enskilt mål. Om NTM-centralernas besvärsrätt inskränks, är det särskilt viktigt att avgränsningen är tydlig och entydig. Oklarhet om besvärsrättens existens leder lätt till att en process drar ut på tiden och målet återvisas för ny handläggning, till exempel om den regionala förvaltningsdomstolen har haft en annan uppfattning om besvärsrätten än vad högsta förvaltningsdomstolen sedermera har.

Utlåtande till miljöministeriet över ett utkast till proposition med förslag till ändring av markanvändnings- och bygglagen H 256/16 (på finska)

Högsta förvaltningsdomstolen ger årligen ministerierna många utlåtanden om planerade lagstiftningsreformer som berör förvaltningsrättskipningen. I sina utlåtanden fokuserar domstolen särskilt på frågor som gäller rättsskydd och ändringssökande.

Kontaktinformation:
Jaana Lappalainen, kommunikationschef, 050 308 7574