HFD:2013:71

En förening hade omorganiserat sin verksamhet år 2003, varvid huvudparten av föreningens affärsverksamhet genom verksamhetsöverlåtelse överförts på X Ab. Föreningen hade ägt samtliga aktier i X Ab fram till 2007, då några städer hade förvärvat sammanlagt 30 procent av aktierna. Efter verksamhetsöverlåtelsen hade föreningens verksamhetsledare och kansliföreståndare förblivit anställda av föreningen, som hade sålt deras arbetsinsats (deltid) till X Ab. I inkomstbeskattningen hade föreningen alltsedan den bildades och även efter verksamhetsöverlåtelsen betraktats som ett sådant allmännyttigt samfund som avses i 22 § i inkomstskattelagen.

Föreningen ägde två fastigheter jämte byggnader, som hade förblivit i föreningens ägo i samband med bolagiseringen av föreningens rörelse. Lokalerna i dessa fastigheter hade föreningen till största delen hyrt ut till X Ab skatteåren 2004–2008.

Förvaltningsdomstolen ansåg att trots omorganiseringen av näringsverksamheten rådde det enligt rätts- och beskattningspraxis inte något sådant koncernförhållande eller funktionellt samband mellan föreningen, som bedrev allmännyttig verksamhet, och X Ab, att den omständigheten att X Ab bedrev affärsverksamhet i fastigheter som bolaget hade hyrt av föreningen skulle innebära att det vore fråga om att föreningen indirekt använde sina fastigheter till att främja näringsverksamhet på det sätt som avses i 53 § 1 mom. i lagen om beskattning av näringsverksamhet. Uthyrningen hade för föreningen karaktären av placeringsverksamhet, med vilken föreningen hade strävat efter att täcka utgifterna för sin allmännyttiga verksamhet. Vid beskattningen för åren 2004–2008 skulle fastigheterna därför inte hänföras till den inkomstkälla som föreningens näringsverksamhet utgjorde, utan till den personliga inkomstkällan. Högsta förvaltningsdomstolen ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut. Skatteåren 2004–2008.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 1 §, 2 § och 53 § 1 mom.
Inkomstskattelagen 23 § 1 mom.