HFD:2013:84

Ett kommanditbolag hade till sin ansvariga bolagsman A betalat kilometerersättningar för resor mellan bostaden och arbetsplatsen skatteåren 2007 och 2008. Vid beskattningen ansåg beskattaren att kilometerersättningarna inte kunde betraktas som skattefria resekostnadsersättningar som avses i 71 och 72 § i inkomstskattelagen, utan som A:s förvärvsinkomst.

Förvaltningsdomstolen avslog A:s besvär, i vilka han yrkat att kilometerersättningarna skulle betraktas som skattefria på den grunden att resorna hade skett till ett särskilt arbetsställe. Förvaltningsdomstolen ansåg dock att när A inte alls hade tagit ut penninglön från kommanditbolaget och kommanditbolaget i sin bokföring inte hade behandlat den förmån som utbetalats till A för resorna mellan hans bostad och egentliga arbetsplats som lön genom att verkställa förskottsinnehållning på beloppen, skulle förmånen betraktas som en vinstutdelningpost, som inte utgjorde skattepliktig inkomst för A.

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt överklagade förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen, som ansåg att det avgörande var huruvida prestationerna i bolagets bokföring hade betraktats som prestationer till en löntagare. I detta fall hade kilometerersättningarna i bolagets bokföring och vid beskattningen dragits av som utgifter för bolaget. De hade även noterats i lönebokföringen och i arbetsgivarens årsanmälan. De prestationer som bolaget gjort till A skulle betraktas som lön och inte som vinstutdelning. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft skatterättelsenämndens beslut och den verkställda beskattningen till den del som den överklagats.

Skatteåren 2007 och 2008.

Inkomstskattelagen 16 § 1 mom., 29 § 1 mom., 61 § 2 mom., 71 § 1 mom. samt 72 § 1 och 3 mom.