HFD:2014:115

En miljönämnd hade beviljat tillstånd för en betongstation på en plats som enligt detaljplanen låg på ett kvartersområde för industri- och lagerbyggnader (TTV-7). Till platsen för betongstationen ledde en gata, som på ena sidan gränsade till området för verksamheten i fråga och till kvartersområdet för industri- och lagerbyggnader och på andra sidan till ett kvartersområde för industri- och lagerbyggnader som inte orsakar miljöstörningar (TY-5), där bostäder som behövdes för verksamheten behövliga bostäder kunde placeras.

Frågan gällde prövningen av förutsättningarna för beviljande av miljötillstånd samt i vilken mån den trafik som verksamheten medförde skulle beaktas vid tillståndsprövningen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att till prövning av miljötillstånd i princip inte hör att beakta allmänna miljöolägenheter på ett område som verksamhetsutövaren inte direkt är ansvarig för och som anvisats för allmän trafik. Vid bedömningen av förutsättningarna för att bevilja tillstånd gäller det att förvissa sig om att verksamheten inte i sig eller tillsammans med andra verksamheter får sådana följder som är förbjudna i lag. Härvid ska vid tillståndsprövningen beaktas också bakgrundsbullret på området samt bland annat trafikbullret. Om trafiken på en allmän väg till stor del förorsakas enbart av den tillståndspliktiga verksamheten, ska trafiken på de områden som ligger nära den egentliga verksamheten beaktas från fall till fall. På ett detaljplaneområde är det gatuhållaren som bär ansvaret för att gatan dammar och som därför är den som ska förvissa sig om att gatans konstruktion och underhåll motsvarar dess användning. Trafiken ska vid tillståndsprövningen beaktas endast till den del som det överhuvudtaget är fråga om förorening av miljön till följd av trafiken. Det råder inte något samband mellan trafiksäkerheten på vägar och gator och den förorening som en verksamhet kan förorsaka, varför trafiksäkerheten inte kan beaktas i tillståndsprövningen.

Verksamheten vid betongstationen ökade trafikmängderna och de olägenheter som trafiken förorsakade på området. Med beaktande av uppgifterna i den approximation av trafiken som fogats till tillståndsansökan, planläggningen av området samt den bestämmelse om gränserna för bullernivån som tagits in i miljötillståndet kunde ökningen av trafiken och den höjning av bullernivån som denna medförde inte anses medföra sådant oskäligt besvär som avses i 42 § 1 mom. 5 punkten i miljöskyddslagen och 17 § i lagen angående vissa grannelagsförhållanden.

Miljöskyddslagen 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 6 §, 28 § 1 mom., 41 §, 42 § och 43 §

Lagen angående vissa grannelagsförhållanden 17 §