HFD:2017:175

A Abp hade som underleverans köpt godstransporttjänster av de estniska bolagen B Oü och C Oü. B Oü:s fortlöpande fakturering för åren 2007–2014 var sammanlagt cirka 3,1 miljoner euro och C Oü:s motsvarande fakturering för åren 2008–2014 var sammanlagt cirka 4,3 miljoner euro. Transporterna hade körts mellan Baltikum och Finland, Baltikum och Sverige, Sverige och Finland samt Finland och övriga Europa. Företaget hade inhämtat de utredningar och intyg som avses i 5 § 1 momentet 1–5 punkterna i beställarsansvarslagen delvis sent och delvis helt försummat att inhämta ifrågavarande utredningar.

Regionförvaltningsverket hade påfört A Abp försummelseavgifter om 10 500 euro och 11 500 euro. Vid bedömningen av försummelseavgiftens storlek hade regionförvaltningsverket som grund använt den sammanlagda faktureringen för respektive underleverantör.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den i 2 § 1 momentet 2 punkten i beställaransvarslagen avsedda begränsningen enligt vilken lagen tillämpas endast på arbete som utförts i Finland gällde även transporttjänster som utförts på basis av underleveransavtal. Därmed tillämpades beställaransvarslagen på A Abp:s till den normala verksamheten hörande godstransporttjänster som köpts som underleverans av B Oü och C Oü endast till den del tjänsterna utfördes i Finland.

Vid bedömningen av om gränsvärdet 7 500 euro som avses i tillämpningsområdet enligt 4 § (1233/2006) 1 momentet 2 punkten i beställaransvarslagen överskridits samt vid bestämmandet av försummelseavgiftens storlek, skulle helhetsvärdet av underleveransavtalet som gäller transporttjänster granskas till den del underleverantörens fakturering hänförde sig till transporttjänster som utförts i Finland. Eftersom förvaltningsdomstolen och regionförvaltningsverket i sina beslut hade granskat avtalens helhetsvärde men inte strävat efter att precisera eller bedöma den del av arbetet som utförts i Finland upphävdes förvaltningsdomstolens och regionförvaltningsverkets beslut och försummelseavgifterna som påförts företaget slopades samt ärendet återvisades till regionförvaltningsverket för ny prövning.

Lag om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft 2 § 1 momentet 2 punkten, 4 § (1233/2006) 1 momentet 2 punkten och 2 momentet, 9 § (1233/2006) 3 och 4 momentet

Beslut som överklagas

Vasa förvaltningsdomstol 28.11.2016 nummer 16/0529/1

Ärendets tidigare handläggning

Regionförvaltningsverkets ansvarsområde för arbetarskyddet i Södra Finland har påfört A Abp att betala en försummelseavgift på 10 500 euro i anslutning till det avtal om underleverans som bolaget har ingått med C Oü och en försummelseavgift på 11 500 euro i anslutning till det avtal om underleverans som bolaget har ingått med B Oü. Försummelseavgifterna är sammanlagt 22 000 euro.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Vasa förvaltningsdomstol har med sitt överklagade beslut avslagit A Abp:s besvär.

Förvaltningsdomstolen har anfört följande skäl för sitt beslut:

Motivering

Lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (nedan beställaransvarslagen) tillämpas enligt 2 § 1 momentet i nämnda lag på beställare

1) som i Finland anlitar hyrda arbetstagare, eller

2) i vars arbetslokaler eller på vars arbetsställen i Finland sådana arbetstagare arbetar som är anställda hos en arbetsgivare som har ingått underleverantörsavtal med beställaren och vars arbetsuppgifter anknyter till sådana arbetsuppgifter som normalt utförs i beställarens verksamhet eller transporter som anknyter till beställarens normala verksamhet.

Enligt 4 § (1233/2006) 1 momentet i beställaransvarslagen tillämpas denna lag inte om

1) arbete som utförs av hyrda arbetstagare fortgår sammanlagt högst 10 arbetsdagar, eller om

2) värdet av vederlaget för ett i 2 § 1 momentet 2 punkten avsett underleverantörsavtal utan mervärdesskatt understiger 7 500 euro.

Enligt 5 § (1233/2006) 1 momentet i samma lag skall beställaren innan denne ingår ett avtal om anlitande av en hyrd arbetstagare eller arbete som baserar sig på ett underleverantörsavtal av avtalsparten begära och denne till beställaren lämna

1) en utredning om huruvida företaget är infört i förskottsuppbördsregistret och arbetsgivarregistret enligt lagen om förskottsuppbörd samt i registret över mervärdesskattskyldiga enligt mervärdesskattelagen,

2) ett utdrag ur handelsregistret,

3) ett intyg över betalda skatter eller ett intyg över skatteskuld eller en utredning om att en betalningsplan angående skatteskulden har gjorts upp,

4) intyg över tecknande av pensionsförsäkringar samt över betalning av pensionsförsäkringsavgifter eller en utredning om att en betalningsöverenskommelse har ingåtts angående pensionsförsäkringsavgifter som förfallit till betalning, samt

5) en utredning om vilket kollektivavtal som skall tillämpas på arbetet eller om de centrala anställningsvillkoren.

Enligt 2 momentet i samma paragraf skall om ett utländskt företag är en hyrd arbetstagares arbetsgivare eller är part i ett underleverantörsavtal företaget lämna uppgifter som motsvarar de uppgifter som avses i 1 momentet i form av registerutdrag eller motsvarande intyg eller på något annat allmänt vedertaget sätt i enlighet med lagstiftningen i företagets etableringsland.

Enligt 4 momentet i samma paragraf behöver beställaren inte begära i 1, 2 och 5 momentet avsedda utredningar och intyg, om beställaren har grundad anledning att lita på att avtalsparten fullgör sina lagstadgade skyldigheter till följd av

1) att avtalsparten är staten, en kommun, en samkommun, landskapet Åland, en kommun eller en samkommun i landskapet Åland, en församling, en kyrklig samfällighet, Folkpensionsanstalten eller Finlands Bank, ett i aktiebolagslagen (624/2006) avsett publikt aktiebolag, ett statligt affärsverk eller ett bolag som helt ägs av ett statligt affärsverk, en privaträttslig sammanslutning eller ett privaträttsligt bolag som helt ägs av en kommun eller en samkommun eller en motsvarande utländsk sammanslutning eller ett motsvarande utländskt företag,

2) att avtalspartens verksamhet är etablerad,

3) att avtalsförhållandet mellan beställaren och avtalsparten kan anses vara etablerat som en följd av tidigare avtalsförhållanden, eller

4) orsaker som kan jämställas med dem som anges i 1–3 punkten.

Enligt 9 § (1233/2006) 1 momentet i samma lag är beställaren skyldig att betala en försummelseavgift, om beställaren har

1) försummat utredningsskyldigheten enligt 5 §,

2) ingått avtal om arbete som avses i denna lag med en näringsidkare som meddelats näringsförbud i enlighet med lagen om näringsförbud eller med ett företag vars bolagsman eller styrelseledamot eller vars verkställande direktör eller någon annan person i därmed jämförbar ställning inom bolaget har meddelats näringsförbud, eller

3) ingått ett i 2 punkten avsett avtal trots att beställaren måste ha känt till att den andra avtalsparten inte haft för avsikt att fullgöra sina lagstadgade skyldigheter såsom avtalspart och arbetsgivare.

Enligt 2 momentet i samma paragraf bestäms försummelseavgiften till minst 1 500 euro och högst 15 000 euro. Enligt 3 momentet i samma paragraf beaktas när storleken på försummelseavgiften bestäms graden, arten och omfattningen av brottet mot utredningsskyldigheten samt värdet av avtalet mellan beställaren och dennes avtalspart. Som faktorer som sänker försummelseavgiften beaktas beställarens strävan att förhindra eller undanröja konsekvenserna av försummelsen och som faktorer som höjer avgiften beaktas upprepad och planmässig försummelse samt andra omständigheter.

Enligt detaljmotiveringen till 2 § 1 momentet 2 punkten i regeringens proposition till beställaransvarslagen (RP 114/2006 rd) tillämpas lagen på beställare också i vissa arbetssituationer som grundar sig på underleverantörsavtal om en arbetstagare arbetar i beställarens arbetsutrymmen eller arbetsobjekt. Beställarens arbetsobjekt kan också vara beläget annanstans än i utrymmen som beställaren förvaltar över och därför kan arbetet utföras också annanstans än i beställarens kontor eller produktionsanläggning. Sådana arbetsobjekt kan förekomma bl.a. inom byggbranschen, trafik- och transportbranschen och i samband med sådana tjänster som produceras i köparens eller användarens utrymmen. De arbetsuppgifter som utförs på basis av underleverantörsavtalet ska anknyta till sådana uppgifter som normalt utförs i beställarens verksamhet. Lagens tillämpningsområde inbegriper även sådana transporttjänster som anskaffas i form av underleverantörstjänster om dessa anknyter till beställarens normala verksamhet.

Enligt detaljmotiveringen till 5 § 2 momentet i samma lag är ett sätt att genomföra utredningsskyldigheten i fråga om medlemsstater i EU eller EES, att av den utländska arbetsgivaren som hyr ut arbetskraft begära ett E 101-intyg som ges till den utstationerade arbetstagaren för att konstatera att arbetstagaren under utstationeringstiden är försäkrad av den egna arbetsgivaren och omfattas av det utstationerande landets socialskyddssystem. Ett sådant intyg ersätter den utredning som förutsätts i 1 momentet 4 punkten.

C Oü

A Abp har ingått avtal gällande internationella transporter med C Oü. På basen av de faktureringsuppgifter som beställaren har tillställt kan avtalet anses ha ingåtts 31.7.2008. Avtalets värde överskrider det i 4 § 1 momentet 2 punkten i beställaransvarslagen fastställda gränsvärdet.

Ur den av regionförvaltningsverkets inspektör inom ansvarsområdet för arbetarskyddet i Södra Finland 6.10.2014 uppgjorda inspektionsberättelsen framgår att beställaren har lämnat in en 5.11.2013 daterad utredning i enlighet med 5 § 1 momentet 1 punkten i beställaransvarslagen i vilken registreringsuppgifter i Estland har framgått. Beställaren har lämnat in som utredning till punkt 2 i samma lagrum ett 5.11.2013 daterat intyg över registrering till estniska handelsregistret. Beställaren har lämnat in två 5.11.2013 daterade intyg över skatteregistrering i Estland som utredningar till punkt 3 i samma lagrum. Alla de ovannämnda utredningarna har begärts in efter ingående av avtal. Beställaren har inte tillställt inspektören utredning gällande arbetspensionsförsäkring och inte heller tillräcklig utredning enligt 5 § 1 momentet punkt 5 i beställaransvarslagen gällande kollektivavtal eller centrala arbetsvillkor som tillämpas.

B Oü

A Abp har ingått avtal gällande internationella transporter med B Oü. På basen av de faktureringsuppgifter som beställaren har tillställt kan avtal anses ha ingåtts 31.7.2007. Avtalets värde överskrider det i 4 § 1 momentet 2 punkten i beställaransvarslagen fastställda gränsvärdet.

Ur den av regionförvaltningsverkets inspektör inom ansvarsområdet för arbetarskyddet i Södra Finland 6.10.2014 uppgjorda inspektionsberättelsen framgår att beställaren har lämnat in en 11.11.2013 daterad utredning i enlighet med 5 § 1 momentet punkt 1 och 3 i beställaransvarslagen i vilken registreringsuppgifter och skatteregistrering i Estland har framgått. Utredningen har begärts in efter ingående av avtal. Beställaren har inte lämnat in utredning gällande handelsregisterutdrag i enlighet med punkt 2 i ovannämnda lagrum och inte heller utredning gällande arbetspensionsförsäkring. Beställaren har inte tillställt inspektör tillräcklig utredning enligt 5 § 1 momentet punkt 5 i beställaransvarslagen gällande kollektivavtal eller centrala arbetsvillkor som tillämpas.

Slutledningar

De avtal som ärendet gäller har ingåtts åren 2007 och 2008 och har fortfarande varit i kraft vid tidpunkten för inspektionen. De brott mot bestämmelserna i beställaransvarslagen, för vilka beställaren har påförts försummelseavgifter, har inte preskriberats.

I ärendet har inte utretts att A Abp på det sätt som avses i 5 § 4 momentet i beställaransvarslagen vid tidpunkten för ingående av avtalet skulle ha haft grundad anledning att lita på att avtalsparten fullgör sina lagstadgade skyldigheter till följd av att avtalspartens verksamhet har varit etablerad eller att avtalsförhållandet mellan beställaren och avtalsparten har kunnat anses vara etablerat som en följd av tidigare avtalsförhållanden. Bolaget har därför varit skyldigt att begära de i lagrummets 1 moment avsedda utredningarna av C Oü och B Oü innan avtalets ingående. Beställaren har inte påvisat att regionförvaltningsverkets uppfattning, om att det i Estland är möjligt att införskaffa utredning av myndigheterna (E101/A1) som uppfyller kriterierna för utredning enligt 5 § 1 momentet 4 punkten i beställaransvarslagen, skulle vara felaktig.

Eftersom A Abp har försummat att iaktta sin utredningsskyldighet har det varit riktigt att påföra bolaget försummelseavgift enligt 9 § i beställaransvarslagen. Eftersom brottet mot utredningsskyldigheten har gällt två olika avtal har det även varit riktigt att påföra två skilda försummelseavgifter.

De vid bestämmande av försummelseavgiftens storlek använda värden på beställarens avtal med C Oü och B Oü har baserats på det faktureringsmaterial som beställaren har tillställt inspektören under inspektionen. Besväranden har inte framfört utredning som skulle påvisa att avtalens värden skulle vara mindre än de värden som använts vid påförandet av försummelseavgiften. Med beaktande av graden, arten och omfattningen av brottet mot utredningsskyldigheten samt värdet av avtalen mellan beställaren och dennes avtalsparter anser förvaltningsdomstolen att de påförda försummelseavgiften på 10 500 euro i anslutning till avtalet med C Oü och 11 500 euro i anslutning till avtalet med B Oü är till sina storlekar motiverade.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Kristiina Kerttula, Pirjo Joutsenlahti och Jan-Erik Salo. Föredragande Lenita Sundgren.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

A Abp har i sina besvär yrkat att förvaltningsdomstolens beslut upphävs.

Bolaget har motiverat sina besvär bland annat på följande sätt:

De ifrågavarande avtalen härstammar från åren 2008 och 2009. Därför har rätten att påföra försummelseavgift gällande de tidigare åren preskriberats. Gällande de senare åren bör avtalsförhållandet mellan företaget och dess avtalsparter anses vara etablerat på det sätt som avses i 5 § 4 momentet 3 punkten i beställaransvarslagen. Situationen bör granskas utifrån de omständigheter som var rådande vid inspektionstillfället 27.5.2013.

Företaget har inte försummat sin utredningsskyldighet enligt 5 § 1 momentet 4 punkten i beställaransvarslagen. Lagstiftningen i Estland är annorlunda gällande lagstadgade pensionsförsäkringar eftersom dessa är inkluderade i arbetsgivaravgiften. Ett identiskt eller dylikt intyg som E101/A1-intyget över betalda pensionsförsäkringar finns därför inte att få. Eftersom uppgifterna som gäller den utländska avtalsparten ska påvisas med utredningar enligt etableringslandets lag kan det inte förutsättas att det utländska företaget skrider till åtgärder för att få ett intyg enligt det finska systemet. Därutöver gäller E101/A1-intyget utstationerade arbetstagare. Chaufförer för internationella transportföretag är inte utstationerade arbetstagare. En annorlunda tolkning skulle motsvarande innebära att finländska chaufförer skulle behöva ett E101/A1-intyg då de kör i Europa från ett land till ett annat, men så är inte fallet.

I internationell transport rör sig fordonet med besättning hela tiden från land till land. Därmed är det klart att arbetande i Finland måste ha en viss intensitet och närvaro före det är frågan om sådant arbetande som avses i 2 § 1 momentet 2 punkten i beställaransvarslagen. Det är väldigt klart att det inte kan vara så med enstaka fall, tillfälliga, sporadiska eller som i detta fall utförda oregelbundna transporter vid vilka olika bilar som har olika besättningar kommer fram och tillbaka till Finland, då de kör från ett land till ett annat. Bedömningen bör utföras per arbetstagare och inte till exempel per avtal, fordon, rutt eller per transport som det gjorts i detta fall.

Företaget har vidare påpekat att försummelseavgiften bör ges per förfarande och således har det varit möjligt att påföra endast en försummelseavgift. Det har även förblivit oklart hur det totala värdet av avtalen har beräknats. Hur som helst har avtalens värde utgjort endast en liten bråkdel av summorna som myndigheten använt i sin bedömning. Vid helhetsbedömningen bör observeras att beställaransvarslagen var relativt ny då avtalen slöts.

Regionförvaltningsverkets ansvarsområde för arbetarskyddet i Södra Finland har i sitt utlåtande ansett att besvären är ogrundade och bör förkastas.

Ansvarsområdet för arbetarskyddet har i sitt utlåtande konstaterat bland annat följande:

Reglerna gällande pensionsförsäkring av utstationerade arbetstagare fastställs på EU-nivå och är de samma i alla medlemsländer. Inom Europeiska unionen regleras den sociala tryggheten för personer som rör sig mellan medlemsstaterna i EU-förordningen om social trygghet 883/2004, som trädde i kraft 1.5.2010. Före det gällde förordning 1408/71. Enligt förordningarna är huvudregeln att en arbetstagare bör försäkras i det land där denne arbetar. Som undantag från denna huvudregel kan ses utstationerade arbetstagare som omfattas av det egna medlemslandets socialskydd under den tid de utövar arbete i ett annat land.

Arbetstagaren påvisar detta genom ett E101/A1-intyg. Då Estland är ett EU-medlemsland och har varit det under hela den tid som beställarens och de två underleverantörernas avtal har varit i kraft påpekar ansvarsområdet för arbetarskyddet att de nämnda E101/A1-intygen har funnits att få i Estland. Detta är helt ostridigt och har redan omnämnts i regeringens proposition RP 114/2006 rd. I propositionen nämns E101-intygen som ett specifikt sätt att genomföra utredningsskyldigheten gällande pensionsförsäkringsärenden i fråga om medlemsstater i EU eller EES. Påståendet om att dessa intyg inte skulle finnas att få i Estland saknar någon som helst grund eller motivering.

Den besvärande har under inspektionen meddelat att transporterna som avtalsparterna utfört skett mellan Baltikum–Finland, Baltikum–Sverige, Sverige–Finland. I viss mån har avtalsparterna även trafikerat mellan Finland och övriga Europa. Beställaransvarslagen tillämpas på ett avtal enligt vilket transporter utövas i Finland oberoende av beställarens, avtalspartens eller arbetstagarens hemland. Det tillämpningsområde som definieras i beställaransvarslagen förutsätter inte att transporterna enbart skulle utföras i Finland utan det räcker att transporterna delvis utförs i Finland. Med hänsyn till de rutter som den besvärande angett, utförs arbetet även i Finland. Även tidigare rättspraxis stöder denna tolkning. Ansvarsområdet för arbetarskyddet påpekar att det således inte finns något gränsdragande för vilken del av arbetet som ska ske i Finland, utan konstaterar att beställaransvarslagen tillämpas även på sådant arbete som delvis utförs i Finland.

På ovannämnda grunder har ansvarsrådet för arbetarskyddet ansett att besvären är ogrundade och bör förkastas.

A Abp har gett ett genmäle.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Vasa förvaltningsdomstols och regionförvaltningsverkets beslut upphävs, försummelseavgifterna slopas och ärendet återvisas till regionförvaltningsverket för ny prövning.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Rättsregler

Lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (beställaransvarslagen) tillämpas enligt 2 § 1 momentet i nämnda lag på beställare:

1) som i Finland anlitar hyrda arbetstagare, eller

Enligt 4 § (1233/2006) 1 momentet i beställaransvarslagen tillämpas denna lag inte om:

1) arbete som utförs av hyrda arbetstagare fortgår sammanlagt högst 10 arbetsdagar, eller om

2) värdet av vederlaget för ett i 2 § 1 momentet 2 punkten avsett underleverantörsavtal utan mervärdesskatt understiger 7 500 euro.

Enligt 2 momentet i samma paragraf anses vid uträkningen av gränsvärden enligt 1 momentet arbetet ha fortgått utan avbrott, om det arbete eller det arbetsresultatet som presterats för beställarens räkning baserar sig på flera avtal som utan avbrott eller med endast korta avbrott följer på varandra.

Enligt 9 § 3 momentet i samma lag beaktas när storleken på försummelseavgiften bestäms graden, arten och omfattningen av brottet mot utredningsskyldigheten samt värdet av avtalet mellan beställaren och dennes avtalspart. Som faktorer som sänker försummelseavgiften beaktas beställarens strävan att förhindra eller undanröja konsekvenserna av försummelsen och som faktorer som höjer avgiften beaktas upprepad och planmässig försummelse samt andra omständigheter. Enligt 4 momentet i samma paragraf kan försummelseavgiften lämnas opåförd eller påföras till ett belopp som understiger minimibeloppet, om gärningen kan anses vara ringa och om det med tanke på omständigheterna är skäligt att avgift inte påförs eller påförs till ett belopp som understiger minimibeloppet.

Enligt 10 § 1 (1530/2009) momentet i samma lag påförs beställaren genom beslut av regionförvaltningsverket försummelseavgift som ska betalas inom den tid som utsatts i beslutet. Rätten att meddela ett beslut om försummelseavgift preskriberas om det ärende som gäller påförande av avgift inte har anhängiggjorts inom två år efter att det arbete avslutats som ett i denna lag avsett avtal gäller.

2. Utredning i ärendet

A Abp har som underleverans köpt godstransporttjänster av C Oü och B Oü utan att sluta skriftliga underleveransavtal. Enligt köpreskontrauppgifterna har den fortlöpande faktureringen mellan företaget och B Oü under tidsperioden 31.7.2007–31.5.2014 varit sammanlagt cirka 3,1 miljoner euro. Motsvarande fakturering mellan företaget och C Oü har under tidsperioden 31.7.2008–31.5.2014 varit cirka 4,3 miljoner euro. I samband med arbetarskyddsinspektionen har företaget meddelat att transporterna som varit föremål för faktureringen har körts mellan Baltikum och Finland, mellan Baltikum och Sverige, mellan Sverige och Finland och vissa månader även mellan Finland och övriga europeiska länder. Efter arbetarskyddsinspektionen 5.11.2013 hade företaget av B Oü inhämtat sådana utredningar som avses i 5 § 1 momentet 1 och 3 punkten i beställaransvarslagen. Av C Oü hade företaget inhämtat utredningar som avses i den nämnda lagens 5 § 1 moment 1–3 punkter. Företaget hade inte av sina underleverantörer inhämtat övriga i beställaransvarslagen avsedda utredningar.

3. Bedömning och slutledning

Med beaktande av att ärendet som gäller påförande av försummelseavgift har anhängiggjorts inom två år från det att det fortgående, på underleverans baserade arbetet avslutats, har rätten att meddela ett beslut om försummelseavgift inte preskriberats.

A Abp har inhämtat sådana utredningar som avses i 5 § 1 momentet 1–5 punkterna i beställaransvarslagen delvis sent och delvis har företaget helt försummat att inhämta i det nämnda lagrummet avsedda utredningar. Till skillnad från vad företaget uppgett är uppgifter om arbetstagares pensionsförsäkring tillgängliga i Estland. Grunder för påförande av en försummelseavgift har i princip således funnits.

Med hänvisning till de grunder som A Abp framfört och då annat inte påvisats kan avtalsförhållandena mellan beställaren och avtalsparterna inte anses vara etablerade på det sätt som avses in 5 § 4 momentet 3 punkten i beställaransvarslagen. Försummelseavgiften kan inte heller påföras per förfarande på det sätt som A Abp krävt utan den påförs skilt för varje avtalsparts del.

Enligt 2 § 1 momentet 2 punkten i beställaransvarslagen tillämpas nämnda lag på arbete som utförs på basis av underleverantörsavtal i arbetslokaler eller arbetsställen i Finland. Begränsningen av tillämpningsområdet till endast i Finland utfört arbete bör anses gälla även på underleveransavtal baserade transporttjänster. Därmed tillämpas beställaransvarslagen på A Abp:s till den normala verksamheten hörande godstransporttjänster som köpts som underleverans av C Oü och B Oü, till den del tjänsterna har utförts i Finland.

Vid bedömningen av om gränsvärdet 7 500 euro, som avses i tillämpningsområdet enligt 4 § (1233/2006) 1 momentet 2 punkten i beställaransvarslagen, överskrids samt vid bestämmandet av försummelseavgiftens storlek ska helhetsvärdet av underleveransavtalet som gäller transporttjänster granskas till den del underleverantörens fakturering hänför sig till transporttjänster som utförts i Finland. Förvaltningsdomstolen och regionförvaltningsverket har i sina beslut granskat avtalens helhetsvärde men har inte strävat efter att precisera eller bedöma den del av arbetet som utförts i Finland. Därför bör förvaltningsdomstolens och regionförvaltningsverkets beslut upphävas och försummelseavgifterna som påförts företaget slopas samt ärendet återvisas till regionförvaltningsverket för ny prövning.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio, Antti Pekkala och Leena Romppainen. Föredragande Stina-Maria Lund.