HFD:2018:11

Klagan med stöd av förvaltningsprocesslagen kunde inte anföras över ett beslut med vilket centralskattenämnden hade beslutat att inte meddela ett förhandsavgörande.

Sökanden, en privatperson, hade för avsikt att genom en nättjänst på Internet placera medel i så kallade person-till-person-lån. Det var frågan om en elektronisk marknadsplats, genom vilken placerare kunde bjuda ut kapital för placering i skuldebrevslån till lånesökande i behov av finansiering. I nättjänsten kunde sökanden välja önskad risk- och avkastningsnivå och genom de placeringsvillkor som han eller hon på detta sätt fastställde sprida sin placering på skuldkapital till flera lånesökande. Efter att sökanden hade gjort sin placering skedde utlåningen automatiskt enligt placeringsvillkoren, så att beroende på vilka lånesökande det fanns att tillgå började en datafil bestående av olika skuldebrev eller delar av dem skapas i sökandens låneportföljd. Borgenären och gäldenären fick inte uppgifter om motpartens identitet. Nättjänsten svarade för sökandens räkning för eventuella indrivningsåtgärder. Om fordran inte kunde drivas in genom utsökning, bokfördes den som kreditförlust med stöd av ett så kallat medellöshetsintyg, som utsökningsmyndigheten utfärdade. Nättjänsten hade också rätt att för sökandens räkning till ett inkassobolag sälja fordringar som överfördes till indrivning.

Placeringarna betraktades som egendom för vilkas överlåtelse kunde fastställas överlåtelseförlust och som värdepapper för vilka en slutlig värdeminskning jämställdes med överlåtelseförlust. Förhandsavgörande.

Förvaltningsprocesslagen 6 § 1 mom., 58 § och 68 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Antti Pekkala. Föredragande Petri Harsu.