HFD:2013:83

Miljötillstånd hade beviljats för utbyggnaden av en ladugård. Sökanden hade för avsikt att bygga en ny lösdriftsladugård, en ny svämbrunn och plansilon bredvid existerande gårdscentrum, som var beläget på ett strandområde.

På området gällde en stranddelgeneralplan med rättsverkningar. Enligt tillståndsansökan skulle lösdriftsladugården placeras omedelbart bredvid sökandens gårdscentrum, på ett område som i strandgeneralplanen anvisats som landskapsmässigt värdefullt åkerområde (MA). Enligt en planbestämmelse var området avsett för idkande av jordbruk. Fritidsbebyggelse eller byggnader för stadigvarande boende fick inte förläggas till strandzonen, vars byggrätt hade överförts till RA-, AM-, RM och AP-områden. Utanför strandzonen var byggande av glesbygdskaraktär tillåten. Nya byggnader på området skulle placeras så att enhetliga åkerfält inte splittrades eller odlingsförhållandena på området annars försvårades. För byggnader som betjänade jordbruket och näringar som lämpligen kunde förenas med jordbruk hade i delgeneralplanen anvisats områden för gårdscentrum (AM), bland annat på den plats där sökandens gårdscentrum var beläget. Enligt utredningen i ärendet hade de AM-områden som anvisats i delgeneralplanen när denna antogs år 2001 blivit alltför små för gårdens utrymmesbehov, med hänsyn till den utveckling som därefter skett inom jordbruket. Det område på sökandens gårdsbrukslägenhet som försetts med beteckningen AM var redan fullt bebyggt.

Ärendet gällde byggnader och förråd som betjänade jordbruket och som av ovan nämnda skäl inte kunde placeras på det område som i delgeneralplanen hade reserverats för sådana. Splittring av enhetliga åkerfält och försvårande av områdets odlingsförhållanden kunde i enlighet med ifrågavarande bestämmelser i planen undvikas om man placerade ladugården jämte gödsel- och foderlager möjligast nära de existerande byggnaderna på gårdscentrum, vilka låg bredvid platsen där verksamheten enligt ansökan skulle placeras. Den exakta platsen för ladugården och förråden skulle avgöras i det förfarande om vilket bestäms i markanvändnings- och bygglagen. På området fanns ingen gällande detaljplan.

Av dessa orsaker kunde det anses att det i en plan med rättsverkningar angivna användningsändamålet samt planbestämmelserna för området vid valet av plats för verksamheten hade beaktats så som förutsätts i 6 § 2 mom. i miljöskyddslagen. Tillståndsbeslutet borde därför inte ha upphävts och ansökan borde inte ha avslagits på den grunden att det skulle ha stått i strid med planläggningen för området att ordna verksamheten på det sätt som avsågs i beslutet och ansökan.

Vasa förvaltningsdomstols beslut upphävdes och regionförvaltningsverkets beslut att bevilja miljötillståndet sattes i kraft.

Miljöskyddslagen 6 § och 42 § 2 mom.