HFD:2021:29

Frågan gällde om konkurrensutsättning av maskinell dosdispensering av mediciner gällde ett tjänsteupphandlingskontrakt för social- och hälsovårdstjänster eller utgjorde tjänstekoncession av social- och hälsovårdstjänster enligt bilaga E till upphandlingslagen.

Apotekets uppgifter i anslutning till den maskinella dosdispenseringen var noga definierade i förfrågningsunderlaget. Enligt förfrågningsunderlaget hörde bland annat fakturering, arkivering, administrering av kundernas FPA-ersättningar och recept samt uppföljning av behovet att förnya recepten till apotekets ansvar. Den tjänst som upphandlingen gällde det vill säga maskinell dosdispensering av mediciner gällde med beaktande av förfrågningsunderlaget inte att apoteket självständigt skulle ombesörja leveransen av medicinerna till kunderna inom hemtjänsten och effektiverat serviceboende, utan staden upphandlade den maskinella dosdispenseringen och vissa uppgifter i anslutning till läkemedelsbehandling av apoteket och mottog dospåsarna med mediciner.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att föremålet för upphandlingen var endast den maskinella dosdispenseringen av mediciner för vilken upphandlingsenheten utförde vederlag åt apoteket. Kunden betalade apoteket för de mediciner som ingick i dosdispenseringen och för de övriga mediciner och apoteksvaror som kunden beställt och dessa mediciner och varor var inte föremål för upphandlingen.

Trots att apoteket kunde få inkomster av de mediciner och apoteksprodukter som kunderna köpte var de ersättningar som betalades för ifrågavarande mediciner och produkter inte ersättning för de tjänster apoteket utförde åt upphandlingsenheten. Det anbud som anbudsgivaren hade uppgett borde ha innehållit alla i anbudsförfrågan avsedda tjänster. Utgångspunkten hade således varit att anbudsgivarens helhetspris enligt anbudet omfattade alla de kostnader som anbudsgivaren åsamkades av tjänsten och upphandlingsenheten hade därför inte överfört den risk som ingick i tillhandahållandet av tjänsterna på tjänsteleverantören. Följaktligen ändrade det faktum, att tjänsteleverantören fick inkomster av de mediciner som ingick i dosdispenseringen och de övriga mediciner och apoteksprodukter som kunderna inom hemtjänsten och det effektiverade serviceboendet beställde, inte upphandlingens natur så att den kunde anses vara en tjänstekoncession.

Det fanns inga skäl att ändra slutresultatet i marknadsdomstolens beslut.

Lagen om offentlig upphandling och koncession 4 § 1, 4 och 7 punkten

Unionens domstols dom i målet C-300/07, Hans & Christophorus Oymanns, EU:C:2009:358, stycke 71

Unionens domstols dom i målet C-382/05, kommissionen mot Italien, EU:C:2007:445, styckena 39–41

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Anne Nenonen, Joni Heliskoski och Tero Leskinen. Föredragande Hannamaria Nurminen.